Invandrarverkets ansvar rör två principiellt olika
områden. Dels frågor som rör invandringen till Sverige,
såsom behandlingen av uppehålls- och arbetstillstånd,
flyktingmottagning m.m., dels frågor som rör invandrare
som redan bor i Sverige.
Denna kombination av verksamhetsområden är
olycklig.
Den ger intryck av att invandrare är en separat kategori
människor, åtskild från övriga i det svenska samhället. Det
finns inget verk för unga eller för gamla, inget verk för
blonda eller brunetta och inget verk för musikaliska eller
hörselskadade.
Den ger intryck av att ''invandrare'' är en grupp med
likartad bakgrund och likartade behov. I själva verket är
skillnaderna omfattande. Vad har t.ex. en person vars ena
förälder är invandrad från Norge gemensamt med de
kurdiska flyktingar som anländer idag från Irak?
Den ger intryck av att icke-invandrarna, d.v.s. de
''vanliga svenskarna'', är en enhetlig grupp. Men så är det
ju inte. Förutom att uppfattningar och behov skiljer sig åt så
består den icke-invandrade befolkningen såväl av svenskar
som andra folk, och har så gjort genom den svenska
historien. Samerna är ingalunda invandrare men kan i
många s.k. invandrarpolitiska frågor ha mer gemensamt
med en del invandrargrupper i Sverige. Finländare räknas
oftast som invandrare trots att finskan haft hemortsrätt i
Sverige i många århundraden, inte bara i Tornedalen utan
också t.ex. i Stockholm. Likaså har tyskar och judar bott i
Sverige i långa tider. Sverige tar idag emot flyktingar från
det f.d. Jugoslavien och vi tog emot flyktingar efter andra
världskriget, men vi tog också emot flyktingar efter det
stora nordiska kriget. Vi hade arbetskraftsinvandring på
1960-talet, men också i tidigare århundraden, t.ex. valloner,
skottar och holländare.
Att ha ett invandrarverk är också fel därför att det utgår
från synsättet att invandrare är svaga människor som en
statlig myndighet måste hjälpa till att organisera tillvaron
för.
För främlingsfientliga krafter bidrar det till att göra ett
färdigt ''paket'' av svenskar med utländsk bakgrund, ett
paket som med olika definitioner kan ges olika storlek och
därigenom framställas som lagom hotfullt.
Valfrihet istället för verk
I valfrihetens samhälle behövs inget invandrarverk.
Skolpengen är kanske den mest dramatiska
''invandrarreformen''. Årtiondens krav på finskspråkiga
klasser eller skolor förverkligas nu tack vare föräldrars och
föreningars initiativ. Önskemål som den offentligägda
skolan praktiskt taget helt avvisade i alla år. Med vilken
rätt? Många föräldrar, såväl ''invandrare'' som ''svenskar'',
som vill att deras barn skall växa upp med en aktiv
tvåspråkighet har nu möjligheter som tidigare varit
praktiskt taget obefintliga i Sverige. Oavsett om man tillhör
en inhemsk minoritet eller har invandrarbakgrund så
uppfattas det andra modersmålet som den kanske mest
centrala identitetsfrågan, som en länk för barnen till sina
föräldrars historia. Socialdemokraternas hot att avskaffa
skolpengen skulle i ett slag föra Sverige årtionden bakåt.
Föräldrars rätt att välja ersätts åter med politikers
godtycke.
På samma sätt är det med barnomsorgen. Föräldrars rätt
att välja underlättar för barnen att från småbarnsåldern
bevara ett parallellt modersmål och traditioner, inom de
lagar och regler som gäller i Sverige.
I hög ålder försvagas ofta förmågan att tala ett språk som
man inte har lärt sig från barnsben. Möjligheter för äldre
invandrare att söka sig tillsammans med andra med samma
språkbakgrund och få service på sitt modersmål skulle
minska isolering och ensamhet. I den svenska sjukvården
finns det rikligt med språkkunskaper, men den
centralplanerade sjukvården har inte gett mycket möjlighet
för patienter att dra fördel av dessa kunskaper.
Med fri radio och TV öppnas nya möjligheter.
Mångfalden i närradion visar detta tydligt.
Ett samhälle med stor individuell valfrihet ger också
invandrare goda möjligheter. Det innebär givetvis inte att
alla önskemål tillgodoses. Skolor kräver ett visst underlag,
radiostationer likaså. Lärare eller vårdpersonal med rätt
språkkunskaper kanske inte finns tillgängliga. Men
möjligheterna att förverkliga sina önskemål är ändå helt
andra än i det centralplanerade, socialdemokratiska
samhället. Det visar inte minst svårigheterna för finnar och
samer att få gehör för sina önskemål om skolor på
modersmålet. Valfriheten innebär en trygghet att oavsett
vilka ambitioner som råder i kommunala eller statliga
myndigheters planering t.ex på skolområdet kunna välja
själv om man är missnöjd med det som det politiska
systemet förmår att erbjuda.
På vilket sätt har invandrarverket bidragit till att ge
invandrarna i Sverige bättre möjligheter att utforma sin
tillvaro? Invandrarverket har ordnat konferenser och
fördelat pengar till invandrarorganisationer. Frågor om
etnisk diskriminering hör dessutom till en särskild
ombudsman och nämnd för sådana frågor --
Invandrarverket fyller ingen funktion i det avseendet.
Indirekt har invandrarverket kommit att bli en bekväm
ursäkt att i andra statliga myndigheter kunna bortse från
olika invandrares olika behov. Kategorin ''invandrare'' har
skapats, en kategori som, avsiktligt eller oavsiktligt,
förutsätts leva vid sidan av de ordinarie systemen. Därför
ligger det en viktig symbolik i att avskaffa invandrarverket
som myndighet med ansvar för frågor som rör invandrare i
Sverige.
En migrationsmyndighet för invandrings- och
flyktingfrågor
Den huvuddel av invandrarverkets verksamhet som rör
invandring och flyktingfrågor måste givetvis finnas kvar.
Detta skulle antingen kunna ske i form av en fristående
myndighet, ett migrationsverk, som utgör en fortsättning på
återstoden av invandrarverket, eller i nya
organisationsformer. Det kan t.ex. vara lämpligt att
överväga om den del av verksamheten som rör utfärdande
av viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd skulle kunna
föras till en migrationsmyndighet hos, eller i nära samband
med, polisen (passpolisen) som ju ändå i hög grad måste
befatta sig med frågorna. Flyktingfrågorna skulle kunna
föras till en särskild flyktingbyrå, som såväl har hand om
bedömningar av situationen för flyktingar från olika länder
som beviljande av asyl och hantering av
flyktingmottagandet. Den nya migrations- och
flyktingorganisationens ansvar skulle upphöra en relativt
kort tid efter att en person beviljats uppehållstillstånd i
Sverige, förslagsvis ett eller två år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avskaffande av Invandrarverket.