Enligt 2 kap 4 § 1 utlänningslagen får uppehållstillstånd
ges till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige
bosatt person. Med nära anhörig avses bl.a. make/maka
eller sambo. En ordning med uppskjuten hindersprövning
under i princip två år tillämpas när det gäller nyligen
ingångna äktenskap eller samboförhållanden. För anhöriga
gäller som huvudregel att tillstånd skall ha beviljats före
inresan till Sverige.
Rätten till familjeåterförening återkommer i en rad olika
internationella konventioner och överenskommelser.
Skyddet för familjeliv enligt artikel 8 och 12 i den
europeiska konventionen om mänskliga rättigheter har i
Europakommissionens praxis ansetts i vissa fall ge en
ovillkorlig rätt för en person att återförenas med make eller
nära anhörig inom kärnfamiljen i ett främmande land.
Trots att det i lag och konventioner klart finns uttryckt
att makar har rätt att leva tillsammans så förmenas i dag en
mängd svenska kvinnor denna rätt. De har nu bildat en
förening, ''Återföreningen'' i syfte att stödja varandra i
kampen för rätten att leva tillsammans med sina resp män.
Deras upprepade ansökningar om familjeanknytning avslås
ofta på grund av att äktenskapet anses ''oseriöst'', ''icke
tillräcklig varaktighet'' eller på grund av ''för stor
åldersskillnad''.
Kvinnorna anser sig med fog kränkta av samhället. De
möts av en förnedrande syn på sina äktenskap. De
misstänks för skenäktenskap och tvingas för polisen
redogöra ingående för sitt förhållande till sin man. Detta
upplevs av de flesta som mycket obehagligt.
En svensk man som däremot gift sig med en kvinna från
t.ex. Ostasien, Polen eller forna Sovjetunionen har inte
samma krav på tidigare samboende. Den som misshandlat
sin hustru och även straffats härför har t.ex. inga svårigheter
att få hit nya fruar trots att invandrarverket har kunskap om
hans våldsbeteende, på grund av att den nya hustrun inte
har rätt att ta del av kriminalregisterutdrag.
En mycket stor olägenhet är kravet på att ansökan måste
ske utanför landets gränser. Många har träffat sina män när
dessa väntat på beslut om asyl. I de fall männen inte får asyl
tvingas de återvända till länder de en gång flytt från. De kan
därigenom av olika skäl hindras att resa ut igen av lagar och
förordningar och inte sällan av särskilda krav på pass och
resehandlingar som ej går att uppfylla i deras hemländer. En
del fängslas och försvinner vid återvändandet. En del vågar
inte återvända och håller sig gömda. Detta leder till onödigt
lidande och onödiga kostnader.
I de fall det finns barn i familjen så förmenas dessa sin
självskrivna rätt att leva tillsammans med sina föräldrar.
Detta strider såväl mot barnkonventionen som
socialtjänstlagen. Myndigheter har inte rätt att splittra
familjer vare sig det är biologiska barn eller ej.
Reglerna för hanteringen av anknytningsfall bör ändras
snarast möjligt i enlighet med följande förslag:Ansökan
om anknytning bör få göras i Sverige.Förbud införs mot
att avvisa/utvisa fader, vars maka väntar eller fått barn i
Sverige såvida synnerliga skäl inte föreligger.
Bestämmelsen bör intas i lag.Utlänningslagen bör ändras
så att det klart framgår att make/maka, sambo och
minderåriga barn har rätt till uppehållstillstånd på grund av
anknytning såvida inte synnerliga skäl föreligger.
Särskilda hänsyn måste tas till barns rätt till umgänge med
den förälder som erhållit avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Om förälder har ett aktivt umgänge med sitt barn bör det
vara ett hinder för avvisning. Lagändring till stöd härför bör
tas i föräldrabalken 6:15.Anknytningsutredningen bör
göras av socialsekreterare i stället för polis i likhet med § 50-
utredning i socialtjänstlagen.Den make/maka som bor i
Sverige bör ha rätt till kostnadsfritt offentligt biträde. I
andra hand bör rättshjälp kunna meddelas.Om inte
särskilda skäl talar däremot ska beslut om anknytning tas
inom sex månader efter det att ansökan anhängiggjorts hos
svensk myndighet.
Den uppskjutna invandringsprövningen kan alltjämt
gälla 6 månader i taget under en tvåårsperiod.
Därutöver bör övervägas att införa straffpåföljd för
personer som bevisligen medvetet försöker kringgå lagen
vad gäller försök till uppehållstillstånd genom s.k.
skenäktenskap. Genom att införa en sådan lagregel skulle
troligen benägenheten härför minska och de som söker
anknytning p.g.a. äktenskap känna sig mindre misstänkta
och därmed mindre kränkta.
Utgångspunkten måste vara att alla äktenskap skall
anses seriösa och tillståndsgrundande om det skall finnas
någon möjlighet att slippa från den ovärdiga behandling
som nu förekommer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten att ansöka om
uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att socialnämnden bör göra
anknytningsutredningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnens rätt i
anknytningsärenden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till offentligt biträde i
anknytningsärenden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tidsbegränsning vad gäller
anknytningsärenden.
Stockholm den 24 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)
Marianne Andersson (c)
Berith Eriksson (v)
Viola Furubjelke (s)
Margareta Viklund (kds)