Många fastighetsägare, t.ex. små privata och kommunala hyresförvaltningar och bostadsrättsföreningar, bedriver en småskalig verksamhet utan möjligheter till kostnadsutjämning mellan äldre och yngre fastighetsbestånd. Småskaliga förvaltningar är därför särskilt beroende av hur statens bidrags- och beskattningsregler är utformade.
Fastighetsskatt vid brutet räkenskapsår (1990--91)
I samband med skattereformen 1990--91 beslutades om regler för reduktion av fastighetsskatten för ett betydande antal årgångar. Reduktionsreglerna innebär t.ex. att för bostadsfastigheter med värdeår 1983--84 börjar halv fastighetsskatt tas ut för taxeringsåret 1996. Om fastighetsägarens räkenskapsår sammanfaller med kalenderår sker beskattningsuttaget under 1995.
Vid brutet räkenskapsår kommer beskattningsåret att omfatta del av 1994. Därmed kommer en fastighetsägare att få börja betala fastighetsskatt tidigare än andra även om förhållandena i övrigt är helt lika.
Denna tröskeleffekt, som uppkommer när halv fastighetsskatt skall betalas, upprepas igen två år senare då halv skatt övergår i full fastighetsskatt. Inom loppet av en treårsperiod drabbas ovannämnda årgångar således dubbelt av att tillämpa brutet räkenskapsår.
Problemet är inte av försumbar natur. I ett konkret exempel på en bostadsrättsförening i västra Stockholm med 330 lägenheter och värdeår 1985 kommer föreningen att betala 1,3 miljoner kronor extra i skatt enbart på grund av att föreningen har räkenskapsår, som löper per 1 juli--30 juni.
Föreningen kan genom att ändra räkenskapsår och ansluta till kalenderår undvika denna effekt. Det får till konsekvens en rad administrativa besvär för föreningen. Det blir under övergångstiden svårare att budgetera och göra jämförelser mellan boksluten.
Föreningen i fråga är ansluten till en kooperativ organisation och utnyttjar dess administrativa tjänster. Denna organisation ger service åt hundratals bostadsrättsföreningar. För att få jämn arbetsbelastning under året rekommenderar organisationen sina medlemmar att sprida bokslutstidpunkterna.
Eftersom brutet räkenskapsår med nuvarande regler är synnerligen oförmånligt kommer, om ingen ändring görs, de flesta bostadsrättsföreningar med värdeår 1983 och senare att övergå till kalenderårsredovisning. Det betyder att företag med administrativ service till föreningarna kommer att få onödiga belastningstoppar kring årsskiftena, först då budget skall upprättas, senare då bokslutsarbetet genomförs. Även revisionsbyråer får motsvarande arbetstoppar.
Dessa konsekvenser vid brutet räkenskapsår är inte tillfredsställande från likställighets- och neutralitetssynpunkt. De skapar en våg av onödiga omläggningar av räkenskapsår och de skapar en onödig koncentration av det administrativa arbetet kring årsskiften. En ändring snarast av reglerna för fastighetsskatt har således starka principiella och praktiska motiv.
Enligt vår mening bör en proportionering efter kalenderår ske såväl av underlaget för fastighetsskatt som tillämpade skattesatser.
Riksdagen har tidigare fattat beslut om proportionering av fastighetsskatten vid brutet räkenskapsår. Det skedde när fastighetsskatten för lokaler slopades. Då beslutades nämligen att skatt för lokaler utgick för den del av ett brutet räkenskapsår som belöpte på kalenderåret 1992 och slopades för den del som belöpte på 1993. Den gången undanröjdes en omotiverad fördel för fastighetsägare med brutet räkenskapsår. En ändring enligt vårt förslag nu innebär att motsvarande nackdelar också kommer att förhindras.
Förlängd skattefrihet för 1991 och 1992 års årgångar
I detta sammanhang vill vi påtala en annan brist i reglerna för fastighetsskatt, som främst får betydelse för de småskaliga förvaltningsenheterna.
Riksdagen har i syfte att skapa utjämning mellan äldre och yngre årgångar av bostadsbeståndet beslutat om ett i tiden differentierat skatteuttag. Yngre hus har i princip fler skattefria år än äldre. Denna konstruktion stämmer överens med motsvarande principer för avtrappning av räntebidrag. Men principen för differentierad fastighetsskatt bryts på ett omotiverat sätt fr.o.m. 1991 års årgång.
1991 års årgång och senare har befrielse från fastighetsskatt i fem år och halv fastighetsskatt i ytterligare fem år. 1991 års årgång beskattas således fr.o.m. taxeringsåret 1997, dvs. i allmänhet med effekt fr.o.m. kalenderåret 1996. Det innebär att 1991 års årgång kommer att börja beskattas två år tidigare och 1992 års årgång ett år tidigare än 1989 och 1990 års årgångar.
Denna bristande samordning är otillfredsställande från utjämningssynpunkt. 1991 års årgång och senare drabbas redan hårt av de minskande räntebidragen och de ökade räntemarginaler, som kreditinstituten numera tillämpar. Uttag av fastighetsskatt sammanfaller i tiden med den första omsättningen av de femåriga fastighetslånen och med den största av de extra indragningarna av räntebidrag som sker 1994--1996. De sammanlagda konsekvenserna av detta blir mycket betydande. Mot denna bakgrund vill vi föreslå en förlängning av skattefriheten för fastigheter med värdeår 1991 och senare med minst två år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en proportionering efter kalenderår såväl av underlaget för fastighetsskatt som tillämpade skattesatser för företag med brutet räkenskapsår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skattefriheten för fastigheter med värdeår 1991 och senare förlängs med minst två år.
Stockholm den 25 januari 1994 Sören Lekberg (s) Nils T Svensson (s)