Under senare tid har över 5 000 zigenare sökt asyl i
Sverige, varav över hälften har avvisats. De övriga sitter
just nu på förläggningar runt om i Sverige i väntan på beslut
eller verkställighet av utvisningar. Bakgrunden till det
mycket stora antal zigenare som under senare tid kommit
till Sverige är dels omvälvningarna i Östeuropa i stort, dels
splittringen av före detta Jugoslavien.
De flyende zigenarnas situation är många gånger mycket
speciell. I de fall de har pass, så har de ofta det från det land
de flyr ifrån och kan ibland felaktigt uppfattas som etnisk
rumän, bulgar osv. En annan svårighet vid hanteringen av
zigenarärenden är att det är mycket svårt att få tillgång till
information kring zigenarnas bakgrund från det land de flyr
ifrån. Att zigenarna behandlas annorlunda än
majoritetsbefolkningen i många av de forna
kommuniststaterna är de flesta ense om, det är ofta graden
av diskriminering och negativ särbehandling som det kan
förekomma olika meningar om. De flesta stater som man
försöker att få information ifrån har mycket knapphändiga
uppgifter rörande zigenare och i många fall vill man inte
tillstå att man behandlar zigenare på ett dåligt och
diskriminerande sätt.
Situationen för zigenarna i Sverige har under en följd av
år försämrats. Under 1960- och 1970-talen kämpade man i
Sverige för ett förnyelseprogram som sedan länge tynat
bort. 1974 under Anna-Greta Leijons tid som
invandrarminister bildades också en arbetsgrupp med
uppgift att handlägga zigenarfrågor. I gruppen ingick
representanter för bl.a. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) och Invandrarverket.
Året därpå godkände riksdagen programmet som gruppen
arbetat fram, vilket syftade till förbättringar av zigenarnas
ställning i Sverige.
Kursändringen från assimilationspolitik till integration i
slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet betydde bättre
levnadsförhållanden för många zigenare bosatta i Sverige.
Problemen med integrationen synes bli allt större. Detta
står i stark kontrast till det behov som föreligger och mot
bakgrund av att zigenarna med sina speciella
förutsättningar (få som kan läsa och skriva, att det inte finns
litteratur på romani, att de kommer från svåra sociala
förhållanden osv.) blir allt fler i Sverige.
En rättvis minoritetspolitik förutsätter stödåtgärder och
insatser mot utsatta grupper varav zigenarna är en sådan
grupp. Detta behövs för att man skall kunna bistå dem till
rimliga levnadsförhållanden, som är jämbördiga med
majoritetsbefolkningens. Myndigheterna bör samverka
med befintliga samt nya organisationer i Sverige och i
Norden, som representerar den zigenska gruppen för att
utforma och genomföra en aktiv integrationspolitik riktad
mot målgruppen.
I en rapport till Europarådet (dok. 6733 daterat 11/1
1993) redovisas ett stort antal rekommendationer hur man
skall definiera zigenarnas ställning i Europa samt vilka
praktiska konsekvenser det bör få i utformandet av flykting-
och invandrarpolitiken.
Bl.a. sägs: zigenarna bör erkännas som territorielös
minoritet och ges samma rättigheter som andra
medborgare, det krävs särskilda åtgärder inom
utbildning, information och vardagsliv, man bör
stimulera grundandet av centra och museer för
zigenarkultur och stödja regelbundet återkommande
zigenarfestivaler, det bör erkännas avsaknad av
tillräckligt skydd för denna mycket utsatta grupp, vilket i
enskilda fall kan utgöra befogad fruktan för förföljelse på
grund av tillhörighet till en viss socialgrupp, såsom anges i
Förenta Nationernas konvention av 1951 angående
flyktingars rättsliga ställning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att zigenarna bör erkännas som
territorielös minoritetsgrupp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det bör bildas en
referensgrupp under Kulturdepartementet med
representanter för berörda myndigheter samt Nordiska
zigenarrådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en översyn görs av de svenska
insatserna för den zigenska gruppen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild översyn vad gäller
hanteringen av asylärenden rörande zigenare.
Stockholm den 25 januari 1994
Hans Göran Franck (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Berndt Ekholm (s)
Pierre Schori (s)
Maj Britt Theorin (s)