Efter riksdagens beslut har enligt uppgift finansdepartementet tillsatt en utredning för att undersöka skattereformens konsekvenser på lunchätandet i landet.
Utredningen som finansdepartementet har beställt bygger på enkäter och samtal med ett representativt urval av arbetsgivare och arbetstagare.
2/3 av utredningen är nu klar och visar:Cirka 800 000--900 000 löntagare förlorade sina lunchförmåner eller fick dem kraftigt reducerade.Matlådan/unikaboxen hemifrån har fått renässans.Restaurangnäringens problem ökade. Högre arbetslöshet bland restauranganställda. I dag är det 19,1 % öppet arbetslösa inom restaurangnäringen. Kvinnor drabbas värst. Varannan kvinna och var tredje man tar med sig mat hemifrån.Statens beräknade intäkter uteblev. Från beräknade 1,2 miljarder kronor till faktiska 0,15 miljarder kronor. Närmare ett fiasko än så går det inte att komma.
I utredningen redovisas minskad trivsel och försämrad gemenskap på arbetsplatser på grund av förändrade och försämrade matvanor.
Den sista tredjedelen av utredningen mäter näringsintaget över dygnet. Bl.a. för att se om befolkningen kompenserar minskat lunchätande med ökat näringsintag vid andra måltider. Utredningen är nästan klar. Och resultaten visar entydigt på att det inte förekommer kompensation vid andra måltider.
På de allra flesta företag upplevs i dag mathållningen som ett problem. Medvetna arbetsgivare förstår förhållandet mellan näringsintag och produktivitet.
Samhället har intresse av hög produktivitet. Om produktiviteten ökar, så ökar också statens intäkter. Ett konkret sätt att stimulera lunchätandet är att ta bort de sociala avgifterna från måltidsförmåner. Det finns budget-, konjunktur- och arbetsgemenskapsskäl som talar för att staten skall stimulera denna utveckling på lunchområdet.
Det finns nu undersökningar som visar dels att två tredjedelar av de arbetsgivare som i dag har lunchsubventioner skulle öka dessa om den sociala avgiften på lunchsubventionerna togs bort, dels att nästan hälften av de arbetsgivare som i dag inte har lunchsubventioner skulle införa sådana.
De intäktsminskningar som staten ev. får på sociala avgifter kommer att uppvägas av minskade utgifter för arbetslöshet samtidigt som det kommer nya intäkter från moms och inkomstskatter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att befria måltidssubventioner från sociala avgifter.
Stockholm den 24 januari 1994 Björn Ericson (s)