Under de senaste åren har tillgången på riskkapital varit
starkt begränsad. För att åtgärda denna brist har den
borgerliga regeringen vidtagit många åtgärder. Bl.a. har det
beslutats om en rad skatte- och avgiftssänkningar. Industri-
och nyföretagarfonden har startats. Likaså har olika
riskkapitalbolag börjat sin verksamhet.
Oaktat dessa åtgärder finns det ytterligare behov av
riskvilligt kapital till framförallt de små och medelstora
företagen. Ett sätt att komplettera utbudet av riskkapital
vore att medge ett friare användande av skogskontomedel.
Skogskonton är till stor nytta för yrkesverksamma jord- och
skogsbrukare genom att man bl.a. kan utjämna
inkomsterna över flera år. Detta är också grundtanken med
dessa konton.
Användningen av de medel som idag är insatta på
skogskonton är dock utförligt reglerad i lag. För att kunna
göra skattefria avskrivningar måste ägaren investera inom
jord- och skogsbrukets verksamhetsområde.
Detta gör att skogskontomedel i ett icke ringa antal fall
inte kommer till användning utan utgör ett passivt kapital.
Därtill kommer att kapitalet växer genom
ränteavkastningen. I vissa fall kan detta leda till att icke
obetydliga belopp ej kommer till aktiv användning.
För att ytterligare förbättra tillgången på riskvilligt
kapital anser jag att det vore värt att utreda konsekvenserna
av om en innehavare av skogskontomedel finge möjlighet
att använda medlen för att investera i nya näringsgrenar i
den kommun där medlen förvärvats.
Denna utredning kunde också lämpligen omfatta
möjligheten att skattefritt använda skogskontomedel för
aktiekapital och/eller rörelsekapital i en ny förvärvskälla.
Detta under förutsättning att verksamheten är förlagd till
den kommun där medlen förvärvats. Ett sådant friare
användningssätt kunde även vara begränsat till områden av
regionalpolitiskt intresse.
En friare användning av skogskontomedel kan bli en
stimulans för många idérika personer med affärsidéer att
etablera nya företag. Även utboägare, som många gånger
har goda affärsidéer från näringslivet, skulle vara med och
investera i den bygd där de har sin fastighet. Möjligen skulle
detta även innebära att en del av utboägarna flyttade hem
till sin fastighet.
Ett friare användningssätt skulle också med all
sannolikhet underlätta att skaffa riskvilligt kapital även till
glesbygd.
I nuvarande lågkonjunktur med de låga
investeringsvolymer som råder i vårt näringsliv skulle ett
friare användningssätt av skogskontomedel vara en bra
stimulans till investeringar i företag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den utreder
konsekvenserna av ett friare användningssätt av
skogskontomedel i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 24 januari 1994
Kjell Ericsson (c)
Stina Eliasson (c)