I propositionen slås fast att nuvarande schablonregel för beräkning av förmånsvärdet av bilförmån, beräknad på en privat körsträcka på 1.500 mil, inte ändras. Således genomförs inte det förslag som fanns med i den promemoria som föregick propositionen med innebörden att beskattningen istället skulle grundas på den faktiska körsträckan. Detta förslag möttes av stark kritik främst med hänsyn till de administrativa och praktiska problemen att fastställa den privata körsträckan.
I propositionen anges att frågan skyndsamt ska beredas vidare för att ett förslag ska kunna träda i kraft den 1 januari 1995. Syftet ska vara att åstadkomma en mer korrekt beskattning av förmånen som har positiva miljöeffekter men också är förenliga med en enkel och obyråkratisk administration.
Ett sätt att förena dessa intressen vore att införa en kraftig sänkning av förmånsvärdet för den förmånstagare som väljer att stå för hela bensinkostnaden själv. Det blir då en fråga för arbetstagaren och arbetsgivaren att göra upp om ersättning för bensinkostnader vid resor i tjänsten. Arbetsgivaren bör då kunna ersätta bensin vid tjänsteresor med förslagsvis 8 kr/mil skattefritt. Samtidigt bör det finnas kvar en ''ren'' schablonbeskattning, men denna bör då utgå från en privat körsträcka på förslagsvis 2.500 mil/år istället för dagens 1.500 mil.
Med ovanstående förslag, som bör utredas skyndsamt, skapas incitament för mindre privat bilresande, med åtföljande positiva effekter för miljön, samtidigt som de administrativa problemen i stort sett undanröjs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av bilförmån.
Stockholm den 23 november 1993 Kjell Eldensjö (kds)