Att få forma sin egen tillvaro är en grundläggande
rättighet i ett fritt samhälle. Det är då nödvändigt att
individen stimuleras att engagera sig i sin framtid och att
inte detta engagemang motverkas av lagar som reglerar
långsiktig ekonomisk planering och sparande, t.ex.
pensionssparande på ett diskriminerande sätt.
I kommunalskattelagen regleras genom särskilda
bestämmelser från och med den 1 januari 1976 vilka
personer som får vara förmånstagare till pensionsförsäkring
som nytecknas från detta datum. endast följande personer
godkänns som förmånstagare till pensionsförsäkring:
Den försäkrades make eller person med vilken den
försäkrade varit gift eller sammanbor eller sammanbott
under äktenskapsliknande förhållanden.
Barn till den försäkrade eller till person som angivits
ovan, förutom eget barn även adoptivbarn, styvbarn och
fosterbarn (alla endast i första led).
Normalt anmäler försäkringstagaren till
försäkringsbolaget vem som vid dödsfall eller vid uppnådd
betalningsålder skall erhålla försäkringsbeloppet eller
rätten till försäkringen. Detta gäller ej fullt ut vid
pensionssparande då ensamstående utan barn ej kan utse
förmånstagare i sitt pensionssparande. Därmed kan inte
försäkringsdelen i pensionsförsäkringen utnyttjas och det
sparade kapitalet återförs till försäkringskollektivet vid
försäkringstagarens död. Då beloppet rimligen måste anses
vara försäkringstagarens egendom bör det inte vara någon
skillnad mellan hur det förfares med pensionsförsäkringar
och kapitalförsäkringar i detta avseende.
Egendomen/sparandet bör tillfalla försäkringstagarens
dödsbo och försäkringskapitalet fördelas enligt de
arvsrättsliga reglerna.
Även om reglerna för det nya banksparandet från och
med den 1 januari 1994 medger att det sparade
pensionskapitalet kan utbetalas som pension till barn
oavsett ålder och vid dödsfall utan
förmånstagarförordnande tillföras dödsboet så är det enligt
vår mening ej tillräckligt. Ett likställande mellan allt
sparande i detta avseende måste ske genom att
kommunalskattelagens regler om vilka personer som får
vara förmånstagare till pensionsförsäkring ändras så att
ensamstående likställs med övriga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i kommunalskattelagen
vad avser förmånstagare till pensionsförsäkring.
Stockholm den 12 januari 1994
Leif Carlson (m)
Maud Ekendahl (m)