Det är bland de små företagen som sysselsättningen i
första hand förväntas öka för att arbetslösheten skall
komma ner på en acceptabel nivå. Så måste också ske för
att medborgarnas välfärd skall kunna behållas.
Den förändring av företagsbeskattningen som riksdagen
i slutet av 1993 fattat beslut om är mycket positiv, såväl för
mindre aktiebolag som för egenföretagare. Reglerna är
emellertid i stor utsträckning både påverkade av det
statsfinansiella läget och resultatet av en kompromiss.
Någon form av stimulans särskilt avsedd för de mindre
företagen som kompensation för ökad risk med
verksamheten och bristen på anställningsskydd för
företagaren själv bör därför införas. Så länge soliditeten i
mindre företag alltjämt är lägre än i större, bör övervägas
att göra en sådan reserveringsmöjlighet ackumuleringsbar,
d.v.s. att den inte behöver lösas upp varje år.
Den lönebaserade reserveringsmöjlighet som
diskuterats i samband med den senaste skatteomläggningen
och som innebär att 20 procent av lönesumman skall få
reserveras i företaget bör därför utredas. Maximalt skulle
reserveringen kunna få uppgå till 40 basbelopp, f.n. cirka
1,4 miljoner kronor eller uppsägningslönen för knappt 10
anställda. Därmed bidrar reserven både till att öka
soliditeten och till att främja sysselsättningen. Starkare
företag med en viss ekonomisk buffert är också mer
benägna att anställa fler personer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en lönebaserad
reserveringsmöjlighet för mindre företag.
Stockholm den 21 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)
Sten Svensson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Kenth Skårvik (fp)
Rune Backlund (c)