Att genom borgensåtagande förstärka en annan persons
säkerhet för lån har för borgenärer alltid varit riskfyllt. Inte
minst under senare år har vänner och affärsbekanta p.g.a.
gjorda åtaganden tvingats att för någon annans räkning
infria sina förbindelser till banker och andra affärsinstitut.
Dessa risker till trots är denna form av förstärkt
kreditvärdighet ett ofta förekommande krav från bankerna
när låntagarens egna säkerheter bedöms vara otillräckliga.
Regeringens satsningar på ökad tillgång till riskvilligt
kapital löser inte alla problem, utan fortfarande är privata
borgenärer i många fall enda möjligheten för att lån skall
kunna förmedlas och därmed affärer skall kunna fullföljas.
Att som borgenär medverka till att sunda affärsidéer
förverkligas har i de flesta fall lett till att små verksamheter
vuxit och blivit livskraftiga företag. Dock har, för ett visst
antal, följden blivit att ansvaret för fullföljandet av
åtagandet gentemot banken har överförts till
borgensmannen. Denne har då att endera med tillgängligt
kapital inleverera pengarna till vederbörande bank, eller att
på en upprättad betalningsplan amortera bort skulden.
De kapitalkostnader (räntor) som i båda fallen debiteras
borgenären är, om de faller inom näringsverksamhet,
avdragsgilla inom förvärvskällan, men om de är att betrakta
som privata åtaganden ej avdragsgilla. Frigör däremot
borgensmannen den ursprunglige låntagaren från skulden
mot banken, och övertar hela ansvaret, är lånet att betrakta
som personligt och avdrag för räntekostnaden medges.
Det kan enligt min mening inte underlätta att öka
benägenheten hos privatpersoner att genom
borgensåtagande medverka till att hjälpa vänner eller
affärsbekanta att genomföra affärsidéer med ett sådant
system. Att ta risken för kapitalskulden ingår i systemet,
men infriandet av detta ansvar borde också medföra
rättigheten att göra samma avdrag för räntekostnaden som
den ursprunglige låntagaren var berättigad till.
Enligt min mening bör därför en ändring av dessa regler
genomföras så att avdrag för räntekostnader i samband med
infriande av borgensåtagande jämställs med övriga
räntekostnader, även för privatpersoner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av reglerna för avdrag
av kapitalkostnader i samband med infriande av
borgensåtagande.
Stockholm den 24 januari 1994
Lars Björkman (m)
Hans Nyhage (m)