med anledning av prop. 1993/94:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen, m.m.
Beskattning av tjänstebilar
Bakgrund
Skattesystemet vad gäller förmånsbeskattningen av s.k.
tjänstebilar är utformat så att skatten i princip blir
densamma, oavsett hur mycket eller lite som den
skattskyldige använder bilen privat.
Denna schabloniserade utformning av reglerna har
skattetekniska fördelar, men systemet har även påtagliga
negativa konsekvenser. En negativ samhälls- och
miljöeffekt är att marginalkostnaden för att nyttja bilen
privat blir obefintlig eller mycket liten.
I praktiken kan systemet erbjuda gratis privat bilkörning
för förmånstagaren. Skattereglerna stimulerar därmed och
leder även till ett ur miljöperspektiv överdrivet och onödigt
bilåkande. Ur resurs- och miljösynpunkt är detta tvärtemot
önskad utveckling.
De svenska skattereglerna har dessutom utformats så att
de relativt sett har gynnat större och mer bränslekrävande
modeller. Reglerna har således inte gynnat hänsynen till
miljön -- möjligen har de gynnat svenska bilmodeller. Vissa
kritiker har anklagat svensk bilindustri för att ligga efter när
det gäller att ta fram miljöanpassade bilmodeller. I sämsta
fall kan de svenska skattereglerna ha bidragit till att bromsa
en utveckling av mer miljöanpassade svenska bilmodeller.
Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen, genom
motioner och på annat sätt, efterlyst beslut som skärper
beskattningen av tjänstebilar. Vänsterpartiet har krävt att
detta skall ske på ett sådant sätt att beskattningen får en
påtaglig miljöprofil, dvs. att förmånsvärdet knyts till såväl
värdet som modellens miljöpåverkan, samt möjligheten att
nyttja bilen privat.
Vänsterpartiet har inte varit ensamma om vare sig denna
analys eller dessa krav. De alltför generösa och
miljöstörande effekterna av tjänstebilsbeskattningen har
påtalats av breda grupper utanför riksdagen, och genom
motioner från företrädare från andra partier än
Vänsterpartiet. Det senare gäller inte minst ledamöter från
Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet.
Regelmässigt har dock alla motioner med krav på
skatteskärpningar avvisats av en majoritet av riksdagens
ledamöter, bl.a. med motiveringen att övervägningar och
utredningsarbete pågår.
Propositionen
Mot bakgrund av ovanstående var det glädjande att en
utredning (Ds 1993:53) under 1993 kunde redovisa förslag
till skatteskärpningar med miljöprofil. Det var också
glädjande att flera företrädare för regeringspartierna,
däribland det ansvariga statsrådet, till att börja med slöt
upp bakom utredningens principiella tankegångar om
skatteskärpningar med miljöprofil på tjänstebilsområdet.
Utredningsförslaget utsattes för en omfattande kritik
under remissomgången. Efter detta har regeringen slagit till
fullständig reträtt och i föreliggande proposition lämnar
man i praktiken inga nya förslag för beskattningen av
tjänstebilar. Detta är mycket beklagligt.
Det stämmer inte heller, som regeringen skriver i
propositionen, att man överdrivit miljöfaran med
majoriteten av dagens förmånsbilar tack vare
katalysatortekniken. Det är dock ett faktum att katalytisk
avgasrening inte påverkar koldioxidutsläppen och bildning
av marknära ozon.
Om regeringen inte ansåg det möjligt att stå fast vid
utredningens förslag t.ex. om körjournaler så kunde man
valt andra vägar. Några sådana är t.ex. att bygga
beskattningen på företagens bokförda uppgifter, alternativt
att höja förmånsvärdena kraftigt men ge reduktion till de
tjänstebilsinnehavare som själva betalar
bensinkostnaderna. Vidare kunde fordonets
miljöklasstillhörighet påverka fordonets förmånsvärde. I en
framtida miljöklassning skulle en ytterligare klass för
extremt miljövänliga fordon finnas -- klass 0.
Det finns också andra förslag, t.ex. från forskare, om att
höja förmånsvärdet så kraftigt att det för flertalet
tjänstebilsinnehavare skulle vara lönsammare med egen bil.
I propositionen har regeringen valt att inte göra
någonting angående beskattningen av tjänstebilarna. Ett
sådant förhållningssätt till miljöfrågorna bör inte accepteras
av riksdagen. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att förmånsvärdet
för s.k. tjänstebil bör höjas och att höjningen utformas med
hänsyn till miljökrav.
Vänsterpartiet ser det inte som meningsfullt att i nuläget
försöka låsa fast vilken modell som bör brukas för att uppnå
detta syfte. Frågan om vilken teknisk metod som skall
tillämpas bör istället lösas inom en särskild parlamentarisk
beredning. En sådan arbetsmetod gör att riksdagen kan ta
ett snabbt beslut utifrån beredningens rekommendationer.
Slopat grundavdrag
Regeringen återkommer i propositionen också med en
särskild lag om slopat grundavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt. Förslaget har tidigare förordats av
finansutskottet och innebär att det statliga grundavdraget
vid 1995 och 1996 års taxeringar i princip slopas vid
beräkningar av fysiska personers beskattningsbara
förvärvsinkomster.
Vänsterpartiet har sedan skattereformen drivit frågan
om ett helt slopat grundavdrag för högre inkomster, således
både för statlig och kommunal inkomstskatt. Regeringens
förslag tillgodoser inte Vänsterpartiets krav, men det är ett
begränsat och tillfälligt steg i rätt riktning.
Det framstår idag som allt viktigare att
skatteförändringar får en mer rättvis fördelningsprofil.
Vänsterpartiets ursprungsförslag ger väsentligt större
skatteintäkter än regeringens och det har dessutom en än
tydligare fördelningsprofil.
Vänsterpartiets förslag finns närmare redovisat i vår
motion 1992/93:Fi116 med anledning av den s.k.
kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150).
Förslaget innebär i korthet att grundavdraget trappas
ned från inkomster på ca 156 000 kronor, så att det är helt
slopat för de inkomstskikt som skall betala statsskatt.
Riksdagen bör med avslag på regeringens förslag i denna
del hos regeringen begära förslag till slopat grundavdrag
enligt de principer som Vänsterpartiet redovisat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteskärpningar med
miljöprofil vad gäller förmånsvärdet för tjänstebilar,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag
om slopat grundavdrag till statlig inkomstskatt hos
regeringen begär förslag till slopat grundavdrag i enlighet
med vad i motionen anförts.
Stockholm den 21 november 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)