Sverige bedriver en flyktingpolitik som går sin egen
väg -- en väg som i mångt och mycket går på tvärs mot övriga
europeiska länders flyktingpolitik. Förutom att vår svenska
flyktingpolitik skiljer sig från de flesta andra länders saknar
den också förankring hos det svenska folket. Våra resurser
synes outtömliga men i själva verket står vår hjälpinsats inte
i någon som helst proportion till vare sig våra ekonomiska
resurser eller till övriga västländers insatser. När regeringen
vidtagit åtgärder för att begränsa flyktinginströmningen har
dessa varit tämligen kraftlösa eller kommit för sent.
Att regeringen länge förde en politik som gett människor
på flykt ute i Europa signalen ''Kom till Sverige'' ser man på
att antalet asylsökande i Sverige under budgetåret 1992/93
var ca 80 600 (ökning med 26 000 jämfört med 1991/92)
medan det sammanlagda antalet asylsökande i Danmark,
Norge och Finland endast var omkring en fjärdedel därav.
Ny demokrati har påtalat den felaktiga flyktingpolitiken
alltsedan vi kom in i riksdagen. Undersökningar visar att två
av tre medborgare anser att politiken är fel. Trots detta
trampar regeringen på i samma spår. Vissa smärre
korrigeringar har skett men det saknas ett kraftfullt grepp.
Förhoppningsvis kommer den parlamentariska Invandrar-
och flyktingkommittén (IFK) att föra fram förslag om en
radikalt ändrad flyktingpolitik -- en politik som speglas av
realism och som har det svenska folkets stöd.
Våra ekonomiska resurser räcker inte till allt. I ett
ekonomiskt läge när räntan på vår statsskuld kostar över
180 000 kr per minut -- bara räntan -- har vi helt enkelt inte
råd att fortsätta låna upp miljardbelopp för att tillfredsställa
vår generösa livssyn. Någon ska betala allt detta. Har vi rätt
att ge kommande generationer en så orimlig skuldbörda?
Vårt ekonomiska läge beror naturligtvis inte så mycket på
vår flyktingpolitik -- men många bäckar små...
1.2 Ändra flyktingpolitiken -- ny inriktning -- nytt mål
Ny demokrati anser att flyktingpolitiken måste få en ny
och annan inriktning. Målet i flyktingpolitiken skall vara
repatriering (återvändande). Resurserna för bistånds- och
flyktingpolitiken måste samordnas.
Endast den som är flykting enligt FN:s
Genèvekonvention (konventionsflykting) bör få asyl i
Sverige. Eftersom målet är återvändande så skall
uppehållstillståndet vara tillfälligt. Vi skall skapa ett bra
repatrieringsprogram som gör det attraktivt för flyktingen
att återvända. Kärnfamiljen (make/maka/barn) -- men inga
fler -- ges möjlighet att komma hit när en i familjen fått
uppehållstillstånd.
Vi har under hösten 1993 i ett 28-punktsprogram
föreslagit en rad förändringar i flyktingpolitiken.
Förändringar som medför drastiskt sänkta kostnader.
Nedan anges våra 28 punkter i förkortad version.
1) Bevilja endast den som har ett skyddsbehov i enlighet
med FN:s Genèvekonvention (konventionsflykting) asyl 2)
Bevilja endast temporära uppehållstillstånd till dess
flyktingens skyddsbehov kan tillgodoses i hemlandet 3)
Ge katastrofflyktingar -- de som flyr från
naturkatastrofer och inbördeskrig -- hjälp genom UNHCR
(FN) i närområdet 4)
För en restriktiv politik vid spontana asylansökan vid
vår gräns men en generös politik för den som kommer från
UNHCRs läger (kvotflyktingar). Den inhemska
invandrarorganisationen kan då minimeras.
5) Begränsa anhöriginvandringen till make/maka och
deras minderåriga barn 6)
Tidsbegränsa alla nya uppehållstillstånd -- såväl för
konventionsflyktingar som för katastrofflyktingar 7)
För en aktiv repatrieringspolitik. Redan från början
förbereds återflyttning. Man bor och utbildar sig i Sverige --
åker sedan hem för att med nya kunskaper utveckla sitt
hemland 8)
Samarbeta internationellt. Vidtag kraftfulla åtgärder
för att komma till rätta med överbefolkningen i fattiga
länder 9)
Samordna flyktingpolitiken i Norden 10)
Erbjud svenskt medborgarskap först efter 10 år 11)
Kräv dokumenterade kunskaper (lägre för äldre
personer) i svenska språket för svenskt medborgarskap 12)
Fatta alla asylbeslut inom tre månader 13)
Direktavvisa den som saknar legitimation. Kräv
fingeravtryck samt genomför obligatorisk aidstest av alla
asylsökande så att vi har kontroll över situationen 14)
Kräv arbetsplikt inom flyktingförläggning. Reducera
dagersättningen om man vägrar utföra ålagt arbete, om man
inte deltar i anbefalld svenskundervisning eller om man
försvårar sin asylutredning 15)
Direktutvisa efter avslag på asylansökan.
Överklagande får ske från hemlandet 16)
Utvisa utländsk medborgare som fälls för brott som
kan medföra fängelse eller som döms för upprepade smärre
brott med böter som påföljd 17)
Skärp straffen för människosmuggling. Förverka
båtarna.
18) Värna om svensk kultur och svenska traditioner
genom att flyktingar och invandrare inte bara integreras
utan också assimileras i vårt samhälle 19)
Låt flyktingar och asylsökande erlägga samma
avgifter som svenskar för sjuk- och tandvård, medicin,
undervisning mm 20)
Belasta inte svenska skattebetalare med kostnader
för hemspråksundervisning -- utnyttja
invandrarorganisationerna 21)
Ge frivilligorganisationer en ökad roll i den framtida
flyktingmottagningen -- som den Röda Korset har i
Danmark 22)
Utnyttja våra resurser inom rehabiliteringsområdet
för att bistå handikappade flyktingar 23)
Bilda en särskild katastrof- och biståndsbrigad där
ungdomar bereds möjlighet till alternativ
militärtjänstgöring 24)
Förbjud rasistiska organisationer 25)
Ge endast svenska medborgare rösträtt i allmänna
val 26)
Utse en särskild minister för gemensam hantering av
bistånds- och flyktingfrågor 27)
Utred totalkostnaderna -- direkta och indirekta.
Redovisa brutto -- på samma sätt som vi gör med kostnader
för barnbidrag, socialbidrag m.m.
28) Låt svenska folket genom en folkomröstning få
avgöra inriktningen av vår flyktingpolitik 2.
Thorvald Stoltenbergs uttalande
Kort tid efter det att Thorvald Stoltenberg -- nuvarande
FN-medlare i Jugoslavienkonflikten -- blivit FN:s
flyktingkommissarie i Genève den 1 januari 1990 uttalade
han i en intervju följande tänkvärda ord angående
flyktingsituationen i världen.
''Det är miljöförstöringen, fattigdomen och de stora
folkvandringarna som är problemen. Och folkvandringarna
klarar vi inte av med asyl. Att resa tillbaka till fattigdomen
kan vara lika farligt som att resa tillbaka till politisk
förföljelse. Men nu är det en gång för alla så'' -- säger
Stoltenberg -- ''att ekonomiska problem skall mötas med
bistånd i de länder där de finns, det är bara politiska
flyktingar som skall få asyl i ett annat land. Det framgår
också klart av FN-konventionen från 1951 som fastslår att
endast de som har välgrundad fruktan för förföljelse ska få
asyl som politiska flyktingar. Det är inte hygglighet att
släppa in människor som egentligen är emigranter -- de
hindrar de politiska flyktingarna från att få en nödvändig
fristad. Det handlar inte om att stoppa politiska flyktingar
från att komma in, det handlar i stället om att hindra folk
som efter grundlig utredning inte är flyktingar och som
hotar att fylla upp så att politiskt utsatta inte har någonstans
att ta vägen.''
3. Bidrag till UNHCR
Man kan också jämföra den svenska flyktingpolitikens
kostnader med de totala bidragen till UNHCR år 1992. För
att hantera ungefär 19 miljoner flyktingar erhöll UNHCR 1
182 845 032 USD eller ungefär 9,4 miljarder kronor, dvs ca
500 kr/flykting och år. I boken Flyktingpolitik i analys av
Åke Wedin och Eskil Block -- den senare framtidsforskare
vid FOA -- noteras att UNHCR för sin insats i det forna
Jugoslavien med en projektbudget på 420 milj USD (3,36
miljarder kr) ''håller liv i'' 3 605 000 människor. Detta
innebär en årskostnad av 932 kr/person eller ungefär 2:60
per dag. Detta kan jämföras med den svenska
förläggningskostnaden inom invandrarverket som uppges
vara 240 kr/dag (Källa: årets budgetproposition).
Sveriges generositet mot UNHCR är mycket stor. Vi är
tredje största givarland -- endast USA och Japan lämnar
större bidrag till UNHCR:s verksamhet. År 1992 gav
Sverige 91 939 631 USD som kan jämföras med Tyskland ca
85 miljoner USD, England 67,6 milj USD, Frankrike 35,2
milj USD, Australien 8,5 milj USD eller Spanien 3,8 milj
USD. Trots att Sverige har en av västvärldens sämsta
ekonomier vill Ny demokrati öka bidraget till FN:s
flyktingkommissarie UNHCR. I årets biståndsbudget
föreslår Ny demokrati en kraftig höjning av anslaget -- 100
milj kr. Vi ger då ytterligare 100 000 människor mat och tak
över huvudet i FNs flyktingläger. Detta är en hjälp som når
80 -- 100 gånger fler människor än om pengarna satsas i
svensk flyktingmottagning.
4. Rogestam/Bernhardssons uttalande
F d chefen för Statens invandrarverk -- Christina
Rogestam -- skrev tillsammans med chefen för
Arbetsmarknadsstyrelsen -- Göte Bernhardsson -- i oktober
1992 ett brev till regeringen med begäran om en översyn av
invandrings- och invandrarpolitiken. I skrivelsens avsnitt
om åtgärder säger man bl a så här:
''Den relativa arbetslösheten är markant högre bland
invandrare i alla åldersgrupper än bland svenska
medborgare. Andelen lågutbildade invandrare ökar
kraftigt. Bristfälliga svenskkunskaper finns både bland
äldre invandrare och relativt nyanlända flyktingar.
Den svenska asyl- och övriga invandringspolitiken bör i
framtiden starkare inriktas på en generösare
tillståndsgivning inom ramen för kvoteringar, som kan avse
bl.a. både flykting- och anhörigområdet.
Däremot bör möjligheterna att få tillstånd för bosättning
efter inresa på eget initiativ begränsas i all rimlig
utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt
Genèvekonventionen. Därutöver bör det bli möjligt att i
större utsträckning öppna för en arbetskraftsinvandring i
konjunkturlägen då det råder brist på arbetskraft i Sverige.
Situationen på arbetsmarknaden, näringslivets struktur
och arbetslivets krav har på ett grundläggande sätt
förändrat förutsättningarna för en framgångsrik integration
av nyanlända invandrare. En översyn av invandrings- och
invandrarpolitiken är därför nödvändig.
Arbetsmarknadsfrågorna måste i detta sammanhang spela
en central roll.''
Ny demokrati delar många av Christina Rogestams och
Göte Bernhardssons uppfattningar i fråga om den svenska
invandrar- och flyktingpolitiken. Ny demokrati har i
tidigare motioner hävdat att asyl efter inresa på eget
initiativ endast skall beviljas flyktingar som har ett
skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen.
5. Arbetskraftsinvandring
Arbetskraftsinvandring bör endast tillåtas då det råder
brist på arbetskraft i Sverige. Men man bör beakta vad den
amerikanske framtidsforskaren Herman Kahn och hans två
medhjälpare Brown och Martel hävdade redan 1976
nämligen att arbetskraftexport i och för sig kunde bidra till
U-ländernas tillväxt men att arbetsperioden i i-landet
endast skulle avse en tid av 6 mån till högst 3 år. Sedan
skulle återvändande ske. Man föreslog också -- som
påtryckningsmedel -- att en del av lönen skulle innehållas
till dess man återvänt till sitt hemland.
Jonas Widgren, chef för ICMPD (Internationella centret
för migrationspolitisk utveckling) och tidigare
socialdemokratisk statssekreterare, som lett den i dagarna
offentliggjorda studien om tolv länders flyktingpolitik
(SOU 1993:113) har i en intervju år 1992 förfäktat samma
idéer som de amerikanska forskarna. Sverige har tappat bort
egoismen, säger Jonas Widgren. Idag har Sverige en alltför
generös flyktingpolitik jämfört med andra länder och låter
asylsökande stanna utan tillräcklig anledning. Vi borde
starta med reglerad invandring i stället, styrd av svenska
intressen, fortsätter Jonas Widgren. Lösningen på
framtidens flyktingproblem är en aktiv inkvotering. 50 000
människor per år från Östeuropa ska få komma in i Sverige
för arbete och utbildning. Ett definitivt krav är att de
återvänder till sina hemländer inom två år.
6. Regeringsförklaringen 1992
I regeringsförklaringen 1992 lämnade regeringen en
deklaration om flykting- och invandrarpolitiken. Det är
svårt att hitta något område där regeringens politik lett till
vad som angavs i regeringsförklaringen. Låt oss se på
regeringsförklaringen.
1) Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda
av internationalism och humanitet. Har man lyckats med
det?
Det är inte en anda av internationalism och humanitet
att utvisa en grupp (kosovoalbanerna) men låta en annan
grupp stanna (bosnierna). Den etniska rensningen sker
visserligen mycket våldsammare i Bosnien än i Kosovo men
ändå är det svårt att förstå att skillnaden är så stor att den
ena gruppen utvisas medan den andra ges permanenta
uppehållstillstånd.
2) Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare
skall vidtagas. Vilka åtgärder har skett?
Få åtgärder har vidtagits för att främja den sociala
anpassningen. Viktigast av allt är goda kunskaper i svenska
språket. Vi ser detta inte minst på arbetsmarknaden där
språksvårigheterna är ytterligare en barriär för invandrare
att erhålla riktiga jobb. Ställ krav på dokumenterade
kunskaper i svenska -- i annat fall införs ekonomiska
sanktioner i form av minskad dagersättning eller minskat
socialbidrag.
3) Vi skall ta vår del av ansvaret för den svåra
flyktingsituationen i Europa och verka för att de europeiska
staterna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingarna. Hur
gick det med det gemensamma ansvaret? Var det bara
Sverige som skulle ta ansvar?
Sverige har tagit ett mycket stort ansvar för
flyktingsituationen i Europa. Gemensamt ansvar borde
innebära ett proportionellt ekonomiskt ansvar mellan
Europas stater för flyktingsituationen.
4) Kostnaderna för flyktingmottagningen skall begränsas
och anspråken på vad vi kan erbjuda skall anpassas därefter.
Lyckades man begränsa kostnaderna?
Nej, man har inte lyckats begränsa kostnaderna.
Kulturdepartementets anslagsäskande har tredubblats på
några år och uppgick för budgetåret 1992/93 till
11 765 494 000 kr varav 3 740 000 000 kr i extraanslag under
slutet av budgetåret.
5) Flyktingmottagningen skall förnyas och effektiviseras.
Vad blev det av dessa förslag?
Regeringen har redovisat vissa förslag för att minska
kostnaderna för själva flyktingmottagandet. Förslagen är
alldeles för begränsade men är ändå några steg på rätt väg
vilket vi hälsar med tillfredsställelse. Vi hoppas dock att den
parlamentariska kommittén -- Invandrar- och
Flyktingkommittén (IFK) -- skall komma med förslag som
kan leda till en bra invandrar- och flyktingpolitik i den anda
av internationalism och humanism som regeringen angav i
regeringsförklaringen 1992.
7. Regeringsförklaringen 1993 1)
I 1993 års regeringsförklaring anges att Sverige skall
vara ett tolerant samhälle samt att flyktingpolitiken skall
präglas av humanitet och öppenhet. Främlingsfientliga
tendenser skall bekämpas. Skärpta åtgärder mot
människosmuggling föreslås.
Ny demokrati instämmer i denna regeringens allmänna
syn på flyktingpolitiken.
2) Regeringen konstaterar vidare att principbeslutet att
ge bosnierna permanent uppehållstillstånd ställer det
svenska samhället inför en svår uppgift.
Förvisso är det så -- här krävs det både stimulansbidrag
och konjunkturtilllägg för att kommunerna till nöds skall
acceptera den förda politiken.
3) Kostnaderna för flyktingmottagningen har enligt
regeringsförklaringen begränsats avsevärt.
Detta stämmer inte. Det är ju bara att läsa innantill i
Kulturdepartementets anslagsäskanden. För budgetåret
1992/93 beviljade riksdagen anslag för ''Invandring mm'' på
sammanlagt 11 765 494 000 kr. För budgetåret 1993/94 är
motsvarande anslag på sammanlagt 11 801 136 000 kr (d v s
ökning) så någon avsevärd begränsning av kostnaderna är
svår att skönja.
8.1 Konventionsflyktingar -- katastrofflyktingar
Man kan dela in flyktingar i åtminstone två stora
huvudgrupper nämligen dels konventionsflyktingar som har
ett skyddsbehov enligt Genèvekonventionen, dels
katastrofflyktingar som p g a inbördeskrig, svält och
arbetslöshet är på flykt till bättre villkor. Dessa senare
måste hjälpas i sitt närområde. Vi hjälper mångdubbelt fler
genom internationell hjälp i närområdet än om vi ger
flyktingen en tillfällig fristad här. Såväl gruppen
konventionsflyktingar som katastrofflyktingar ges tillfälliga
uppehållstillstånd. Mottagandet sker i ett antal som
riksdagen bestämmer.
8.2 Flyktingkvoten
Måhända har regeringen tagit intryck av den kritik Ny
demokrati riktat både mot beslutet att ge cirka 42 000
bosnier permanenta uppehållstillstånd i Sverige och
beslutet att öka flyktingkvoten med 6 000 personer för
innevarande budgetår. Regeringen föreslår nu en återgång
till en flyktingkvot om 1 800 personer/år vilket vi med tanke
på Sverige usla finanser hälsar med tillfredsställelse.
Huruvida regeringen insett att vi ger flest människor bäst
hjälp genom att göra vår hjälpinsats i närområdet är dock
tveksamt när man i pressen tar del av statssekreterare
Hallerbys kommentar att om kriget i Jugoslavien fortsätter
så kan flyktingkvoten komma att föreslås höjd även för
budgetåret 1994/95.
8.3 Anhöriginvandring
Anhöriginvandringen begränsas till make/maka och
deras minderåriga barn. Budgetåret 1991/92 invandrade
20 380 ''nära anhöriga'' men av dessa avsåg endast 7 122
personer själva kärnfamiljen dvs anhöriga i form av
make/maka, barn. För budgetåret 1992/93 var 19 468 ''nära
anhöriga'' men endast 7 512 så nära anhöriga som
make/maka, barn.
Under budgetåret 1992/93 skulle det svenska
flyktingmottagandet ha uppgått till 10 218 personer (2 706
konventionsflyktingar och 7 512 kärnfamiljsanhöriga)
såvida Ny demokratis synpunkter på flyktingpolitiken
beaktats. Motsvarande siffror för budgetåret 1991/92 hade
varit 10 867 personer varav 3 745 konventionsflyktingar och
7 122 kärnfamiljsanhöriga. Till dessa siffror skall adderas ca
1 000 adoptivbarn per år.
Detta hade varit ett flyktingmottagande som vi haft
resurser för -- såväl personella som ekonomiska. Det hade
varit en politik som fått respons i det svenska samhället.
8.4 Repatriering
Vi anser att den svenska asylpolitiken ska bygga på 1951
års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning.
Asyl bör endast beviljas den som har skyddsbehov i enlighet
med Genèvekonventionen.
När skyddsbehovet inte längre kvarstår bör de flyktingar
som beviljats asyl återvända till sitt hemland. Den
handlingskraft och initiativförmåga som man visat genom
sin flykt till Sverige bör komma väl till pass i hemlandet.
Genom att uppmuntra till repatriering skapar vi utrymme
för andra konventionsflyktingar att söka skydd i Sverige. Vi
måste komma till insikt om att asyl inte primärt innebär
permanent vistelse i vårt land och sedermera svenskt
medborgarskap. Nej asyl innebär att man löser sitt tillfälliga
skyddsbehov i ett annat land för att så småningom kunna
återvända till sitt hemland. Repatriering skall vara
huvudspåret i asylpolitiken.
9. Etiopien och Eritreas vägran
Ett av många bekymmer inom asylhanteringen och som
också föranleder höga extrakostnader, både genom onödigt
kvarblivande i svenska förläggningar och genom
resultatlösa avvisningar via flyg, är Etiopiens och Eritreas
vägran att ta emot sina egna flyktingar. Det är upprörande
att dessa länder inte följer normal internationell rätt och
utfärdar resehandlingar åt sina egna medborgare. Om man
inte tar emot sina egna medborgare föreslår vi att Sverige
vidtager ekonomiska sanktioner i form av indraget bistånd.
Sverige måste visa att vi inte accepterar dessa länders policy
vad avser deras flyktingars återkomst. Om utvisade etiopier
eller eritreaner motsätter sig utvisning och vägrar ta emot
resedokument skall polisen i samarbete med ambassaden se
till att nödvändiga dokument anskaffas för att möjliggöra
utvisning.
10.1 Invandrarverkets kostnader
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag
genomfört en granskning av Statens invandrarverks
upphandling av förläggningskapacitet för asylsökande.
Rapporten har överlämnats till regeringen i mars 1993.
Många av de synpunkter som framförts av Ny demokrati
verifieras av riksrevisionsverkets rapport.
Rapporten bör ligga till grund för snabba åtgärder från
regeringens sida för att få bukt med de höga
förläggningskostnaderna. Det som inger betänkligheter är
att invandrarverket vill begränsa insynen i tecknade
kontrakt. Självfallet måste det finnas full insyn. I annat fall
omöjliggörs all kritik och allmänheten svävar i ovisshet om
invandrarverket upphandlar förläggningar på ett
godtagbart sätt.
Regeringen föreslår i prop 1993/94:94 att driften av
förläggningar skall vara öppen för entreprenad. Ett bra
förslag. Vi anser dock att den angivna takten på tre år för
att uppnå entreprenadupphandling för halva antalet
förläggningar är alldeles för långsam. Inom den av
regeringen angivna treårsperioden bör enligt vår
uppfattning i stort sett all förläggningsverksamhet vara
utlagd på entreprenad.
Vi delar regeringens uppfattning att ideella
organisationer har en viktig roll i framtiden när det gäller
driften av förläggningar. Invandrarverket bör studera
frivilligorganisationernas arbete inom övriga nordiska
länder -- främst då i Danmark där Röda Korset har en
central roll i asylmottagningen.
Avsätt resurser för att kontinuerligt granska
invandrarverkets verksamhet och kostnader. Den
granskning som redan genomförts har visat på så uppenbara
brister -- inte minst i fråga om upphandling av
förläggningsplatser -- att det är befogat med en kontinuerlig
granskning. Vi -- liksom riksrevisionsverket -- hävdar att det
går att uppnå fortsatt förbättrad kostnadseffektivitet vid
upphandling av förläggningsplatser.
10.2 Lång asylhantering -- orimliga kostnader
En av de främsta orsakerna till det stora antalet
asylsökande på våra förläggningar är den långa
handläggningstiden. Handläggningstiden måste nedbringas
och får aldrig överstiga tre månader. Invandrarverket bör
genom en mer schabloniserad asylprövning nedbringa
handläggningstiden till denna nivå. Om det är uppenbart att
asylansökan saknar grund skall avvisning ske omedelbart.
Om endast konventionsflyktingar ges uppehållstillstånd så
kommer denna signal att leda till att antalet asylsökande
minskar drastiskt.
11.1 Permanenta uppehållstillstånd för 42 000 bosnier
Genom att fatta ett positivt beslut i ett antal
typfallsärenden har regeringen givit invandrarverket
klartecken att bevilja cirka 42 000 bosnier permanent
uppehållstillstånd i Sverige. Detta trots att Sverige redan
tagit emot ett större antal flyktingar i förhållande till vår
folkmängd än något annat land. Detta trots att inga andra
länder lämnat permanenta uppehållstillstånd. Detta trots
att flertalet bosnier inte själva begärt permanent
uppehållstillstånd utan endast önskat temporärt
uppehållstillstånd i avvaktan på att striderna i Bosnien skall
upphöra.
Trots att kritiska röster höjts mot regeringsbeslutet att i
princip bevilja drygt 40 000 bosnier permanent
uppehållstillstånd har riksdagen på regeringens förslag
beslutat att öka flyktingmottagandet genom att föreslå ett
kvotflyktingmottagande av ytterligare 5 500 människor från
det forna Jugoslavien.
Beslutet om att ta emot de 42 000 bosnierna liksom
beslutet att ta emot ytterligare 5 500 människor från det
forna Jugoslavien innebär att vi bidrar till den etniska
rensningen i Bosnien. Serber och kroater vill bli kvitt de
muslimska bosnierna. Vi löser deras problem genom att
erbjuda permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Vi skulle uppnå mångdubbel effekt om ekonomisk hjälp
i stället gavs till FN:s flyktingkommissarie för insatser i
närområdet. Att hjälpa ytterligare 5 500 människor från det
forna Jugoslavien med en fristad i Sverige i stället för att för
samma belopp erbjuda 80--100 gånger fler jugoslaver bättre
hjälp i närområdet finner vi cyniskt.
11.2 Muslimska aktioner
Många hävdar att vi genom att tillämpa permanenta
uppehållstillstånd bidrar till den etniska rensningen i det
forna Jugoslavien. Problem som har anknytning till det
bosniska flyktingmottagandet är muslimers olika krav på
det svenska samhället. Inom skolområdet har krav
framförts av föräldrar om avvikelser inom skolsystemet vad
avser beskrivningar av USA och Israel i historie- och
geografilitteratur, särskilda krav vad avser
sexualundervisning, gymnastik, skolmat mm.
Muslimska Rådet har nu också tillskrivit ett
kommunalråd i Skåne med fördömanden av det svenska
luciafirandet. Vårt mål som muslimer är att bibehålla vår
och våra barns tro klar och ren -- muslimerna erkänner
ingen makt utom skaparen och en sed som alla muslimer tar
avstånd ifrån och inte på något sätt deltar i är luciafirandet.
Muslimska Rådets skrivelse till kommunalrådet
kommenteras i tidningen Arbetet den 14/12 1993. Det är
märkligt att Muslimska Rådet utsänt ett sådant brev. Har
man valt att bo i Sverige så bör man också ha valt att
acceptera vårt livsmönster och våra traditioner. Muslimska
aktioner -- sådana som refererats ovan -- minskar
möjligheterna till en god integration i det svenska samhället
och kan leda till provokationer och fientlighet mellan
svenskar och muslimska flyktingar eller invandrare. Vi bör
vara medvetna om de problem som skapas i det svenska
samhället om fundamentalistiska muslimer får gehör för
sina krav om särbehandling.
11.3 Stimulansbidrag till kommunerna
Som en följd av regeringens typfallsbeslut -- vilka ger
42 000 bosnier och deras anhöriga permanenta
uppehållstillstånd -- har många kommuner insett
kommande bekymmer och fått regering och riksdag att
bevilja särskilda stimulansbidrag. Kommunernas
tveksamhet till ökat flyktingmottagande är lätt att förstå
eftersom det är ovisst hur stor anhöriginvandring som
föranleds av beslutet att bevilja bosnierna permanenta
uppehållstillstånd. Invandrarverket beräknar
anhöriginvandringen till 45 000--50 000 personer medan
regeringen anser sig ha skäl att göra en annan bedömning
och beräknar den till 20 000--30 000. Regeringen har valt att
ifrågasätta sin egen expertmyndighet Statens invandrarverk
för att lugna kommunerna med att bekymren inte är så
särskilt stora.
Regeringen har insett att man måste ge kommunerna en
mängd ekonomiska garantier annars så blir det inget
kommunalt flyktingmottagande. Kommunerna vet att
schablonersättningen på 138 300 kr per vuxen flykting
endast räckt i genomsnitt 18 månader och också insett att
flyktingarna inte kommer att klara sin egen försörjning efter
18 månader. Regeringen föreslog då riksdagen att om det
kommunala flyktingmottagandet utökas kraftigt så erhåller
kommunen 25 000 kr per flykting, såväl för barn som för
vuxna, i stimulansbidrag.
Kulturminister Birgit Friggebo lugnade också
kommunerna genom att i riksdagsdebatten den 13 oktober
1993 uttala att om kommunerna i genomsnitt får stå för
socialbidragskostnader under en längre period än tidigare
så skall schablonersättningen justeras därefter.
Kommunerna skall alltså inte behöva känna oro inför
kommande socialbidragskostnader. Staten kommer att
kompensera. Detta har också skett genom det
riksdagsbeslut som nyligen tagits. Ny demokrati motsatte
sig beslutet -- såväl till kommunernas stimulansbidrag som
till utökning av flyktingkvoten med 5 500 jugoslaviska
flyktingar.
11.4 Bosnierna -- en ny socialgrupp fyra?
De asylsökande som nu beviljas uppehålls- och
arbetstillstånd lär inte ha någon som helst möjlighet att
inom överskådlig framtid kunna bidra till sin egen
försörjning genom arbete. Vi skapar medvetet en ny
samhällsklass -- socialgrupp fyra -- som för alltid blir
beroende av samhällets bidrag för sin försörjning. Vi flyttar
bara andra länders arbetslöshet till oss. Vem vinner på det?
Hur skall flyktingen någonsin kunna integreras i det svenska
samhället om han/hon för alltid ska vara beroende av
samhällets stöd. Vi skapar en ny underklass. Vilka problem
ger inte det?
11.5 Bosnierna i Danmark och Sverige
Regeringsförklaringen hyllar tanken på en gemensam
europeisk flyktingpolitik liksom att de nordiska länderna
skall ha en gemensam syn på flyktingproblematiken. När
det gäller just bosnierna är det märkligt att Danmark och
Sverige intagit så helt skilda ståndpunkter. Danmark och
Sverige har helt olika syn på hur bosnierna skall behandlas.
Danmark har 12 000 bosnier -- vi 42 000. Danmark ger
tillfälliga uppehållstillstånd -- vi permanenta. I Danmark
utgår man ifrån att alla skall återvända -- vi att alla skall
stanna kvar. I Danmark sker ingen integrering -- vi startar
den omedelbart. I Danmark för man en politik som har
folkets stöd -- vi för den på tvärs mot folkets mening.
12.1 Dagersättning -- arbetsplikt på förläggning
Under denna rubrik föreslog Ny demokrati den 3
februari 1993 i motion 1992/93:Sf22 att dagbidragen skulle
sänkas, att arbetsplikt för den asylsökande skulle införas på
förläggning, att den asylsökande skulle delta i anbefalld
svenskundervisning samt att avdrag skulle ske på
dagbidraget om den asylsökande inte deltog i anvisat arbete
eller anvisad svenskundervisning. Vi är glada att regeringen
i proposition 1993/94:94 nu aviserat sådana åtgärder som vi
föreslagit. Ett avsnitt i vår motionstext löd:
''För att motverka tristess, kriminalitet mm bör de som
vistas på förläggning delta i dagliga sysslor som städning,
köksarbete, trädgårdsarbete, enklare reparationer mm.
Detta innebär inte att man arbetar gratis -- det innebär att
man genom arbete bidrar till sin egen försörjning. Man
måste vidare ovillkorligt delta i den undervisning i svenska
som meddelas på förläggningen eller i anslutning till
densamma. Den som inte deltar i anbefallt arbete eller som
skolkar från undervisning eller undanhåller sig från
utredning skall plikta för detta genom ett rejält avdrag på
dagbidraget.''
Asylsökande erhåller särskilt dagbidrag som varierar
beroende på om flyktingen själv står för mathållningen eller
har helpension. Den som sköter sin egen mathållning och är
ensamstående erhåller 69 kr/dag, sammanboende 60 kr/dag
och barn mellan 46 och 55 kr/dag. Vuxen som har
helpension erhåller mellan 18 och 23 kr/dag. Barn får 14
kr/dag. En familj med 4 barn -- som har helpension --
erhåller således förutom sitt helpensionsboende 92 kr i
dagbidrag.
Av regeringens proposition 1993/94:94 ''Mottagande av
asylsökande m.m.'' framgår att regeringen har för avsikt att
något minska dessa bidrag samt byta namnet dagbidrag mot
dagersättning.
12.2 Sänkt eller indragen dagersättning
Vi föreslår därför att dagersättning med egen
mathållning slopas och att Invandrarverket erbjuder alla
asylsökande helpensionsboende inom förläggning. Vi
föreslår dessutom att dagersättningen -- som alltså inte skall
användas för mathållning -- sänks till 15 kr/dag (nu 23 kr)
för ensamstående, till 10 kr/dag (nu 18 kr) för
sammanboende och till 5 kr/dag (nu 14 kr) för barn.
För den som utan giltigt skäl vägrar deltaga i anvisad
sysselsättning eller svenskundervisning eller som försvårar
sin asylutredning föreslår vi att dagersättningen helt dras in.
Eftersom vi föreslår helpensionsboende under
utredningstiden inträffar inte några komplikationer vad
gäller matersättning.
I ett läge där det gäller att hushålla med samhällets
resurser är det rimligt att asylsökande under
utredningstiden ges en lägre ekonomisk standard än vad
som tillkommer den som är stadigvarande bosatt i landet.
13. Helpension inom förläggning -- ej eget boende
Vi föreslår att alla flyktingar som kommer till
Invandrarverkets förläggningar i avvaktan på asylutredning
erhåller helpension inom förläggningen. Vi förutsätter att
asylbeslut fattas snabbt -- inom en tremånadersperiod --
varför eget boende utanför förläggningen framstår som
både dyrt och orationellt. Vi anser det väsentligt att den
asylsökande snabbt kan nås av utredaren liksom att ett
negativt asylbeslut snabbt kan verkställas. Vi bedömer att
kostnaderna för ett helpensionsboende på förläggning blir
väsentligt lägre än om staten skall lämna individuell
ersättning för matinköp och dessutom hålla de asylsökande
familjerna med egna lägenheter inom eller utanför
förläggningen.
14. Annan huvudman för förläggningsverksamheten
Förläggningsverksamheten sköts nu av Statens
invandrarverk. Eftersom förläggningsverksamheten skulle
kunna hanteras av annan huvudman -- exempelvis
frivilligorganisationer -- anser vi att regeringen bör
överväga olika alternativ till vårt nuvarande system. Lär och
jämför med Danmark. Där har man engagerat
frivilligorganisationer -- inte minst Röda Korset -- i
flyktingarbetet.
15. Akut sjuk- och tandvård -- patientavgifter
Asylsökande och flyktingar har rätt till akut sjuk- och
tandvård. För att dämpa överkonsumtionen av sjuk- och
tandvård bör särskild patientavgift införas. Den aylsökande
uppbär ju särskilt kontantbidrag och bör med detta
kontantbidrag kunna betala en lika stor avgift som alla
andra i vårt samhälle.
Den akuta tandvården bör av resursskäl begränsas till att
endast omfatta tandvård som kan jämställas med svårare
sjukdomsfall. Liksom för sjukvård skall avgift erläggas
enligt samma taxa som gäller för alla andra i samhället.
Regeringen har nyligen lämnat förslag (prop 1993/94:94)
om att asylsökande skall erlägga en begränsad patientavgift,
50 kr, för besök hos läkare/ tandläkare och för
receptförskriven medicin samt 25 kr för annan
sjukvårdande behandling. Regeringens förslag är ett steg i
rätt riktning men vi upprepar kravet från förra årets motion
att patientavgiften skall vara densamma som för alla andra
i samhället dock att särskilt högkostnadsskydd införes.
Ytterligare ett skäl till att asylsökande inte bör få gratis
sjukvård eller sjukvård till mycket låg kostnad är att risk
föreligger att människor sökt asyl just för att kunna få billig
sjukvård och inte primärt för att få sitt skyddsbehov täckt
genom asyl.
16.1 Kriminalitet
Utvisa utländska medborgare som begår brott för vilka
man kan dömas till fängelse. Utvisa också utländska
medborgare som gör sig skyldiga till upprepad brottslighet
även om straffsatsen för brottet endast skulle vara böter.
Utvisa också vid asocialitet dvs om man för ett asocialt
leverne eller är farlig för allmän ordning och säkerhet.
När vi visar att brottslighet leder till utvisning kommer i
vart fall brottsligheten bland våra asylsökande att drastiskt
minska. Dessa människor önskar självfallet inte utvisas till
det land varifrån man flytt och vi slipper troligen den
brottslighet som nu frodas i närheten av våra
flyktingförläggningar. En annan inte oviktig synpunkt är att
skötsamma invandrare -- ofta svenska medborgare --
drabbas av oförtjänt dåligt rykte när deras landsmän begår
brott i Sverige.
16.2 Brottslighet bland utländska medborgare
Brott med klar överrepresentation av utländska
medborgare är i turordning förfalskning, varusmuggling,
grovt narkotikabrott, våldtäkt, snatteri och rån. Av SCB:s
statistik ''För brott lagförda utländska medborgare''
framgår att andelen utländska medborgare utgjorde 14 %
år 1987, 15 % år 1988, 16 % år 1989, 17 % år 1990, 18 % år
1991 och 19 % år 1992. En skrämmande utveckling. En
enorm överrepresentation i kriminalitet när man vet att
utländska medborgare endast utgör ca 6 % av hela
befolkningen.
Om man ser till brottets karaktär så förskräcker siffrorna
än mer. 52 % av förfalskarna, 48 % av varusmugglarna, 45
% av grova narkotikabrottsförövarna, 38 % av
våldtäktsmännen, 32 % av snattarna och 26 % av rånarna
var utländska medborgare enligt SCB:s statistik för år 1992.
Aldrig tänker någon på brottsoffrens situation. Bakom
statistikens kalla siffror döljer sig djupt tragiska
människoöden. Ökad utvisning av kriminella utländska
medborgare är bara en av många åtgärder som måste vidtas
för att skydda brottsoffren.
Vi anser att man kan komma tillrätta med utlänningars
kriminalitet i Sverige genom att nyttja möjligheten till
utvisning vid allvarliga brott i större utsträckning än för
närvarande, genom att döma utländska gärningsmän till
minst lika långa fängelsestraff som för svenskar i stället för
att som nu ge strafflindring med hänsyn till den kriminelles
etniska bakgrund och genom att döma utländska
gärningsmän till utvisning även för upprepad mindre
allvarlig brottslighet.
16.3 Socialförsäkringsförmåner för utvisade
En utlänning som utvisas på grund av brott får ofta
behålla vissa av våra socialförsäkringsförmåner. Detta kan
självfallet inte accepteras. Vi anhåller om ny lagstiftning
med inriktningen att socialförsäkringsförmåner inte skall
kunna utgå till den som utvisats ur landet.
Den som gjort sig skyldig till grov kriminalitet och som
efter avtjänat straff blivit utvisad från Sverige ska inte
kunna fortsätta uppbära olika socialförsäkringsförmåner.
Att ge mördare, narkotikalangare m fl statspension efter
det att man lämnat landet är befängt och måste stoppas.
16.4 Kostnader för att verkställa avvisningar
Polisen har det yttersta ansvaret för att verkställa
avvisningsbeslut. Cirka 13 500 personer, som fått besked
om avvisning, finns enligt polisen fortfarande i landet. Av
dem är 6 118 efterlysta. Under budgetåret 1992/93 avvisade
kriminalvårdens transportcentral 16 861 personer till en
kostnad av 148,5 miljoner dvs drygt 8 800 kr per avvisad
person.
Vi anser det nödvändigt att polisens möjligheter att
verkställa avvisningsbeslut underlättas. Beslut om avvisning
bör enligt vår mening först delges polisen och därefter den
som beslutet gäller. Detta skulle leda till att betydligt färre
personer skulle behöva efterlysas. Vårt förslag om att alla
asylsökande ska bo i förläggning -- d v s att man inte
accepterar eget boende utanför förläggningen -- skulle
också underlätta polisens möjlighet att verkställa
avvisningar. Vid verkställandet av avvisningar bör också
andra transportmedel än flyg utnyttjas i större utsträckning.
Nuvarande höga kostnader för polisens avvisningar är också
ett starkt skäl för att se över verksamheten.
16.5 Stoppa bidragsfusket
Vi hälsar med tillfredsställelse att riksdagen ställt sig
bakom ett antal nydemokratimotioner om att utreda
bidragsfusket. Regeringen har nu fått i uppdrag att snabbt
kartlägga bidragsfusket -- såväl bland svenska som
utländska medborgare -- och att sedan återkomma till
riksdagen med förslag för att komma till rätta med
bidragsfusket.
17. Ensamma asylsökande barn
Många barn kommer ensamma till Sverige för att söka
asyl. Orsakerna till att barnet kommer ensamt kan vara
flera. Man kanske bara har råd med en färdbiljett, man vill
ge barnet möjligheter till bättre utbildning, man hoppas att
barnet ska vara inkörsporten för föräldrarnas kommande
asylsökande. Många erfarenheter visar att det oftast är
bättre för barnen att få vistas tillsammans med sina
föräldrar även under svåra och farliga förhållanden än att
de ensamma skall evakueras till ett främmande land.
Tjänstemän inom invandrarverket har påpekat att när
föregivet föräldralösa barn beviljats asyl i Sverige så brukar
föräldrarna snabbt och mirakulöst återuppstå och kräva
återförening i Sverige -- inte i hemlandet. Vi föreslår att
beviljad asyl till föräldralösa barn omgående omprövas när
barnets beviljade asyl tas till intäkt för föräldrars eller andra
släktingars försök att via så kallad anknytning kunna
komma till Sverige. Vi bör då i stället främja en
återförening av familjen i hemlandet.
18.1 Undervisning
Ny demokrati efterlyser en utvärdering av hur
undervisningen i svenska fungerar i grundskola och
gymnasium. Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån
deltog under hösten 1991 drygt 81 % av de stödbehövande
i undervisning i svenska som andraspråk. I gymnasieskolan
hade 19 400 elever ett annat hemspråk än svenska. Av dessa
behövde 44 % undervisning i svenska som andraspråk.
Eftersom ett stort antal frågor saknar relevant belysning --
inte minst hur invandrarbarn kan tillgodogöra sig
grundskole- och gymnasieundervisningen -- är det
uppenbart att en utvärdering måste göras.
18.2 Svenska för invandrare (Sfi)
Vi noterar regeringens förslag i prop 1993/94:94 att
Invandrarverket i stället för kommunerna i fortsättningen
skall tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (Sfi).
Närmare detaljer om hur Sfi-undervisningen skall hanteras
av Invandrarverket har regeringen för avsikt att meddela
riksdagen i en proposition under våren 1994. Vi noterar
med tillfredsställelse att regeringen kommer att föreslå att
undervisningen skall vara obligatorisk för alla asylsökande
liksom att en väntetid skall finnas på minst två månader
innan undervisning i Sfi får starta.
Alla kulturers grundläggande fundament är språket.
Behärskar man inte språket i den kultur eller det land man
befinner sig är man gravt handikappad i så gott som alla
avseenden. Överallt är språket nyckeln och förutsättningen
för att kunna bygga upp en hög livskvalité och kunna ta
ansvar för såväl sina rättigheter som sina skyldigheter som
samhällsmedborgare. Utan mycket goda kunskaper i
svenska tvingas man leva som ett slags andra klassens
medborgare i Sverige. Ny demokrati vill inte att det ska
finnas några andra klassens medborgare i vårt land.
Riksrevisionsverket (RRV) publicerade i dec 1992 sin
granskning av svenskundervisningen för invandrare. RRV
har iakttagit ett antal problem som dels rör själva
genomförandet av det kommunala åtagandet, dels problem
som rör den statliga styrningen och uppföljningen.
Skolverket får mycket skarp kritik i rapporten för sin
passivitet och obefintliga uppföljning. Efter 700 timmars
undervisning hade eleverna inte tillägnat sig ens så
grundläggande kunskaper i svenska att de svarade mot de
krav som ställs för att få ett arbete eller för fortsatta studier.
RRV konstaterar att undervisningskvalitén behöver
garanteras och att elevernas motivation är låg (hög
frånvaro, många studieavbrott och oavslutade studier).
Det ska vara obligatoriskt att lära sig det svenska språket
för invandrare som avser att permanent bosätta sig i
Sverige. En praktisk målsättning kan vara att senast tolv
månader efter beviljat uppehållstillstånd ska varje
invandrare behärska svenska på en definierad nivå. Om det
är uppenbart att en enskild individ inte anstränger sig eller
vill lära sig svenska skall naturligtvis sanktionsmöjligheter
övervägas.
Vi anser det också vara självklart att tydliga
kravspecifikationer skall ställas upp och vara villkor för att
få svenskt medborgarskap. Sålunda bör, innan svenskt
medborgarskap beviljas, den sökande få avlägga prov i
svenska språket och andra ämnen som är väsentliga för att
kunna ta sitt ansvar som svensk samhällsmedborgare.
Naturligtvis ska kraven vara otvetydiga, mätbara och
rimliga. Nivåer motsvarande årskurs nio i grundskolan kan
troligen tjäna som riktmärke. Liknande villkor för
medborgarskap är sedan lång tid en självklarhet i många
andra utvecklade industriländer.
Vi föreslår att svenskt medborgarskap skall erhållas först
efter 10 års vistelse i Sverige -- nu gäller 2--5 år.
Motsvarande tid i andra länder varierar. Kortare tid finns
dock ingenstans. I Norge och Danmark är tiden 7 år, i
Schweiz 12 år, i Tyskland och Österrike 10 år.
18.3 Hemspråksundervisning
Att invandrare som är bosatta i Sverige ofta vill behålla
och utveckla sitt ursprungliga modersmål har vi mycket lätt
att både förstå och att inse värdet av. Liksom vikten av att
vårda sina kulturrötter. Däremot anser vi inte att det är det
svenska samhället som ska tillhandahålla, betala och
organisera denna s k hemspråksundervisning.
Undervisningen bedrivs ofta parallellt med den
ordinarie klassundervisningen trots att inga formella hinder
föreligger att bedriva den vid annan och för eleven lämplig
tidpunkt. I klasser med elever som har
hemspråksundervisning på olika tider går de enskilda
eleverna inte så sällan miste om den ordinarie
undervisningen vilket också innebär svårigheter att hålla
samman klasserna.
Inte något annat land vare sig inom EG eller i övriga
världen tillhandahåller hemspråksundervisning på ett sätt
som liknar den svenska modellen -- trots att det finns många
länder som har både avsevärt längre och större erfarenheter
av invandring och mångkulturell korsbefruktning än
Sverige.
Vi vill som grundprincip fastslå att ansvaret för att
organisera och finansiera hemspråksundervisningen helt
och hållet ska överföras till invandrarna själva och deras
intresseorganisationer. Den enkla grundprincipen blir alltså
att de som önskar hemspråksundervisningen också ska
betala den. Då infinner sig krav på att få valuta för pengarna
och att undervisningen bedrivs effektivt. En annan viktig
princip som vi vill fastslå är att hemspråksundervisningen
självklart inte får inkräkta på eller bedrivas samtidigt som
den ordinarie skolundervisningen för invandrareleverna.
All hemspråksundervisning skall ske under elevernas fritid.
19. Invandrarkvinnor
Främja invandrarkvinnornas sociala anpassning i det
svenska samhället. Den viktigaste anpassningen är att lära
sig svenska språket. Ställ därför krav på dokumenterade
kunskaper i svenska. Koppla invandrarnas socialbidrag till
krav på studier i svenska språket om man saknar sådana
dokumenterade kunskaper. Ställ krav på den som
invandrar. Den som vill stanna i vårt land och så småningom
få svenskt medborgarskap får finna sig i att vi ställer krav
på dokumenterade kunskaper i svenska språket.
Det bör erinras att målet för den som vill stanna i Sverige
självklart skall vara assimilering d v s att man så snart som
möjligt skall smälta in i svensk miljö, svensk kultur, svenska
värderingar. Kan man inte språket så hamnar man utanför
gemenskapen. Man kan inte ta del av information och
debatt. Man hamnar bland likasinnade som inte heller kan
vårt språk och då uppstår öar av utanförskap i samhället.
Detta måste aktivt beivras och vi gör det bäst genom att
kräva dokumenterade kunskaper i svenska. Gör man inte
det så tillgrips ekonomiska sanktioner. Lika litet som vi vill
ha ett segregerat boende, lika litet vill vi att någon ska stå
utanför vårt samhälle. Den som bestämt sig för att bo och
leva i Sverige skall kunna det svenska språket. Vill man bli
svensk ska man självklart lära sig svenska.
20.1 Människosmuggling
Ny demokrati hälsar med tillfredsställelse att riksdagen
på regeringens förslag beslutat skärpa lagbestämmelserna
vad avser människosmugglingen till Sverige. Vi anser att
flera av de beslutade lagförslagen inte går tillräckligt långt
för att stävja smugglingstrafiken och att vissa andra åtgärder
är så utformade att det kommer att medföra svårigheter i
rättstillämpningen. Tyvärr vann vi inte gehör för våra
synpunkter i riksdagsbehandlingen.
20.2 Direktavvisa vid illegal inresa
Det vi helt saknar i propositionen är förslag till
förändringar i lagstiftningen i syfte att kunna direktavvisa
den som illegalt tar sig in i vårt land. Vi kräver en mera
genomgripande översyn av bestämmelserna i
utlänningslagen, inte minst frågan om direktavvisning av
den som illegalt kommer in i landet. En särskild utredning
bör tillsättas av regeringen för att göra en sådan översyn.
Frågor som den svenske generalkonsuln i S:t Petersburg
pekat på behöver studeras närmare. Generalkonsuln har
berört den svenska kriminalvårdens förmåner och den
lockelse den kan utgöra för kriminella i Ryssland.
Under år 1993 har vi fått se många exempel på vad
driftiga människosmugglare har för avsikter. Man testar det
svenska samhällets reaktion genom att illegalt föra iland
asylsökande från fjärran länder. Vind för våg hamnar dessa
asylsökande lite var som helst -- i Stockholms skärgård, på
Öland, på Gotland.
Den illegala smugglingstrafiken kan enligt vissa
bedömare vara en början till en gigantisk flyktingström från
Östeuropa av människor som av ekonomiska skäl vill flytta
västerut. EG:s opinionsinstitut ''Eurobarometer''
redovisade under 1993 en undersökning från 18
östeuropeiska länder om migrationsströmmar. Denna
undersökning visade att 17 miljoner människor funderade
på att emigrera till Västeuropa och 2,7 miljoner sade sig
redan ha bestämt sig för detta. Om opinionsinstitutet har
rätt kan det innebära att 100 000 människor ger sig av till
Sverige för att söka bättre levnadsvillkor. Detta måste
självfallet stoppas.
Den som illegalt söker sig till Sverige bör omedelbart
avvisas till sitt ursprungsland eller till närmaste transitland.
Vi måste visa vad vi vill. Vi måste ge en tydlig signal. Vi
måste sätta stoppa för illegala flyktingströmmar. Vem skall
försörja dessa människor om de kommer hit? Någon
internationell hjälp lär vi inte få.
21.1 Behov av kommunplatser
I budgetpropositionen gör regeringen en bedömning av
det förväntade flyktingmottagandet och den förväntade
asylprövningen under budgetåret 1994/95.
Behovet av kommunplatser beräknas av regeringen för
innevarande budgetår till 74 000. Men regeringen beräknar
att endast 51 000 platser -- trots stimulansbidrag och
konjunkturtillägg till kommunerna -- finns tillgängliga före
den 1/7 1994. Flertalet av de resterande 23 000 flyktingarna
kommer alltså att bo kvar på flyktingförläggningar trots
beviljat uppehållstillstånd. För budgetåret 1994/95 anger
regeringen behovet av kommunplatser till 50 000--55 000.
Huruvida kommunerna kommer att klara kravet på
kommunplatser för kommande budgetår återstår att se.
Kanske krävs det ännu mera bidrag till kommunerna för att
lösa regeringens problem med motspänstiga kommuner.
Detta visar att regeringen för en politik som inte bara
saknar förankring i samhället, den saknar också förankring
hos kommunerna. Regeringsbeslutet att ge bosnierna
permanenta uppehållstillstånd framstår nu än mer som
felaktigt och oöverlagt. Kritiken mot beslutet växer. Två
riksdagsledamöter från Ny demokrati har begärt att
regeringsbeslutet skall tas upp till prövning i riksdagens
konstitutionsutskott.
21.2 Schablonersättning
Schablonersättningen till kommunerna föreslås höjd till
144 200 kr för vuxna och till 88 400 kr för barn. Vi motsätter
oss en höjning av schablonen och föreslår i stället en
minskning av schablonnivån med 20 %. För att minska
kommunernas kostnader vad avser socialhjälp anser vi att
riksdagen bort anta det förslag vi tidigare lagt om sänkning
av socialbidragsnormen till 80 % för utländska medborgare
under deras två första år i Sverige.
21.3 Konjunkturtillägg
Regeringen har konstaterat att nuvarande
arbetsmarknadssituation kommer att innebära ökade
socialbidragskostnader för kommunerna och har därför
överenskommit med Kommunförbundet om att vid
halvårsskiftet 1994 utbetala ett särskilt konjunkturtillägg
med 35 000 kr per vuxen flykting och med 5 000 kr per barn
för de flyktingar som togs emot i kommun under år 1991.
Särskilda konjunkturtillägg aviseras också för de flyktingar
som togs emot i kommunerna under 1992 och 1993.
Vi motsätter oss att kommunerna erhåller särskilda
bidrag för att täcka ökade kommunala kostnader i samband
med flyktingmottagandet. Detta leder till att kommunernas
kostnadsmedvetenhet undanröjs och att kommunerna mot
bättre vetande åtar sig ett för stort flyktingmottagande. Om
kommunerna i stället får ta det totala kostnadsansvaret
kommer man att ha ett mycket större motiv för att så snabbt
som möjligt minska bidragsberoendet för sina nya
kommuninnevånare.
21.4 Särskilda socialbidragskostnader
För utlänningar över 60 år och för personer med
handikapp föreslår regeringen att staten skall betala de
faktiska socialbidragskostnaderna fr o m ett år efter
mottagandet. Samma regel skall gälla utlänningar i åldern
55--60 år som tagits emot efter den 30 september 1993.
21.5 Bra för kommuner -- dåligt för skattebetalare
Det är inte rimligt att svenska skattebetalare skall stå för
ständigt nya kostnader -- nu i form av stimulansbidrag och
konjunkturtillägg. När regeringen ständigt påpekar
behovet av besparingar och nedskärningar i våra
socialförsäkringssystem är det ju märkligt att sektorn
''flyktingmottagning'' inte har några ekonomiska spärrar.
22. Svensk flyktingpolitik som en säkerhetsrisk
Allt fler frågar sig om inte den svenska flyktingpolitiken
utgör en politisk risk som förstärker vår ekonomiska kris. I
pressen framförs synpunkten att Sverige kan bli
riskstämplat av marknaden. På många håll i Europa ser man
med stor oro på dagens folkvandringar. Men att lösa dessa
genom en stor invandring kan inte vara rätt. Genom
internationell hjälp måste människor beredas en dräglig
tillvaro i det område där de bor.
Regeringen tycks inte inse allvaret i de extra kostnader
Sverige drabbas av genom stora flyktingströmmar och den
uppenbara risk som Sverige löper att med nuvarande
flyktingpolitik få en riskstämpel av marknaden.
23. Visering
Sverige har sedan mitten av 80-talet haft en generös
viseringspolitik. Vi anser att det nu är dags att utvidga
viseringskravet till de länder från vilka vi kan förvänta oss
stora strömmar av asylsökande. Visumtvång bör omgående
införas för alla medborgare i det forna Jugoslavien. Idag
kan medborgare från Slovenien och Kroatien söka asyl i
Sverige utan visering. Asylbyrå Syd i Malmö har
uppmärksammat ett nytt problem som beror på att
kroatiska medborgare inte behöver ha särskilt visum för att
komma till Sverige. Människor med bostadsadress i
Sarajevo -- dvs bosatta i Bosnien -- och förmodligen med
bosniskt medborgarskap söker sig nu till Sverige på
kroatiska pass. Detta är lika befängt som om svenskar
skulle kunna få norska pass. Eftersom den som är utrustad
med kroatiskt pass inte stoppas vid den tysk-danska gränsen
tar sig flyktingen med lätthet in i Sverige. Ett flertal
busslaster har redan kommit till Sverige via Danmark.
De som kommer från Jugoslavienområdet är inte
flyktingar enligt FN:s konventionsflyktingbegrepp. De flyr
från krig och våld -- de är katastrofflyktingar. Dessa skall
hjälpas i närområdet genom internationella hjälpinsatser --
inte ge sig iväg på flykt till avlägsna länder. En utvidgad
visering leder till minskade migrationsströmmar av
katastrofflyktingar.
24. Rasistiska organisationer
Ny demokrati anser att Sverige bör följa FN:s
rekommendation om att genom lagstiftning avskaffa alla
former av rasdiskriminering och då också lagstifta mot
rasistiska organisationer. Regeringen har tvekat eftersom
man inte tror att lagstiftning har någon reell effekt och att
en förbudslagstiftning endast leder till underjordiska
organisationer. Vi kan förstå regeringens tvivel huruvida
lagstiftning har någon praktisk betydelse. Vi anser dock att
sådana tvivel inte får stoppa lagstiftning inom området när
nu FN lämnat en sådan rekommendation.
25. Europeisk flyktingkommission
När man ser hur olika de europeiska länderna hanterar
flyktingsituationen -- såväl den interna asylhanteringen som
bidragsgivningen till UNHCR -- framstår det som
utomordentligt viktigt att det skapas en europeisk
flyktingkommission som får i uppdrag att samordna och
likrikta flyktingpolitiken samt försöka åstadkomma en
enhetlig syn på migration och åtgärder för att hindra stora
migrationsströmmar.
26. En minister på heltid
Flyktingfrågorna handläggs av kulturministern på deltid.
Vi förnyar vårt förslag om att flykting- och biståndsfrågor
borde handläggas av samma minister. Frågorna -- inte minst
på det internationella planet -- hör så intimt samman att det
är motiverat att frågorna handläggs inom ett och samma
departement.
27. Anslag för budgetåret 1994/95
D 1. Regeringen anser att invandrarverket skall
dimensioneras för en asylprövning omfattande 15 000
personer men att verket dessutom skall dimensioneras för
en potential om ytterligare 10 000 asylprövningar. Vi anser
att om regeringen och invandrarverket i asylhanteringen
utnyttjar instrument som visumkrav, första
asyllandsprincipen, säkra länder, legitimationskrav,
fingeravtryckskontroll mm så kommer asyltillströmningen
att ligga på en nivå som är endast hälften av regeringens
prognos. Förutom rationalisering av verksamheten bör
sådana flyktingpolitiska åtgärder som Ny demokrati
föreslagit leda till minskad asyltillströmning. Anslaget till
Statens invandrarverk föreslås reducerat till 309 000 000 kr.
D 2. Anslaget ''Förläggningskostnader mm'' är beräknat
för ett genomsnittligt årsbehov om 21 400 platser. Den 1/7
1994 förväntas cirka 36 000 personer finnas kvar på
invandrarverkets förläggningar. Ett år senare beräknas
beläggningen ha gått ned till 10 000 platser. Den
genomsnittliga dygnskostnaden har beräknats till 240 kr per
person/dag. Vi anser att dygnskostnaden -- genom de
förslag vi presenterat och genom att ytterligare pressa
priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar --
kan sänkas till minst 200 kr per person/dag. Chefen för
invandrarverkets region syd har just i dagarna i egen
pressartikel angivit att förläggningskostnaden är omkring
200 kr /person/dag. Priserna vid upphandling av bostäder
och förläggningar måste pressas. Felaktig upphandling
kostar samhället miljoner i onödan. Vi delar inte heller
regeringens bedömning av ett behov av 21 400 platser. Vi
anser behovet vara väsentligt lägre eller cirka 15 000 platser.
Vi föreslår att anslaget reduceras till 1 122 000 000 kr.
D 3. Anslaget ''Åtgärder för invandrare'' avser bidrag till
olika invandrarorganisationer. Med ett f n stort antal
arbetslösa invandrare är det både lämpligt och rimligt att
dessa arbetslösa i mycket större utsträckning bistår
invandrarorganisationerna med frivilligt gratis arbete. Vi
föreslår att anslaget reduceras med 30 % till 15 miljoner kr.
D 4. Vi föreslår ingen justering av anslaget ''Överföring
av och andra åtgärder för flyktingar m m''. Anslaget nyttjas
för överföring av kvotflyktingar, återvändanderesor,
kommunernas kostnader för kvotflyktingar m.m.
D 5. Vi föreslår att anslaget ''Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar mm'' reduceras till
6 332 141 000 kr.
Fördelningen som sker med utgångspunkt från våra
förslag är:
1/ Grundersättning (oförändrad)
124 156 000
2/ Schablonersättning (-1 350 mkr + 700 mkr)
6 116 985 000
3/ Kommunbidrag för äldre (-60 mkr)
63 000 000
4/ Ersättning för ensamstående barn (oförändr)
80 000 000
5/ Extraordinära kostnader (-100 mkr)
50 000 000
6/ Bistånd åt asylsökande mm (-5 mkr)
65 000 000
7/ Ersättning för sjukvårdskostn (-15 mkr)
90 000 000
8/ Konjunkturtillägg (-470 mkr)
000
9/ Uppföljning (oförändr)
1 000 000
Överföring till kvotflyktingar (D4)
--258 000 000
Summa (-1 300 mkr)
6 332 141 000
NOTIS: Neddragningen med 1 350 mkr under D 5.2.
avser lägre socialbidrag (80 %) till flyktingar. Ökningen
med 15 mkr motsvarar den minskade snittbeläggningen
under D 2.
D 6. Anslaget ''Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen'' föreslås reducerat till 11 mkr.
D 7. Vi föreslår en reducering av det utökade anslaget
''Ombudsmannen för etnisk diskriminering'' med 1 mkr.
Det informationsbehov och den utökade juridiska
kompetens som kan motiveras av den nya lagen mot etnisk
diskriminering får hanteras inom befintlig organisation och
med befintliga anslag.
D 8. Anslaget ''Lån för hemutrustning för flyktingar m
fl'' bör reduceras med 20 %. Vi föreslår en sänkning av
lånenivåerna. Anslaget bör reduceras till 87 000 000 kr.
D 9. Anslaget till ''Utlänningsnämnden'' reduceras med
20 % vilket kan ske genom förenklad ärendehantering. Vi
föreslår en anslagsreducering till 46 400 000 kr
D 10. Vi föreslår ingen justering av anslaget
''Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken mm''.
D 11. Anslaget ''Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism'' föreslås öka med 22 miljoner kr. Med hänsyn till
den undersökning som nyligen gjorts och som verifierar att
någon ökad främlingsfientlighet eller rasism inte ägt rum
under det senaste året borde det inte finnas anledning att nu
öka dessa insatser. Men eftersom det är viktigt att samhället
håller beredskapen hög mot främlingsfientliga tendenser
mosätter vi oss inte en höjning av anslaget.
D 12. Vi har motsatt oss regeringens förslag om
stimulansbidrag till kommunerna men eftersom ärendet nu
avgjorts i riksdagen föreslås ingen ändring av anslaget.
Ny demokrati föreslår att regeringen vidtar de åtgärder
som vi föreslagit och att anslagsäskandet därför begränsas
till den nivå vi angivit. Det totala anslaget för ''Invandring
mm'' föreslås reducerat med 2 358 750 000 kr till
8 245 631 000 kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mål och inriktning för
invandrings- och flyktingpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av asylrätten till att
endast avse konventionsflyktingar enligt 1951 års
Genèvekonvention,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i asylhanteringen endast
tillämpa tillfälliga uppehållstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsning av
anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast
make/maka och deras minderåriga barn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga annan huvudman
än Statens invandrarverk för förläggningsverksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta
verkställandet av avvisningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomiska sanktioner i form av
neddraget eller indraget bistånd till länder som motsätter sig
eller försvårar ett mottagande av sina egna
medborgare,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om viseringskrav för alla
medborgare i det forna Jugoslavien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en samordnande
europeisk flyktingkommission,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det är önskvärt att flykting-
och biståndsfrågorna handläggs av en gemensam minister --
en bistånds- och flyktingminister,
11. att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret
1994/95 anvisar 309 000 000 kr,
12. att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar 1 122 000 000 kr,
13. att riksdagen till Åtgärder för invandrare för
budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr,
14. att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat
277 960 000 kr,
15. att riksdagen till Ersättning till kommunerna för
åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
6 332 141 000 kr,
16. att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen för budgetåret 1994/95 anvisar 11 000
000 kr,
17. att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 3 834
000 kr,
18. att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar
m.fl. för budgetåret 1994/95 anvisar 87 000 000 kr,
19. att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret
1994/95 anvisar 46 400 000 kr,
20. att riksdagen till Internationell samverkan inom
ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 2 000 000 kr,
21. att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 32 000
000 kr,
22. att riksdagen till Särskilda åtgärder i
flyktingmottagandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
oförändrat 7 300 000 kr.
Stockholm den 20 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Lars Moquist (nyd)