Att ett fritt verkande kulturliv och en fri kulturdebatt är
förutsättningar för en levande demokrati erkänns av de
flesta. Men det är svårt att förena kravet på kulturlivets
frihet med rimliga ekonomiska villkor för dess utövare. Ett
kulturellt och konstnärligt nyskapande ligger ofta före
utvecklingen av den allmänna smaken. Det är sällan den
mest nydanande verksamheten som går att saluföra på en
kommersiell marknad. För många kulturutövare genom
historien har därför valet stått mellan att ta understöd av
resursstarka makthavare, eller att dra sig fram i armod,
många gånger i akut nöd.
Stat och kommun har huvudansvaret för att finansiera
kulturell verksamhet. Budgetmässiga problem har dock
gjort det allt svårare att uppfylla detta på ett rimligt sätt.
Sponsring från privata företag har därför blivit allt
vanligare. Lågkonjunkturen har dock satt sina spår också i
företagens vilja att satsa. Om vårt kulturliv i huvudsak
skulle bli beroende av näringslivets prioriteringar vore
dessutom mindre lyckat. Det är naturligt att företagens
beslut om stöd bygger på deras bedömning av
marknadsföringsoch PR-effekter snarare än på en djupare
kultursyn.
Stat och kommun kan förväntas lämna sitt stöd utifrån
en mer allvarligt syftande kulturpolitisk syn. Samtidigt kan
det riktas allvarliga principiella invändningar mot en
situation där kulturlivet i all väsentligt är ekonomiskt
beroende av den politiska makten -- även om denna vilar på
en demokratisk grund. En finansiering som gav kulturlivet
en mer fristående ställning i förhållande till såväl
ekonomiska som politiska makthavare vore därför
önskvärd.
Ett sätt att åstadkomma detta vore att skapa ett system
där enskilda människor fick möjlighet att med obeskattade
medel lämna bidrag till kulturlivet. En möjlighet skulle
öppnas till avdrag upp till ett visst belopp för bidrag till
kulturell verksamhet som uppfyllde vissa kriterier.
Avdragsrätten motiveras av att dessa bidrag avlastar
behovet av samhälleligt kulturstöd. En gräns för
avdragsmöjligheten skulle kunna sättas vid 10 000 kr/år och
skattebetalare. Skattebortfallet kompenseras av minskade
behov av bidrag från stat och kommun.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning om avdragsgillt
kulturstöd.
Stockholm den 20 januari 1994
Pär Granstedt (c)
Birgitta Hambraeus (c)