Det grymma kriget i forna Jugoslavien har fokuserat
våldtäkter som ett led i en militärstrategi. Kvinnor och barn
utsätts dagligen för omänskliga övergrepp, tortyr och
förnedring. Temat är starkt tabubelagt och det finns liten
beredskap att ta sig an offren. Det är en känslig och
svårhanterlig fråga både vad gäller offren och hjälpinsatser.
Det är inget nytt fenomen att våldtäkt används som en
del av krigföringen. Men det är likväl oacceptabelt och brott
mot folkrätten. Därför är det viktigt att kraftigt reagera på
den här typen av brott.
Det har under många år pågått en debatt om huruvida
våldtäkt kunde räknas som tortyr. Först 1991 inbegrep FN:s
särskilde rapportör för tortyr våldtäktsfall i sin rapport till
kommissionen för mänskliga rättigheter.
FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien
sommaren 1993 uppmärksammade särskilt våldet mot
kvinnor. FN:s beslut om tribunal för krigsförbrytelser kan
också ses som en reaktion på det våld som framför allt
drabbat kvinnor och barn i forna Jugoslavien. Det är i det
här sammanhanget viktigt att betrakta våldtäkter på
kvinnor och barn som grova krigsförbrytelser.
FN:s generalförsamling har dessutom antagit en
deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Den
bygger bl.a. på att ''våld mot kvinnor är en manifestering av
historiska ojämlika maktförhållanden mellan man och
kvinna, som leder till männens dominans över och
diskriminering av kvinnor''. ''Våld mot kvinnor är en social
mekanism varigenom kvinnor tvingas till en underordnad
roll jämfört med män.''
Det är väsentligt att inte bara betrakta våldtäkt som en
social mekanism utan även särskilja sexuella övergrepp när
de används systematiskt i en konflikt. Det måste med kraft
understrykas och klargöras att våldtäkt i en sådan situation
är en krigsförbrytelse.
Våldtäkter används dels som ett medel att förfölja
kvinnor som är politiskt aktiva eller misstänks vara det, dels
i syfte att tvinga fram information om politiska aktiviteter.
I dessa fall måste våldtäkt också erkännas som en form av
tortyr och därmed ge rätt till asyl. Detta är inte alltid fallet
i dag.
Det står också i deklarationen om våld mot kvinnor att
staterna skall forska och samla data angående olika former
av våld mot kvinnor. Eftersom Sverige har många flyktingar
som utsatts för sexuellt våld som ett led i en politisk
förföljelse, vore det värdefullt om forskning initierades i
enlighet med deklarationen.
I krigssituationer som i forna Jugoslavien bör
biståndsmedel användas för att hjälpa kvinnor som utsatts
för sexuellt våld.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om våldtäkt som skäl för asyl,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om sexuellt våld som
politisk förföljelse och krigsförbrytelse,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biståndsinsatser för kvinnor som
utsatts för sexuellt våld.1
Stockholm den 24 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)
Isa Halvarsson (fp)