De s k skogskontona fyller en viktig funktion. De ger den
enskilde skogsägaren en rimlig möjlighet att fördela
oregelbundna intäkter från skogsbruket över åren. Inte
minst med tanke på den normalt långa omloppstiden i
svenskt skogsbruk är det angeläget att större intäkter under
enskilda år kan fördelas så att skogsägarens inkomster blir
relativt jämna och ger möjlighet till en uthållig och
långsiktig verksamhet och näringsutövning.
Under de senaste åren har dock antalet skogsskador
ökat oroväckande. Detta har skett inte minst i landets södra
delar där det annars finns goda förutsättningar för ett
rationellt och långsiktigt skogsbruk. Orsakerna till dessa
skogsskador är ofta svåra att härleda till någon specifik
händelse eller orsak. Orsakerna anses ofta vara komplexa
och troligtvis är det således flera faktorer som samverkar.
Till dessa faktorer kan vi bl.a. hänföra surt nedfall, andra
miljöfarliga föroreningar liksom långvarig torka och milda
vintrar.
Ett stort problem som följer dessa skador är att en ökad
förtida slutavverkning, nödavverkning, i många fall måste
ske. Detta betyder att skogsbestånden måste slutavverkas
innan de enligt normala principer för skogsskötsel borde
avverkas samt att intäkterna av dessa avverkningar kommer
vid ej avsedd tidpunkt. Med användande av traditionellt
skogskonto kan visserligen även dessa intäkter i viss mån
fördelas över tiden. Men med tanke på att avverkningen
och intäktstillfället ej skett vid den avsedda tidpunkten kan
det vara lämpligt att intäkterna från dessa förtida
avverkningar, nödavverkningar, ges andra villkor än de som
nu finns vad avser skogskonton.
Det är också viktigt och rimligt att obeskattade resurser
finns tillgängliga för att, när tillräckliga kunskaper finns,
vidtaga de åtgärder som behövs för att minska framtida
skogsskador. Det är ett nationellt intresse att
skogstillväxten kan bibehållas på en hög nivå.
Enligt vår uppfattning vore det rimligt att en speciell typ
av skogskonton, skogsskadekonton, inrättades. Detta då i
syfte att underlätta och möjliggöra en bättre ekonomisk
planering för såväl den drabbade skogsägaren som för
skogens långsiktiga produktionsförmåga. Dessa
skogsskadekonton bör då endast avse att hantera de
intäkter som just kommer från de förtida avverkningarna,
nödavverkningarna.
Det vore lämpligt att ha nuvarande regler för
skogskonton som utgångspunkt för dessa
skogsskadekonton. Enligt nu gällande regler för
skogskonton kan pengarna vara innestående under högst 10
år. För skogsskadekonton bör denna tid vara längre,
förslagsvis 20 år. Likaså bör justering ske vad gäller högsta
tillåtna insättning beräknad i procent på likviden för den här
sålda skogen eller försålda skogsprodukterna. Nuvarande
procentsatser bör därför vara högre jämfört med dem som
nu gäller för skogskonton.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsskadekonton.
Stockholm den 18 januari 1994
Sven-Olof Petersson (c)
Ivar Franzén (c)