När skattereformen genomfördes uttryckte många en
oro för effekterna av beslutet att beskatta måltidsförmåner.
Oron fanns hos läkare, hälsovårdande myndigheter och ute
på arbetsplatserna. Man menade bl.a. att beslutet kunde
komma att spoliera ett mångårigt ambitiöst arbete med att
förbättra de förvärvsarbetandes kostvanor genom stora
investeringar i personalmatsalar m m.
Skatteutskottet och riksdagen har tidigare begärt en
utredning av konsekvenserna av den nya skatten. Två av tre
delar av denna utredning är färdiga och visar följande
resultat:Den direkta effekten av beslutet blev att många
arbetsgivare upphörde med att lämna måltidsförmåner.
800 000--900 000 löntagare blev helt utan dessa förmåner
och många därutöver fick kraftigt reducerade förmåner.
De indirekta effekterna blev minskat utnyttjande av
personalmatsalar och minskat ätande i ''öppna''
restauranger. Matlådan fick en renässans och
restaurangnäringens problem förstärktes.Nästan
varannan kvinna och var tredje man tar nu med sig mat
hemifrån till arbetet. Var tredje till var fjärde löntagare
menar att de nya matvanorna minskat trivseln på
arbetsplatsen och försämrat gemenskapen med
arbetskamraterna.Statsfinansiellt blev måltidsskatten ett
fiasko. Förväntade 1,2 miljarder i inkomstförstärkning blev
bara 155 miljoner, på grund av att svenskarna anpassade sig.
Den tredje delen av utredningen mäter näringsintaget
över hela dygnet, bl.a. för att se om befolkningen
kompenserar minskat lunchätande genom att öka
näringsintaget vid andra måltider. Denna del av
utredningen är också så gott som slutförd -- och visar att
någon sådan kompensation inte förekommer.
Utredningen har beställts av finansdepartementet och
stiftelsen Lunchfrämjandet och genomförts av Lantbrukets
Utredningsinstitut och Umeå universitet. Den bygger på
enkäter och samtal med ett representativt urval
arbetsgivare samt 1700 arbetstagare.
På både små och stora arbetsplatser är nu mathållningen
ett problem. Volvo är ett av de företag som fäster stor vikt
vid de anställdas matvanor, främst av produktivitetsskäl.
Det mål företaget ställt upp -- och nästan uppnått före
skattereformen -- är att minst 70 procent av de närvarande
anställda skall äta ett lagat mål mat i personalrestaurangen
under arbetsdagen. Dagsnoteringen är nu nere i ca 30
procent.
En åtgärd som skulle råda bot på en del av de nackdelar
som lunchskatten fört med sig skulle vara att befria
måltidsförmåner från sociala avgifter.
En kompletterande undersökning visar att 69 procent av
de arbetsgivare som idag ger måltidsförmåner skulle öka
dessa om de sociala avgifterna togs bort. Av dem som inte
ger förmåner idag skulle 41 procent börja med detta om de
sociala avgifterna togs bort. Detta stärker slutsatsen att det
inte kostar mycket att ta bort de sociala avgifterna, eftersom
intäktsminskningen (ca 700 miljoner) kompenseras av nya
intäkter från inkomstskatt och moms på måltider samt av
positiva effekter på trivseln i arbetet, produktivitet m.m.
När skatteutskottet senast behandlade skatten på
måltidsförmåner konstaterade utskottet att det inte fanns
någon anledning att föregripa slutresultatet av
undersökningen. Slutresultatet beräknas nu föreligga under
februari månad och innehåller inga överraskningar i
förhållande till de preliminära resultat som redovisats ovan.
Vi anser därför att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om befrielse av sociala avgifter på
måltidsförmåner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att befria måltidsförmåner från
sociala avgifter.
Stockholm den 21 januari 1994
Stina Gustavsson (c)
Rosa Östh (c)