Många fastighetsägare, t.ex. små privata och
kommunala hyresförvaltningar och bostadsrättsföreningar,
bedriver en småskalig verksamhet utan möjligheter till
kostnadsutjämning mellan äldre och yngre
fastighetsbestånd. Småskaliga förvaltningar är därför
särskilt beroende av hur statens bidrags- och
beskattningsregler är utformade.
Fastighetsskatt vid brutet räkenskapsår (1990--91)
I samband med skattereformen 1990--91 beslutades om
regler för reduktion av fastighetsskatten för ett betydande
antal årgångar. Reduktionsreglerna innebär t.ex. att för
bostadsfastigheter med värdeår 1983--84 börjar halv
fastighetsskatt tas ut för taxeringsåret 1996. Om
fastighetsägarens räkenskapsår sammanfaller med
kalenderår sker beskattningsuttaget under 1995.
Vid brutet räkenskapsår kommer beskattningsåret att
omfatta del av 1994. Därmed kommer en fastighetsägare att
få börja betala fastighetsskatt tidigare än andra även om
förhållandena i övrigt är helt lika.
Denna tröskeleffekt, som uppkommer när halv
fastighetsskatt skall betalas, upprepas igen två år senare då
halv skatt övergår i full fastighetsskatt. Inom loppet av en
treårsperiod drabbas ovannämnda årgångar således dubbelt
av att tillämpa brutet räkenskapsår.
Problemet är inte av försumbar natur. I ett konkret
exempel på en bostadsrättsförening i västra Stockholm med
330 lägenheter och värdeår 1985 kommer föreningen att
betala 1,3 miljoner
kronor extra i skatt enbart på grund av att
föreningen har räkenskapsår, som löper per 1 juli--30 juni.
Föreningen kan genom att ändra räkenskapsår och
ansluta till kalenderår undvika denna effekt. Det får till
konsekvens en rad administrativa besvär för föreningen.
Det blir under övergångstiden svårare att budgetera och
göra jämförelser mellan boksluten.
Föreningen i fråga är ansluten till en kooperativ
organisation och utnyttjar dess administrativa tjänster.
Denna organisation ger service åt hundratals
bostadsrättsföreningar. För att få jämn arbetsbelastning
under året rekommenderar organisationen sina medlemmar
att sprida bokslutstidpunkterna.
Eftersom brutet räkenskapsår med nuvarande regler är
synnerligen oförmånligt kommer, om ingen ändring görs, de
flesta bostadsrättsföreningar med värdeår 1983 och senare
att övergå till kalenderårsredovisning. Det betyder att
företag med administrativ service till föreningarna kommer
att få onödiga belastningstoppar kring årsskiftena, först då
budget skall upprättas, senare då bokslutsarbetet
genomförs. Även revisionsbyråer får motsvarande
arbetstoppar.
Dessa konsekvenser vid brutet räkenskapsår är inte
tillfredsställande från likställighets- och
neutralitetssynpunkt. De skapar en våg av onödiga
omläggningar av räkenskapsår och de skapar en onödig
koncentration av det administrativa arbetet kring
årsskiften. En ändring snarast av reglerna för fastighetsskatt
har således starka principiella och praktiska motiv.
Enligt vår mening bör en proportionering efter
kalenderår ske såväl av underlaget för fastighetsskatt som
tillämpade skattesatser.
Riksdagen har tidigare fattat beslut om proportionering
av fastighetsskatten vid brutet räkenskapsår. Det skedde
när fastighetsskatten för lokaler slopades. Då beslutades
nämligen att skatt för lokaler utgick för den del av ett brutet
räkenskapsår som belöpte på kalenderåret 1992 och
slopades för den del som belöpte på 1993. Den gången
undanröjdes en omotiverad fördel för fastighetsägare med
brutet räkenskapsår. En ändring enligt vårt förslag nu
innebär att motsvarande nackdelar också kommer att
förhindras.
Förlängd skattefrihet för 1991 och 1992 års årgångar
I detta sammanhang vill vi påtala en annan brist i
reglerna för fastighetsskatt, som främst får betydelse för de
småskaliga förvaltningsenheterna.
Riksdagen har i syfte att skapa utjämning mellan äldre
och yngre årgångar av bostadsbeståndet beslutat om ett i
tiden differentierat skatteuttag. Yngre hus har i princip fler
skattefria år än äldre. Denna konstruktion stämmer överens
med motsvarande principer för avtrappning av räntebidrag.
Men principen för differentierad fastighetsskatt bryts på ett
omotiverat sätt fr.o.m. 1991 års årgång.
1991 års årgång och senare har befrielse från
fastighetsskatt i fem år och halv fastighetsskatt i ytterligare
fem år. 1991 års årgång beskattas således fr.o.m.
taxeringsåret 1997, dvs. i allmänhet med effekt fr.o.m.
kalenderåret 1996. Det innebär att 1991 års årgång kommer
att börja beskattas två år tidigare och 1992 års årgång ett år
tidigare än 1989 och 1990 års årgångar.
Denna bristande samordning är otillfredsställande från
utjämningssynpunkt. 1991 års årgång och senare drabbas
redan hårt av de minskande räntebidragen och de ökade
räntemarginaler, som kreditinstituten numera tillämpar.
Uttag av fastighetsskatt sammanfaller i tiden med den första
omsättningen av de femåriga fastighetslånen och med den
största av de extra indragningarna av räntebidrag som sker
1994--1996. De sammanlagda konsekvenserna av detta blir
mycket betydande. Mot denna bakgrund vill vi föreslå en
förlängning av skattefriheten för fastigheter med värdeår
1991 och senare med minst två år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en proportionering efter
kalenderår såväl av underlaget för fastighetsskatt som
tillämpade skattesatser för företag med brutet
räkenskapsår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skattefriheten för fastigheter
med värdeår 1991 och senare förlängs med minst två år.
Stockholm den 25 januari 1994
Sören Lekberg (s)
Nils T Svensson (s)