Innehållsförteckning 1.1
En politik på tvärs 2 1.2
Ny inriktning -- nytt mål. Flyktingpolitiken i 28 punkter 2 2.
Thorvald Stoltenbergs uttalande 4 3.
Bidrag till UNHCR 4 4.
Rogestam/Bernhardssons uttalande 5 5.
Arbetskraftsinvandring 5 6.
Regeringsförklaringen 1992 6 7.
Regeringsförklaringen 1993 7 8.
Flyktingkategorier, kvot, anhöriginvandring, repatriering 7 9.
Etiopien--Eritrea 8 10.
Invandrarverkets kostnader, lång asylhantering 8 11.
Permanenta uppehållstillstånd till bosnierna 9 12.
Dagersättning 11 13.
Helpension inom förläggning -- ej eget boende 12 14.
Annan huvudman 13 15
Patientavgifter 13 16.
Kriminalitet, kostnader för avvisningar, bidragsfusk 13 17.
Ensamma barn 15 18.
Undervisning 15 19.
Invandrarkvinnor 17 20.
Människosmuggling 17 21.
Kommunplatser, schablonersättning, konjunkturtillägg 18 22.
Svensk flyktingpolitik -- en säkerhetsrisk 19 23.
Visering 20 24.
Rasistiska organisationer 20 25.
Europeisk flyktingkommission 20 26.
Flykting- och biståndsminister 20 27.
Anslagsframställningen 21 28.
Hemställan 22
1.1 En politik på tvärs
Sverige bedriver en flyktingpolitik som går sin egen väg -- en väg som i mångt och mycket går på tvärs mot övriga europeiska länders flyktingpolitik. Förutom att vår svenska flyktingpolitik skiljer sig från de flesta andra länders saknar den också förankring hos det svenska folket. Våra resurser synes outtömliga men i själva verket står vår hjälpinsats inte i någon som helst proportion till vare sig våra ekonomiska resurser eller till övriga västländers insatser. När regeringen vidtagit åtgärder för att begränsa flyktinginströmningen har dessa varit tämligen kraftlösa eller kommit för sent.
Att regeringen länge förde en politik som gett människor på flykt ute i Europa signalen ''Kom till Sverige'' ser man på att antalet asylsökande i Sverige under budgetåret 1992/93 var ca 80 600 (ökning med 26 000 jämfört med 1991/92) medan det sammanlagda antalet asylsökande i Danmark, Norge och Finland endast var omkring en fjärdedel därav.
Ny demokrati har påtalat den felaktiga flyktingpolitiken alltsedan vi kom in i riksdagen. Undersökningar visar att två av tre medborgare anser att politiken är fel. Trots detta trampar regeringen på i samma spår. Vissa smärre korrigeringar har skett men det saknas ett kraftfullt grepp. Förhoppningsvis kommer den parlamentariska Invandrar- och flyktingkommittén (IFK) att föra fram förslag om en radikalt ändrad flyktingpolitik -- en politik som speglas av realism och som har det svenska folkets stöd.
Våra ekonomiska resurser räcker inte till allt. I ett ekonomiskt läge när räntan på vår statsskuld kostar över 180 000 kr per minut -- bara räntan -- har vi helt enkelt inte råd att fortsätta låna upp miljardbelopp för att tillfredsställa vår generösa livssyn. Någon ska betala allt detta. Har vi rätt att ge kommande generationer en så orimlig skuldbörda? Vårt ekonomiska läge beror naturligtvis inte så mycket på vår flyktingpolitik -- men många bäckar små...
1.2 Ändra flyktingpolitiken -- ny inriktning -- nytt mål
Ny demokrati anser att flyktingpolitiken måste få en ny och annan inriktning. Målet i flyktingpolitiken skall vara repatriering (återvändande). Resurserna för bistånds- och flyktingpolitiken måste samordnas.
Endast den som är flykting enligt FN:s Genèvekonvention (konventionsflykting) bör få asyl i Sverige. Eftersom målet är återvändande så skall uppehållstillståndet vara tillfälligt. Vi skall skapa ett bra repatrieringsprogram som gör det attraktivt för flyktingen att återvända. Kärnfamiljen (make/maka/barn) -- men inga fler -- ges möjlighet att komma hit när en i familjen fått uppehållstillstånd.
Vi har under hösten 1993 i ett 28-punktsprogram föreslagit en rad förändringar i flyktingpolitiken. Förändringar som medför drastiskt sänkta kostnader. Nedan anges våra 28 punkter i förkortad version.
1) Bevilja endast den som har ett skyddsbehov i enlighet med FN:s Genèvekonvention (konventionsflykting) asyl 2) Bevilja endast temporära uppehållstillstånd till dess flyktingens skyddsbehov kan tillgodoses i hemlandet 3) Ge katastrofflyktingar -- de som flyr från naturkatastrofer och inbördeskrig -- hjälp genom UNHCR (FN) i närområdet 4) För en restriktiv politik vid spontana asylansökan vid vår gräns men en generös politik för den som kommer från UNHCRs läger (kvotflyktingar). Den inhemska invandrarorganisationen kan då minimeras.
5) Begränsa anhöriginvandringen till make/maka och deras minderåriga barn 6) Tidsbegränsa alla nya uppehållstillstånd -- såväl för konventionsflyktingar som för katastrofflyktingar 7) För en aktiv repatrieringspolitik. Redan från början förbereds återflyttning. Man bor och utbildar sig i Sverige -- åker sedan hem för att med nya kunskaper utveckla sitt hemland 8) Samarbeta internationellt. Vidtag kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med överbefolkningen i fattiga länder 9) Samordna flyktingpolitiken i Norden 10) Erbjud svenskt medborgarskap först efter 10 år 11) Kräv dokumenterade kunskaper (lägre för äldre personer) i svenska språket för svenskt medborgarskap 12) Fatta alla asylbeslut inom tre månader 13) Direktavvisa den som saknar legitimation. Kräv fingeravtryck samt genomför obligatorisk aidstest av alla asylsökande så att vi har kontroll över situationen 14) Kräv arbetsplikt inom flyktingförläggning. Reducera dagersättningen om man vägrar utföra ålagt arbete, om man inte deltar i anbefalld svenskundervisning eller om man försvårar sin asylutredning 15) Direktutvisa efter avslag på asylansökan. Överklagande får ske från hemlandet 16) Utvisa utländsk medborgare som fälls för brott som kan medföra fängelse eller som döms för upprepade smärre brott med böter som påföljd 17) Skärp straffen för människosmuggling. Förverka båtarna.
18) Värna om svensk kultur och svenska traditioner genom att flyktingar och invandrare inte bara integreras utan också assimileras i vårt samhälle 19) Låt flyktingar och asylsökande erlägga samma avgifter som svenskar för sjuk- och tandvård, medicin, undervisning mm 20) Belasta inte svenska skattebetalare med kostnader för hemspråksundervisning -- utnyttja invandrarorganisationerna 21) Ge frivilligorganisationer en ökad roll i den framtida flyktingmottagningen -- som den Röda Korset har i Danmark 22) Utnyttja våra resurser inom rehabiliteringsområdet för att bistå handikappade flyktingar 23) Bilda en särskild katastrof- och biståndsbrigad där ungdomar bereds möjlighet till alternativ militärtjänstgöring 24) Förbjud rasistiska organisationer 25) Ge endast svenska medborgare rösträtt i allmänna val 26) Utse en särskild minister för gemensam hantering av bistånds- och flyktingfrågor 27) Utred totalkostnaderna -- direkta och indirekta. Redovisa brutto -- på samma sätt som vi gör med kostnader för barnbidrag, socialbidrag m.m.
28) Låt svenska folket genom en folkomröstning få avgöra inriktningen av vår flyktingpolitik 2. Thorvald Stoltenbergs uttalande
Kort tid efter det att Thorvald Stoltenberg -- nuvarande FN-medlare i Jugoslavienkonflikten -- blivit FN:s flyktingkommissarie i Genève den 1 januari 1990 uttalade han i en intervju följande tänkvärda ord angående flyktingsituationen i världen.
''Det är miljöförstöringen, fattigdomen och de stora folkvandringarna som är problemen. Och folkvandringarna klarar vi inte av med asyl. Att resa tillbaka till fattigdomen kan vara lika farligt som att resa tillbaka till politisk förföljelse. Men nu är det en gång för alla så'' -- säger Stoltenberg -- ''att ekonomiska problem skall mötas med bistånd i de länder där de finns, det är bara politiska flyktingar som skall få asyl i ett annat land. Det framgår också klart av FN-konventionen från 1951 som fastslår att endast de som har välgrundad fruktan för förföljelse ska få asyl som politiska flyktingar. Det är inte hygglighet att släppa in människor som egentligen är emigranter -- de hindrar de politiska flyktingarna från att få en nödvändig fristad. Det handlar inte om att stoppa politiska flyktingar från att komma in, det handlar i stället om att hindra folk som efter grundlig utredning inte är flyktingar och som hotar att fylla upp så att politiskt utsatta inte har någonstans att ta vägen.''
3. Bidrag till UNHCR
Man kan också jämföra den svenska flyktingpolitikens kostnader med de totala bidragen till UNHCR år 1992. För att hantera ungefär 19 miljoner flyktingar erhöll UNHCR 1 182 845 032 USD eller ungefär 9,4 miljarder kronor, dvs ca 500 kr/flykting och år. I boken Flyktingpolitik i analys av Åke Wedin och Eskil Block -- den senare framtidsforskare vid FOA -- noteras att UNHCR för sin insats i det forna Jugoslavien med en projektbudget på 420 milj USD (3,36 miljarder kr) ''håller liv i'' 3 605 000 människor. Detta innebär en årskostnad av 932 kr/person eller ungefär 2:60 per dag. Detta kan jämföras med den svenska förläggningskostnaden inom invandrarverket som uppges vara 240 kr/dag (Källa: årets budgetproposition).
Sveriges generositet mot UNHCR är mycket stor. Vi är tredje största givarland -- endast USA och Japan lämnar större bidrag till UNHCR:s verksamhet. År 1992 gav Sverige 91 939 631 USD som kan jämföras med Tyskland ca 85 miljoner USD, England 67,6 milj USD, Frankrike 35,2 milj USD, Australien 8,5 milj USD eller Spanien 3,8 milj USD. Trots att Sverige har en av västvärldens sämsta ekonomier vill Ny demokrati öka bidraget till FN:s flyktingkommissarie UNHCR. I årets biståndsbudget föreslår Ny demokrati en kraftig höjning av anslaget -- 100 milj kr. Vi ger då ytterligare 100 000 människor mat och tak över huvudet i FNs flyktingläger. Detta är en hjälp som når 80 -- 100 gånger fler människor än om pengarna satsas i svensk flyktingmottagning.
4. Rogestam/Bernhardssons uttalande
F d chefen för Statens invandrarverk -- Christina Rogestam -- skrev tillsammans med chefen för Arbetsmarknadsstyrelsen -- Göte Bernhardsson -- i oktober 1992 ett brev till regeringen med begäran om en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken. I skrivelsens avsnitt om åtgärder säger man bl a så här:
''Den relativa arbetslösheten är markant högre bland invandrare i alla åldersgrupper än bland svenska medborgare. Andelen lågutbildade invandrare ökar kraftigt. Bristfälliga svenskkunskaper finns både bland äldre invandrare och relativt nyanlända flyktingar.
Den svenska asyl- och övriga invandringspolitiken bör i framtiden starkare inriktas på en generösare tillståndsgivning inom ramen för kvoteringar, som kan avse bl.a. både flykting- och anhörigområdet.
Däremot bör möjligheterna att få tillstånd för bosättning efter inresa på eget initiativ begränsas i all rimlig utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt Genèvekonventionen. Därutöver bör det bli möjligt att i större utsträckning öppna för en arbetskraftsinvandring i konjunkturlägen då det råder brist på arbetskraft i Sverige.
Situationen på arbetsmarknaden, näringslivets struktur och arbetslivets krav har på ett grundläggande sätt förändrat förutsättningarna för en framgångsrik integration av nyanlända invandrare. En översyn av invandrings- och invandrarpolitiken är därför nödvändig. Arbetsmarknadsfrågorna måste i detta sammanhang spela en central roll.''
Ny demokrati delar många av Christina Rogestams och Göte Bernhardssons uppfattningar i fråga om den svenska invandrar- och flyktingpolitiken. Ny demokrati har i tidigare motioner hävdat att asyl efter inresa på eget initiativ endast skall beviljas flyktingar som har ett skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen.
5. Arbetskraftsinvandring
Arbetskraftsinvandring bör endast tillåtas då det råder brist på arbetskraft i Sverige. Men man bör beakta vad den amerikanske framtidsforskaren Herman Kahn och hans två medhjälpare Brown och Martel hävdade redan 1976 nämligen att arbetskraftexport i och för sig kunde bidra till U-ländernas tillväxt men att arbetsperioden i i-landet endast skulle avse en tid av 6 mån till högst 3 år. Sedan skulle återvändande ske. Man föreslog också -- som påtryckningsmedel -- att en del av lönen skulle innehållas till dess man återvänt till sitt hemland.
Jonas Widgren, chef för ICMPD (Internationella centret för migrationspolitisk utveckling) och tidigare socialdemokratisk statssekreterare, som lett den i dagarna offentliggjorda studien om tolv länders flyktingpolitik (SOU 1993:113) har i en intervju år 1992 förfäktat samma idéer som de amerikanska forskarna. Sverige har tappat bort egoismen, säger Jonas Widgren. Idag har Sverige en alltför generös flyktingpolitik jämfört med andra länder och låter asylsökande stanna utan tillräcklig anledning. Vi borde starta med reglerad invandring i stället, styrd av svenska intressen, fortsätter Jonas Widgren. Lösningen på framtidens flyktingproblem är en aktiv inkvotering. 50 000 människor per år från Östeuropa ska få komma in i Sverige för arbete och utbildning. Ett definitivt krav är att de återvänder till sina hemländer inom två år.
6. Regeringsförklaringen 1992
I regeringsförklaringen 1992 lämnade regeringen en deklaration om flykting- och invandrarpolitiken. Det är svårt att hitta något område där regeringens politik lett till vad som angavs i regeringsförklaringen. Låt oss se på regeringsförklaringen.
1) Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda av internationalism och humanitet. Har man lyckats med det?
Det är inte en anda av internationalism och humanitet att utvisa en grupp (kosovoalbanerna) men låta en annan grupp stanna (bosnierna). Den etniska rensningen sker visserligen mycket våldsammare i Bosnien än i Kosovo men ändå är det svårt att förstå att skillnaden är så stor att den ena gruppen utvisas medan den andra ges permanenta uppehållstillstånd.
2) Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare skall vidtagas. Vilka åtgärder har skett?
Få åtgärder har vidtagits för att främja den sociala anpassningen. Viktigast av allt är goda kunskaper i svenska språket. Vi ser detta inte minst på arbetsmarknaden där språksvårigheterna är ytterligare en barriär för invandrare att erhålla riktiga jobb. Ställ krav på dokumenterade kunskaper i svenska -- i annat fall införs ekonomiska sanktioner i form av minskad dagersättning eller minskat socialbidrag.
3) Vi skall ta vår del av ansvaret för den svåra flyktingsituationen i Europa och verka för att de europeiska staterna ska ta ett gemensamt ansvar för flyktingarna. Hur gick det med det gemensamma ansvaret? Var det bara Sverige som skulle ta ansvar?
Sverige har tagit ett mycket stort ansvar för flyktingsituationen i Europa. Gemensamt ansvar borde innebära ett proportionellt ekonomiskt ansvar mellan Europas stater för flyktingsituationen.
4) Kostnaderna för flyktingmottagningen skall begränsas och anspråken på vad vi kan erbjuda skall anpassas därefter. Lyckades man begränsa kostnaderna?
Nej, man har inte lyckats begränsa kostnaderna. Kulturdepartementets anslagsäskande har tredubblats på några år och uppgick för budgetåret 1992/93 till 11 765 494 000 kr varav 3 740 000 000 kr i extraanslag under slutet av budgetåret.
5) Flyktingmottagningen skall förnyas och effektiviseras. Vad blev det av dessa förslag?
Regeringen har redovisat vissa förslag för att minska kostnaderna för själva flyktingmottagandet. Förslagen är alldeles för begränsade men är ändå några steg på rätt väg vilket vi hälsar med tillfredsställelse. Vi hoppas dock att den parlamentariska kommittén -- Invandrar- och Flyktingkommittén (IFK) -- skall komma med förslag som kan leda till en bra invandrar- och flyktingpolitik i den anda av internationalism och humanism som regeringen angav i regeringsförklaringen 1992.
7. Regeringsförklaringen 1993 1) I 1993 års regeringsförklaring anges att Sverige skall vara ett tolerant samhälle samt att flyktingpolitiken skall präglas av humanitet och öppenhet. Främlingsfientliga tendenser skall bekämpas. Skärpta åtgärder mot människosmuggling föreslås.
Ny demokrati instämmer i denna regeringens allmänna syn på flyktingpolitiken.
2) Regeringen konstaterar vidare att principbeslutet att ge bosnierna permanent uppehållstillstånd ställer det svenska samhället inför en svår uppgift.
Förvisso är det så -- här krävs det både stimulansbidrag och konjunkturtilllägg för att kommunerna till nöds skall acceptera den förda politiken.
3) Kostnaderna för flyktingmottagningen har enligt regeringsförklaringen begränsats avsevärt.
Detta stämmer inte. Det är ju bara att läsa innantill i Kulturdepartementets anslagsäskanden. För budgetåret 1992/93 beviljade riksdagen anslag för ''Invandring mm'' på sammanlagt 11 765 494 000 kr. För budgetåret 1993/94 är motsvarande anslag på sammanlagt 11 801 136 000 kr (d v s ökning) så någon avsevärd begränsning av kostnaderna är svår att skönja.
8.1 Konventionsflyktingar -- katastrofflyktingar
Man kan dela in flyktingar i åtminstone två stora huvudgrupper nämligen dels konventionsflyktingar som har ett skyddsbehov enligt Genèvekonventionen, dels katastrofflyktingar som p g a inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt till bättre villkor. Dessa senare måste hjälpas i sitt närområde. Vi hjälper mångdubbelt fler genom internationell hjälp i närområdet än om vi ger flyktingen en tillfällig fristad här. Såväl gruppen konventionsflyktingar som katastrofflyktingar ges tillfälliga uppehållstillstånd. Mottagandet sker i ett antal som riksdagen bestämmer.
8.2 Flyktingkvoten
Måhända har regeringen tagit intryck av den kritik Ny demokrati riktat både mot beslutet att ge cirka 42 000 bosnier permanenta uppehållstillstånd i Sverige och beslutet att öka flyktingkvoten med 6 000 personer för innevarande budgetår. Regeringen föreslår nu en återgång till en flyktingkvot om 1 800 personer/år vilket vi med tanke på Sverige usla finanser hälsar med tillfredsställelse. Huruvida regeringen insett att vi ger flest människor bäst hjälp genom att göra vår hjälpinsats i närområdet är dock tveksamt när man i pressen tar del av statssekreterare Hallerbys kommentar att om kriget i Jugoslavien fortsätter så kan flyktingkvoten komma att föreslås höjd även för budgetåret 1994/95.
8.3 Anhöriginvandring
Anhöriginvandringen begränsas till make/maka och deras minderåriga barn. Budgetåret 1991/92 invandrade 20 380 ''nära anhöriga'' men av dessa avsåg endast 7 122 personer själva kärnfamiljen dvs anhöriga i form av make/maka, barn. För budgetåret 1992/93 var 19 468 ''nära anhöriga'' men endast 7 512 så nära anhöriga som make/maka, barn.
Under budgetåret 1992/93 skulle det svenska flyktingmottagandet ha uppgått till 10 218 personer (2 706 konventionsflyktingar och 7 512 kärnfamiljsanhöriga) såvida Ny demokratis synpunkter på flyktingpolitiken beaktats. Motsvarande siffror för budgetåret 1991/92 hade varit 10 867 personer varav 3 745 konventionsflyktingar och 7 122 kärnfamiljsanhöriga. Till dessa siffror skall adderas ca 1 000 adoptivbarn per år.
Detta hade varit ett flyktingmottagande som vi haft resurser för -- såväl personella som ekonomiska. Det hade varit en politik som fått respons i det svenska samhället.
8.4 Repatriering
Vi anser att den svenska asylpolitiken ska bygga på 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning. Asyl bör endast beviljas den som har skyddsbehov i enlighet med Genèvekonventionen.
När skyddsbehovet inte längre kvarstår bör de flyktingar som beviljats asyl återvända till sitt hemland. Den handlingskraft och initiativförmåga som man visat genom sin flykt till Sverige bör komma väl till pass i hemlandet. Genom att uppmuntra till repatriering skapar vi utrymme för andra konventionsflyktingar att söka skydd i Sverige. Vi måste komma till insikt om att asyl inte primärt innebär permanent vistelse i vårt land och sedermera svenskt medborgarskap. Nej asyl innebär att man löser sitt tillfälliga skyddsbehov i ett annat land för att så småningom kunna återvända till sitt hemland. Repatriering skall vara huvudspåret i asylpolitiken.
9. Etiopien och Eritreas vägran
Ett av många bekymmer inom asylhanteringen och som också föranleder höga extrakostnader, både genom onödigt kvarblivande i svenska förläggningar och genom resultatlösa avvisningar via flyg, är Etiopiens och Eritreas vägran att ta emot sina egna flyktingar. Det är upprörande att dessa länder inte följer normal internationell rätt och utfärdar resehandlingar åt sina egna medborgare. Om man inte tar emot sina egna medborgare föreslår vi att Sverige vidtager ekonomiska sanktioner i form av indraget bistånd. Sverige måste visa att vi inte accepterar dessa länders policy vad avser deras flyktingars återkomst. Om utvisade etiopier eller eritreaner motsätter sig utvisning och vägrar ta emot resedokument skall polisen i samarbete med ambassaden se till att nödvändiga dokument anskaffas för att möjliggöra utvisning.
10.1 Invandrarverkets kostnader
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag genomfört en granskning av Statens invandrarverks upphandling av förläggningskapacitet för asylsökande. Rapporten har överlämnats till regeringen i mars 1993. Många av de synpunkter som framförts av Ny demokrati verifieras av riksrevisionsverkets rapport.
Rapporten bör ligga till grund för snabba åtgärder från regeringens sida för att få bukt med de höga förläggningskostnaderna. Det som inger betänkligheter är att invandrarverket vill begränsa insynen i tecknade kontrakt. Självfallet måste det finnas full insyn. I annat fall omöjliggörs all kritik och allmänheten svävar i ovisshet om invandrarverket upphandlar förläggningar på ett godtagbart sätt.
Regeringen föreslår i prop 1993/94:94 att driften av förläggningar skall vara öppen för entreprenad. Ett bra förslag. Vi anser dock att den angivna takten på tre år för att uppnå entreprenadupphandling för halva antalet förläggningar är alldeles för långsam. Inom den av regeringen angivna treårsperioden bör enligt vår uppfattning i stort sett all förläggningsverksamhet vara utlagd på entreprenad.
Vi delar regeringens uppfattning att ideella organisationer har en viktig roll i framtiden när det gäller driften av förläggningar. Invandrarverket bör studera frivilligorganisationernas arbete inom övriga nordiska länder -- främst då i Danmark där Röda Korset har en central roll i asylmottagningen.
Avsätt resurser för att kontinuerligt granska invandrarverkets verksamhet och kostnader. Den granskning som redan genomförts har visat på så uppenbara brister -- inte minst i fråga om upphandling av förläggningsplatser -- att det är befogat med en kontinuerlig granskning. Vi -- liksom riksrevisionsverket -- hävdar att det går att uppnå fortsatt förbättrad kostnadseffektivitet vid upphandling av förläggningsplatser.
10.2 Lång asylhantering -- orimliga kostnader
En av de främsta orsakerna till det stora antalet asylsökande på våra förläggningar är den långa handläggningstiden. Handläggningstiden måste nedbringas och får aldrig överstiga tre månader. Invandrarverket bör genom en mer schabloniserad asylprövning nedbringa handläggningstiden till denna nivå. Om det är uppenbart att asylansökan saknar grund skall avvisning ske omedelbart. Om endast konventionsflyktingar ges uppehållstillstånd så kommer denna signal att leda till att antalet asylsökande minskar drastiskt.
11.1 Permanenta uppehållstillstånd för 42 000 bosnier
Genom att fatta ett positivt beslut i ett antal typfallsärenden har regeringen givit invandrarverket klartecken att bevilja cirka 42 000 bosnier permanent uppehållstillstånd i Sverige. Detta trots att Sverige redan tagit emot ett större antal flyktingar i förhållande till vår folkmängd än något annat land. Detta trots att inga andra länder lämnat permanenta uppehållstillstånd. Detta trots att flertalet bosnier inte själva begärt permanent uppehållstillstånd utan endast önskat temporärt uppehållstillstånd i avvaktan på att striderna i Bosnien skall upphöra.
Trots att kritiska röster höjts mot regeringsbeslutet att i princip bevilja drygt 40 000 bosnier permanent uppehållstillstånd har riksdagen på regeringens förslag beslutat att öka flyktingmottagandet genom att föreslå ett kvotflyktingmottagande av ytterligare 5 500 människor från det forna Jugoslavien.
Beslutet om att ta emot de 42 000 bosnierna liksom beslutet att ta emot ytterligare 5 500 människor från det forna Jugoslavien innebär att vi bidrar till den etniska rensningen i Bosnien. Serber och kroater vill bli kvitt de muslimska bosnierna. Vi löser deras problem genom att erbjuda permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Vi skulle uppnå mångdubbel effekt om ekonomisk hjälp i stället gavs till FN:s flyktingkommissarie för insatser i närområdet. Att hjälpa ytterligare 5 500 människor från det forna Jugoslavien med en fristad i Sverige i stället för att för samma belopp erbjuda 80--100 gånger fler jugoslaver bättre hjälp i närområdet finner vi cyniskt.
11.2 Muslimska aktioner
Många hävdar att vi genom att tillämpa permanenta uppehållstillstånd bidrar till den etniska rensningen i det forna Jugoslavien. Problem som har anknytning till det bosniska flyktingmottagandet är muslimers olika krav på det svenska samhället. Inom skolområdet har krav framförts av föräldrar om avvikelser inom skolsystemet vad avser beskrivningar av USA och Israel i historie- och geografilitteratur, särskilda krav vad avser sexualundervisning, gymnastik, skolmat mm.
Muslimska Rådet har nu också tillskrivit ett kommunalråd i Skåne med fördömanden av det svenska luciafirandet. Vårt mål som muslimer är att bibehålla vår och våra barns tro klar och ren -- muslimerna erkänner ingen makt utom skaparen och en sed som alla muslimer tar avstånd ifrån och inte på något sätt deltar i är luciafirandet. Muslimska Rådets skrivelse till kommunalrådet kommenteras i tidningen Arbetet den 14/12 1993. Det är märkligt att Muslimska Rådet utsänt ett sådant brev. Har man valt att bo i Sverige så bör man också ha valt att acceptera vårt livsmönster och våra traditioner. Muslimska aktioner -- sådana som refererats ovan -- minskar möjligheterna till en god integration i det svenska samhället och kan leda till provokationer och fientlighet mellan svenskar och muslimska flyktingar eller invandrare. Vi bör vara medvetna om de problem som skapas i det svenska samhället om fundamentalistiska muslimer får gehör för sina krav om särbehandling.
11.3 Stimulansbidrag till kommunerna
Som en följd av regeringens typfallsbeslut -- vilka ger 42 000 bosnier och deras anhöriga permanenta uppehållstillstånd -- har många kommuner insett kommande bekymmer och fått regering och riksdag att bevilja särskilda stimulansbidrag. Kommunernas tveksamhet till ökat flyktingmottagande är lätt att förstå eftersom det är ovisst hur stor anhöriginvandring som föranleds av beslutet att bevilja bosnierna permanenta uppehållstillstånd. Invandrarverket beräknar anhöriginvandringen till 45 000--50 000 personer medan regeringen anser sig ha skäl att göra en annan bedömning och beräknar den till 20 000--30 000. Regeringen har valt att ifrågasätta sin egen expertmyndighet Statens invandrarverk för att lugna kommunerna med att bekymren inte är så särskilt stora.
Regeringen har insett att man måste ge kommunerna en mängd ekonomiska garantier annars så blir det inget kommunalt flyktingmottagande. Kommunerna vet att schablonersättningen på 138 300 kr per vuxen flykting endast räckt i genomsnitt 18 månader och också insett att flyktingarna inte kommer att klara sin egen försörjning efter 18 månader. Regeringen föreslog då riksdagen att om det kommunala flyktingmottagandet utökas kraftigt så erhåller kommunen 25 000 kr per flykting, såväl för barn som för vuxna, i stimulansbidrag.
Kulturminister Birgit Friggebo lugnade också kommunerna genom att i riksdagsdebatten den 13 oktober 1993 uttala att om kommunerna i genomsnitt får stå för socialbidragskostnader under en längre period än tidigare så skall schablonersättningen justeras därefter.
Kommunerna skall alltså inte behöva känna oro inför kommande socialbidragskostnader. Staten kommer att kompensera. Detta har också skett genom det riksdagsbeslut som nyligen tagits. Ny demokrati motsatte sig beslutet -- såväl till kommunernas stimulansbidrag som till utökning av flyktingkvoten med 5 500 jugoslaviska flyktingar.
11.4 Bosnierna -- en ny socialgrupp fyra?
De asylsökande som nu beviljas uppehålls- och arbetstillstånd lär inte ha någon som helst möjlighet att inom överskådlig framtid kunna bidra till sin egen försörjning genom arbete. Vi skapar medvetet en ny samhällsklass -- socialgrupp fyra -- som för alltid blir beroende av samhällets bidrag för sin försörjning. Vi flyttar bara andra länders arbetslöshet till oss. Vem vinner på det? Hur skall flyktingen någonsin kunna integreras i det svenska samhället om han/hon för alltid ska vara beroende av samhällets stöd. Vi skapar en ny underklass. Vilka problem ger inte det?
11.5 Bosnierna i Danmark och Sverige
Regeringsförklaringen hyllar tanken på en gemensam europeisk flyktingpolitik liksom att de nordiska länderna skall ha en gemensam syn på flyktingproblematiken. När det gäller just bosnierna är det märkligt att Danmark och Sverige intagit så helt skilda ståndpunkter. Danmark och Sverige har helt olika syn på hur bosnierna skall behandlas. Danmark har 12 000 bosnier -- vi 42 000. Danmark ger tillfälliga uppehållstillstånd -- vi permanenta. I Danmark utgår man ifrån att alla skall återvända -- vi att alla skall stanna kvar. I Danmark sker ingen integrering -- vi startar den omedelbart. I Danmark för man en politik som har folkets stöd -- vi för den på tvärs mot folkets mening.
12.1 Dagersättning -- arbetsplikt på förläggning
Under denna rubrik föreslog Ny demokrati den 3 februari 1993 i motion 1992/93:Sf22 att dagbidragen skulle sänkas, att arbetsplikt för den asylsökande skulle införas på förläggning, att den asylsökande skulle delta i anbefalld svenskundervisning samt att avdrag skulle ske på dagbidraget om den asylsökande inte deltog i anvisat arbete eller anvisad svenskundervisning. Vi är glada att regeringen i proposition 1993/94:94 nu aviserat sådana åtgärder som vi föreslagit. Ett avsnitt i vår motionstext löd:
''För att motverka tristess, kriminalitet mm bör de som vistas på förläggning delta i dagliga sysslor som städning, köksarbete, trädgårdsarbete, enklare reparationer mm. Detta innebär inte att man arbetar gratis -- det innebär att man genom arbete bidrar till sin egen försörjning. Man måste vidare ovillkorligt delta i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen eller i anslutning till densamma. Den som inte deltar i anbefallt arbete eller som skolkar från undervisning eller undanhåller sig från utredning skall plikta för detta genom ett rejält avdrag på dagbidraget.''
Asylsökande erhåller särskilt dagbidrag som varierar beroende på om flyktingen själv står för mathållningen eller har helpension. Den som sköter sin egen mathållning och är ensamstående erhåller 69 kr/dag, sammanboende 60 kr/dag och barn mellan 46 och 55 kr/dag. Vuxen som har helpension erhåller mellan 18 och 23 kr/dag. Barn får 14 kr/dag. En familj med 4 barn -- som har helpension -- erhåller således förutom sitt helpensionsboende 92 kr i dagbidrag.
Av regeringens proposition 1993/94:94 ''Mottagande av asylsökande m.m.'' framgår att regeringen har för avsikt att något minska dessa bidrag samt byta namnet dagbidrag mot dagersättning.
12.2 Sänkt eller indragen dagersättning
Vi föreslår därför att dagersättning med egen mathållning slopas och att Invandrarverket erbjuder alla asylsökande helpensionsboende inom förläggning. Vi föreslår dessutom att dagersättningen -- som alltså inte skall användas för mathållning -- sänks till 15 kr/dag (nu 23 kr) för ensamstående, till 10 kr/dag (nu 18 kr) för sammanboende och till 5 kr/dag (nu 14 kr) för barn.
För den som utan giltigt skäl vägrar deltaga i anvisad sysselsättning eller svenskundervisning eller som försvårar sin asylutredning föreslår vi att dagersättningen helt dras in. Eftersom vi föreslår helpensionsboende under utredningstiden inträffar inte några komplikationer vad gäller matersättning.
I ett läge där det gäller att hushålla med samhällets resurser är det rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre ekonomisk standard än vad som tillkommer den som är stadigvarande bosatt i landet.
13. Helpension inom förläggning -- ej eget boende
Vi föreslår att alla flyktingar som kommer till Invandrarverkets förläggningar i avvaktan på asylutredning erhåller helpension inom förläggningen. Vi förutsätter att asylbeslut fattas snabbt -- inom en tremånadersperiod -- varför eget boende utanför förläggningen framstår som både dyrt och orationellt. Vi anser det väsentligt att den asylsökande snabbt kan nås av utredaren liksom att ett negativt asylbeslut snabbt kan verkställas. Vi bedömer att kostnaderna för ett helpensionsboende på förläggning blir väsentligt lägre än om staten skall lämna individuell ersättning för matinköp och dessutom hålla de asylsökande familjerna med egna lägenheter inom eller utanför förläggningen.
14. Annan huvudman för förläggningsverksamheten
Förläggningsverksamheten sköts nu av Statens invandrarverk. Eftersom förläggningsverksamheten skulle kunna hanteras av annan huvudman -- exempelvis frivilligorganisationer -- anser vi att regeringen bör överväga olika alternativ till vårt nuvarande system. Lär och jämför med Danmark. Där har man engagerat frivilligorganisationer -- inte minst Röda Korset -- i flyktingarbetet.
15. Akut sjuk- och tandvård -- patientavgifter
Asylsökande och flyktingar har rätt till akut sjuk- och tandvård. För att dämpa överkonsumtionen av sjuk- och tandvård bör särskild patientavgift införas. Den aylsökande uppbär ju särskilt kontantbidrag och bör med detta kontantbidrag kunna betala en lika stor avgift som alla andra i vårt samhälle.
Den akuta tandvården bör av resursskäl begränsas till att endast omfatta tandvård som kan jämställas med svårare sjukdomsfall. Liksom för sjukvård skall avgift erläggas enligt samma taxa som gäller för alla andra i samhället.
Regeringen har nyligen lämnat förslag (prop 1993/94:94) om att asylsökande skall erlägga en begränsad patientavgift, 50 kr, för besök hos läkare/ tandläkare och för receptförskriven medicin samt 25 kr för annan sjukvårdande behandling. Regeringens förslag är ett steg i rätt riktning men vi upprepar kravet från förra årets motion att patientavgiften skall vara densamma som för alla andra i samhället dock att särskilt högkostnadsskydd införes.
Ytterligare ett skäl till att asylsökande inte bör få gratis sjukvård eller sjukvård till mycket låg kostnad är att risk föreligger att människor sökt asyl just för att kunna få billig sjukvård och inte primärt för att få sitt skyddsbehov täckt genom asyl.
16.1 Kriminalitet
Utvisa utländska medborgare som begår brott för vilka man kan dömas till fängelse. Utvisa också utländska medborgare som gör sig skyldiga till upprepad brottslighet även om straffsatsen för brottet endast skulle vara böter. Utvisa också vid asocialitet dvs om man för ett asocialt leverne eller är farlig för allmän ordning och säkerhet.
När vi visar att brottslighet leder till utvisning kommer i vart fall brottsligheten bland våra asylsökande att drastiskt minska. Dessa människor önskar självfallet inte utvisas till det land varifrån man flytt och vi slipper troligen den brottslighet som nu frodas i närheten av våra flyktingförläggningar. En annan inte oviktig synpunkt är att skötsamma invandrare -- ofta svenska medborgare -- drabbas av oförtjänt dåligt rykte när deras landsmän begår brott i Sverige.
16.2 Brottslighet bland utländska medborgare
Brott med klar överrepresentation av utländska medborgare är i turordning förfalskning, varusmuggling, grovt narkotikabrott, våldtäkt, snatteri och rån. Av SCB:s statistik ''För brott lagförda utländska medborgare'' framgår att andelen utländska medborgare utgjorde 14 % år 1987, 15 % år 1988, 16 % år 1989, 17 % år 1990, 18 % år 1991 och 19 % år 1992. En skrämmande utveckling. En enorm överrepresentation i kriminalitet när man vet att utländska medborgare endast utgör ca 6 % av hela befolkningen.
Om man ser till brottets karaktär så förskräcker siffrorna än mer. 52 % av förfalskarna, 48 % av varusmugglarna, 45 % av grova narkotikabrottsförövarna, 38 % av våldtäktsmännen, 32 % av snattarna och 26 % av rånarna var utländska medborgare enligt SCB:s statistik för år 1992.
Aldrig tänker någon på brottsoffrens situation. Bakom statistikens kalla siffror döljer sig djupt tragiska människoöden. Ökad utvisning av kriminella utländska medborgare är bara en av många åtgärder som måste vidtas för att skydda brottsoffren.
Vi anser att man kan komma tillrätta med utlänningars kriminalitet i Sverige genom att nyttja möjligheten till utvisning vid allvarliga brott i större utsträckning än för närvarande, genom att döma utländska gärningsmän till minst lika långa fängelsestraff som för svenskar i stället för att som nu ge strafflindring med hänsyn till den kriminelles etniska bakgrund och genom att döma utländska gärningsmän till utvisning även för upprepad mindre allvarlig brottslighet.
16.3 Socialförsäkringsförmåner för utvisade
En utlänning som utvisas på grund av brott får ofta behålla vissa av våra socialförsäkringsförmåner. Detta kan självfallet inte accepteras. Vi anhåller om ny lagstiftning med inriktningen att socialförsäkringsförmåner inte skall kunna utgå till den som utvisats ur landet.
Den som gjort sig skyldig till grov kriminalitet och som efter avtjänat straff blivit utvisad från Sverige ska inte kunna fortsätta uppbära olika socialförsäkringsförmåner. Att ge mördare, narkotikalangare m fl statspension efter det att man lämnat landet är befängt och måste stoppas.
16.4 Kostnader för att verkställa avvisningar
Polisen har det yttersta ansvaret för att verkställa avvisningsbeslut. Cirka 13 500 personer, som fått besked om avvisning, finns enligt polisen fortfarande i landet. Av dem är 6 118 efterlysta. Under budgetåret 1992/93 avvisade kriminalvårdens transportcentral 16 861 personer till en kostnad av 148,5 miljoner dvs drygt 8 800 kr per avvisad person.
Vi anser det nödvändigt att polisens möjligheter att verkställa avvisningsbeslut underlättas. Beslut om avvisning bör enligt vår mening först delges polisen och därefter den som beslutet gäller. Detta skulle leda till att betydligt färre personer skulle behöva efterlysas. Vårt förslag om att alla asylsökande ska bo i förläggning -- d v s att man inte accepterar eget boende utanför förläggningen -- skulle också underlätta polisens möjlighet att verkställa avvisningar. Vid verkställandet av avvisningar bör också andra transportmedel än flyg utnyttjas i större utsträckning. Nuvarande höga kostnader för polisens avvisningar är också ett starkt skäl för att se över verksamheten.
16.5 Stoppa bidragsfusket
Vi hälsar med tillfredsställelse att riksdagen ställt sig bakom ett antal nydemokratimotioner om att utreda bidragsfusket. Regeringen har nu fått i uppdrag att snabbt kartlägga bidragsfusket -- såväl bland svenska som utländska medborgare -- och att sedan återkomma till riksdagen med förslag för att komma till rätta med bidragsfusket.
17. Ensamma asylsökande barn
Många barn kommer ensamma till Sverige för att söka asyl. Orsakerna till att barnet kommer ensamt kan vara flera. Man kanske bara har råd med en färdbiljett, man vill ge barnet möjligheter till bättre utbildning, man hoppas att barnet ska vara inkörsporten för föräldrarnas kommande asylsökande. Många erfarenheter visar att det oftast är bättre för barnen att få vistas tillsammans med sina föräldrar även under svåra och farliga förhållanden än att de ensamma skall evakueras till ett främmande land.
Tjänstemän inom invandrarverket har påpekat att när föregivet föräldralösa barn beviljats asyl i Sverige så brukar föräldrarna snabbt och mirakulöst återuppstå och kräva återförening i Sverige -- inte i hemlandet. Vi föreslår att beviljad asyl till föräldralösa barn omgående omprövas när barnets beviljade asyl tas till intäkt för föräldrars eller andra släktingars försök att via så kallad anknytning kunna komma till Sverige. Vi bör då i stället främja en återförening av familjen i hemlandet.
18.1 Undervisning
Ny demokrati efterlyser en utvärdering av hur undervisningen i svenska fungerar i grundskola och gymnasium. Enligt uppgifter från statistiska centralbyrån deltog under hösten 1991 drygt 81 % av de stödbehövande i undervisning i svenska som andraspråk. I gymnasieskolan hade 19 400 elever ett annat hemspråk än svenska. Av dessa behövde 44 % undervisning i svenska som andraspråk. Eftersom ett stort antal frågor saknar relevant belysning -- inte minst hur invandrarbarn kan tillgodogöra sig grundskole- och gymnasieundervisningen -- är det uppenbart att en utvärdering måste göras.
18.2 Svenska för invandrare (Sfi)
Vi noterar regeringens förslag i prop 1993/94:94 att Invandrarverket i stället för kommunerna i fortsättningen skall tillhandahålla svenskundervisning för invandrare (Sfi). Närmare detaljer om hur Sfi-undervisningen skall hanteras av Invandrarverket har regeringen för avsikt att meddela riksdagen i en proposition under våren 1994. Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen kommer att föreslå att undervisningen skall vara obligatorisk för alla asylsökande liksom att en väntetid skall finnas på minst två månader innan undervisning i Sfi får starta.
Alla kulturers grundläggande fundament är språket. Behärskar man inte språket i den kultur eller det land man befinner sig är man gravt handikappad i så gott som alla avseenden. Överallt är språket nyckeln och förutsättningen för att kunna bygga upp en hög livskvalité och kunna ta ansvar för såväl sina rättigheter som sina skyldigheter som samhällsmedborgare. Utan mycket goda kunskaper i svenska tvingas man leva som ett slags andra klassens medborgare i Sverige. Ny demokrati vill inte att det ska finnas några andra klassens medborgare i vårt land.
Riksrevisionsverket (RRV) publicerade i dec 1992 sin granskning av svenskundervisningen för invandrare. RRV har iakttagit ett antal problem som dels rör själva genomförandet av det kommunala åtagandet, dels problem som rör den statliga styrningen och uppföljningen. Skolverket får mycket skarp kritik i rapporten för sin passivitet och obefintliga uppföljning. Efter 700 timmars undervisning hade eleverna inte tillägnat sig ens så grundläggande kunskaper i svenska att de svarade mot de krav som ställs för att få ett arbete eller för fortsatta studier. RRV konstaterar att undervisningskvalitén behöver garanteras och att elevernas motivation är låg (hög frånvaro, många studieavbrott och oavslutade studier).
Det ska vara obligatoriskt att lära sig det svenska språket för invandrare som avser att permanent bosätta sig i Sverige. En praktisk målsättning kan vara att senast tolv månader efter beviljat uppehållstillstånd ska varje invandrare behärska svenska på en definierad nivå. Om det är uppenbart att en enskild individ inte anstränger sig eller vill lära sig svenska skall naturligtvis sanktionsmöjligheter övervägas.
Vi anser det också vara självklart att tydliga kravspecifikationer skall ställas upp och vara villkor för att få svenskt medborgarskap. Sålunda bör, innan svenskt medborgarskap beviljas, den sökande få avlägga prov i svenska språket och andra ämnen som är väsentliga för att kunna ta sitt ansvar som svensk samhällsmedborgare. Naturligtvis ska kraven vara otvetydiga, mätbara och rimliga. Nivåer motsvarande årskurs nio i grundskolan kan troligen tjäna som riktmärke. Liknande villkor för medborgarskap är sedan lång tid en självklarhet i många andra utvecklade industriländer.
Vi föreslår att svenskt medborgarskap skall erhållas först efter 10 års vistelse i Sverige -- nu gäller 2--5 år. Motsvarande tid i andra länder varierar. Kortare tid finns dock ingenstans. I Norge och Danmark är tiden 7 år, i Schweiz 12 år, i Tyskland och Österrike 10 år.
18.3 Hemspråksundervisning
Att invandrare som är bosatta i Sverige ofta vill behålla och utveckla sitt ursprungliga modersmål har vi mycket lätt att både förstå och att inse värdet av. Liksom vikten av att vårda sina kulturrötter. Däremot anser vi inte att det är det svenska samhället som ska tillhandahålla, betala och organisera denna s k hemspråksundervisning.
Undervisningen bedrivs ofta parallellt med den ordinarie klassundervisningen trots att inga formella hinder föreligger att bedriva den vid annan och för eleven lämplig tidpunkt. I klasser med elever som har hemspråksundervisning på olika tider går de enskilda eleverna inte så sällan miste om den ordinarie undervisningen vilket också innebär svårigheter att hålla samman klasserna.
Inte något annat land vare sig inom EG eller i övriga världen tillhandahåller hemspråksundervisning på ett sätt som liknar den svenska modellen -- trots att det finns många länder som har både avsevärt längre och större erfarenheter av invandring och mångkulturell korsbefruktning än Sverige.
Vi vill som grundprincip fastslå att ansvaret för att organisera och finansiera hemspråksundervisningen helt och hållet ska överföras till invandrarna själva och deras intresseorganisationer. Den enkla grundprincipen blir alltså att de som önskar hemspråksundervisningen också ska betala den. Då infinner sig krav på att få valuta för pengarna och att undervisningen bedrivs effektivt. En annan viktig princip som vi vill fastslå är att hemspråksundervisningen självklart inte får inkräkta på eller bedrivas samtidigt som den ordinarie skolundervisningen för invandrareleverna. All hemspråksundervisning skall ske under elevernas fritid.
19. Invandrarkvinnor
Främja invandrarkvinnornas sociala anpassning i det svenska samhället. Den viktigaste anpassningen är att lära sig svenska språket. Ställ därför krav på dokumenterade kunskaper i svenska. Koppla invandrarnas socialbidrag till krav på studier i svenska språket om man saknar sådana dokumenterade kunskaper. Ställ krav på den som invandrar. Den som vill stanna i vårt land och så småningom få svenskt medborgarskap får finna sig i att vi ställer krav på dokumenterade kunskaper i svenska språket.
Det bör erinras att målet för den som vill stanna i Sverige självklart skall vara assimilering d v s att man så snart som möjligt skall smälta in i svensk miljö, svensk kultur, svenska värderingar. Kan man inte språket så hamnar man utanför gemenskapen. Man kan inte ta del av information och debatt. Man hamnar bland likasinnade som inte heller kan vårt språk och då uppstår öar av utanförskap i samhället. Detta måste aktivt beivras och vi gör det bäst genom att kräva dokumenterade kunskaper i svenska. Gör man inte det så tillgrips ekonomiska sanktioner. Lika litet som vi vill ha ett segregerat boende, lika litet vill vi att någon ska stå utanför vårt samhälle. Den som bestämt sig för att bo och leva i Sverige skall kunna det svenska språket. Vill man bli svensk ska man självklart lära sig svenska.
20.1 Människosmuggling
Ny demokrati hälsar med tillfredsställelse att riksdagen på regeringens förslag beslutat skärpa lagbestämmelserna vad avser människosmugglingen till Sverige. Vi anser att flera av de beslutade lagförslagen inte går tillräckligt långt för att stävja smugglingstrafiken och att vissa andra åtgärder är så utformade att det kommer att medföra svårigheter i rättstillämpningen. Tyvärr vann vi inte gehör för våra synpunkter i riksdagsbehandlingen.
20.2 Direktavvisa vid illegal inresa
Det vi helt saknar i propositionen är förslag till förändringar i lagstiftningen i syfte att kunna direktavvisa den som illegalt tar sig in i vårt land. Vi kräver en mera genomgripande översyn av bestämmelserna i utlänningslagen, inte minst frågan om direktavvisning av den som illegalt kommer in i landet. En särskild utredning bör tillsättas av regeringen för att göra en sådan översyn. Frågor som den svenske generalkonsuln i S:t Petersburg pekat på behöver studeras närmare. Generalkonsuln har berört den svenska kriminalvårdens förmåner och den lockelse den kan utgöra för kriminella i Ryssland.
Under år 1993 har vi fått se många exempel på vad driftiga människosmugglare har för avsikter. Man testar det svenska samhällets reaktion genom att illegalt föra iland asylsökande från fjärran länder. Vind för våg hamnar dessa asylsökande lite var som helst -- i Stockholms skärgård, på Öland, på Gotland.
Den illegala smugglingstrafiken kan enligt vissa bedömare vara en början till en gigantisk flyktingström från Östeuropa av människor som av ekonomiska skäl vill flytta västerut. EG:s opinionsinstitut ''Eurobarometer'' redovisade under 1993 en undersökning från 18 östeuropeiska länder om migrationsströmmar. Denna undersökning visade att 17 miljoner människor funderade på att emigrera till Västeuropa och 2,7 miljoner sade sig redan ha bestämt sig för detta. Om opinionsinstitutet har rätt kan det innebära att 100 000 människor ger sig av till Sverige för att söka bättre levnadsvillkor. Detta måste självfallet stoppas.
Den som illegalt söker sig till Sverige bör omedelbart avvisas till sitt ursprungsland eller till närmaste transitland. Vi måste visa vad vi vill. Vi måste ge en tydlig signal. Vi måste sätta stoppa för illegala flyktingströmmar. Vem skall försörja dessa människor om de kommer hit? Någon internationell hjälp lär vi inte få.
21.1 Behov av kommunplatser
I budgetpropositionen gör regeringen en bedömning av det förväntade flyktingmottagandet och den förväntade asylprövningen under budgetåret 1994/95.
Behovet av kommunplatser beräknas av regeringen för innevarande budgetår till 74 000. Men regeringen beräknar att endast 51 000 platser -- trots stimulansbidrag och konjunkturtillägg till kommunerna -- finns tillgängliga före den 1/7 1994. Flertalet av de resterande 23 000 flyktingarna kommer alltså att bo kvar på flyktingförläggningar trots beviljat uppehållstillstånd. För budgetåret 1994/95 anger regeringen behovet av kommunplatser till 50 000--55 000. Huruvida kommunerna kommer att klara kravet på kommunplatser för kommande budgetår återstår att se. Kanske krävs det ännu mera bidrag till kommunerna för att lösa regeringens problem med motspänstiga kommuner.
Detta visar att regeringen för en politik som inte bara saknar förankring i samhället, den saknar också förankring hos kommunerna. Regeringsbeslutet att ge bosnierna permanenta uppehållstillstånd framstår nu än mer som felaktigt och oöverlagt. Kritiken mot beslutet växer. Två riksdagsledamöter från Ny demokrati har begärt att regeringsbeslutet skall tas upp till prövning i riksdagens konstitutionsutskott.
21.2 Schablonersättning
Schablonersättningen till kommunerna föreslås höjd till 144 200 kr för vuxna och till 88 400 kr för barn. Vi motsätter oss en höjning av schablonen och föreslår i stället en minskning av schablonnivån med 20 %. För att minska kommunernas kostnader vad avser socialhjälp anser vi att riksdagen bort anta det förslag vi tidigare lagt om sänkning av socialbidragsnormen till 80 % för utländska medborgare under deras två första år i Sverige.
21.3 Konjunkturtillägg
Regeringen har konstaterat att nuvarande arbetsmarknadssituation kommer att innebära ökade socialbidragskostnader för kommunerna och har därför överenskommit med Kommunförbundet om att vid halvårsskiftet 1994 utbetala ett särskilt konjunkturtillägg med 35 000 kr per vuxen flykting och med 5 000 kr per barn för de flyktingar som togs emot i kommun under år 1991. Särskilda konjunkturtillägg aviseras också för de flyktingar som togs emot i kommunerna under 1992 och 1993.
Vi motsätter oss att kommunerna erhåller särskilda bidrag för att täcka ökade kommunala kostnader i samband med flyktingmottagandet. Detta leder till att kommunernas kostnadsmedvetenhet undanröjs och att kommunerna mot bättre vetande åtar sig ett för stort flyktingmottagande. Om kommunerna i stället får ta det totala kostnadsansvaret kommer man att ha ett mycket större motiv för att så snabbt som möjligt minska bidragsberoendet för sina nya kommuninnevånare.
21.4 Särskilda socialbidragskostnader
För utlänningar över 60 år och för personer med handikapp föreslår regeringen att staten skall betala de faktiska socialbidragskostnaderna fr o m ett år efter mottagandet. Samma regel skall gälla utlänningar i åldern 55--60 år som tagits emot efter den 30 september 1993.
21.5 Bra för kommuner -- dåligt för skattebetalare
Det är inte rimligt att svenska skattebetalare skall stå för ständigt nya kostnader -- nu i form av stimulansbidrag och konjunkturtillägg. När regeringen ständigt påpekar behovet av besparingar och nedskärningar i våra socialförsäkringssystem är det ju märkligt att sektorn ''flyktingmottagning'' inte har några ekonomiska spärrar.
22. Svensk flyktingpolitik som en säkerhetsrisk
Allt fler frågar sig om inte den svenska flyktingpolitiken utgör en politisk risk som förstärker vår ekonomiska kris. I pressen framförs synpunkten att Sverige kan bli riskstämplat av marknaden. På många håll i Europa ser man med stor oro på dagens folkvandringar. Men att lösa dessa genom en stor invandring kan inte vara rätt. Genom internationell hjälp måste människor beredas en dräglig tillvaro i det område där de bor.
Regeringen tycks inte inse allvaret i de extra kostnader Sverige drabbas av genom stora flyktingströmmar och den uppenbara risk som Sverige löper att med nuvarande flyktingpolitik få en riskstämpel av marknaden.
23. Visering
Sverige har sedan mitten av 80-talet haft en generös viseringspolitik. Vi anser att det nu är dags att utvidga viseringskravet till de länder från vilka vi kan förvänta oss stora strömmar av asylsökande. Visumtvång bör omgående införas för alla medborgare i det forna Jugoslavien. Idag kan medborgare från Slovenien och Kroatien söka asyl i Sverige utan visering. Asylbyrå Syd i Malmö har uppmärksammat ett nytt problem som beror på att kroatiska medborgare inte behöver ha särskilt visum för att komma till Sverige. Människor med bostadsadress i Sarajevo -- dvs bosatta i Bosnien -- och förmodligen med bosniskt medborgarskap söker sig nu till Sverige på kroatiska pass. Detta är lika befängt som om svenskar skulle kunna få norska pass. Eftersom den som är utrustad med kroatiskt pass inte stoppas vid den tysk-danska gränsen tar sig flyktingen med lätthet in i Sverige. Ett flertal busslaster har redan kommit till Sverige via Danmark.
De som kommer från Jugoslavienområdet är inte flyktingar enligt FN:s konventionsflyktingbegrepp. De flyr från krig och våld -- de är katastrofflyktingar. Dessa skall hjälpas i närområdet genom internationella hjälpinsatser -- inte ge sig iväg på flykt till avlägsna länder. En utvidgad visering leder till minskade migrationsströmmar av katastrofflyktingar.
24. Rasistiska organisationer
Ny demokrati anser att Sverige bör följa FN:s rekommendation om att genom lagstiftning avskaffa alla former av rasdiskriminering och då också lagstifta mot rasistiska organisationer. Regeringen har tvekat eftersom man inte tror att lagstiftning har någon reell effekt och att en förbudslagstiftning endast leder till underjordiska organisationer. Vi kan förstå regeringens tvivel huruvida lagstiftning har någon praktisk betydelse. Vi anser dock att sådana tvivel inte får stoppa lagstiftning inom området när nu FN lämnat en sådan rekommendation.
25. Europeisk flyktingkommission
När man ser hur olika de europeiska länderna hanterar flyktingsituationen -- såväl den interna asylhanteringen som bidragsgivningen till UNHCR -- framstår det som utomordentligt viktigt att det skapas en europeisk flyktingkommission som får i uppdrag att samordna och likrikta flyktingpolitiken samt försöka åstadkomma en enhetlig syn på migration och åtgärder för att hindra stora migrationsströmmar.
26. En minister på heltid
Flyktingfrågorna handläggs av kulturministern på deltid. Vi förnyar vårt förslag om att flykting- och biståndsfrågor borde handläggas av samma minister. Frågorna -- inte minst på det internationella planet -- hör så intimt samman att det är motiverat att frågorna handläggs inom ett och samma departement.
27. Anslag för budgetåret 1994/95
D 1. Regeringen anser att invandrarverket skall dimensioneras för en asylprövning omfattande 15 000 personer men att verket dessutom skall dimensioneras för en potential om ytterligare 10 000 asylprövningar. Vi anser att om regeringen och invandrarverket i asylhanteringen utnyttjar instrument som visumkrav, första asyllandsprincipen, säkra länder, legitimationskrav, fingeravtryckskontroll mm så kommer asyltillströmningen att ligga på en nivå som är endast hälften av regeringens prognos. Förutom rationalisering av verksamheten bör sådana flyktingpolitiska åtgärder som Ny demokrati föreslagit leda till minskad asyltillströmning. Anslaget till Statens invandrarverk föreslås reducerat till 309 000 000 kr.
D 2. Anslaget ''Förläggningskostnader mm'' är beräknat för ett genomsnittligt årsbehov om 21 400 platser. Den 1/7 1994 förväntas cirka 36 000 personer finnas kvar på invandrarverkets förläggningar. Ett år senare beräknas beläggningen ha gått ned till 10 000 platser. Den genomsnittliga dygnskostnaden har beräknats till 240 kr per person/dag. Vi anser att dygnskostnaden -- genom de förslag vi presenterat och genom att ytterligare pressa priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar -- kan sänkas till minst 200 kr per person/dag. Chefen för invandrarverkets region syd har just i dagarna i egen pressartikel angivit att förläggningskostnaden är omkring 200 kr /person/dag. Priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas. Felaktig upphandling kostar samhället miljoner i onödan. Vi delar inte heller regeringens bedömning av ett behov av 21 400 platser. Vi anser behovet vara väsentligt lägre eller cirka 15 000 platser. Vi föreslår att anslaget reduceras till 1 122 000 000 kr.
D 3. Anslaget ''Åtgärder för invandrare'' avser bidrag till olika invandrarorganisationer. Med ett f n stort antal arbetslösa invandrare är det både lämpligt och rimligt att dessa arbetslösa i mycket större utsträckning bistår invandrarorganisationerna med frivilligt gratis arbete. Vi föreslår att anslaget reduceras med 30 % till 15 miljoner kr. D 4. Vi föreslår ingen justering av anslaget ''Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m m''. Anslaget nyttjas för överföring av kvotflyktingar, återvändanderesor, kommunernas kostnader för kvotflyktingar m.m.
D 5. Vi föreslår att anslaget ''Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar mm'' reduceras till 6 332 141 000 kr.
Fördelningen som sker med utgångspunkt från våra förslag är:
1/ Grundersättning (oförändrad) 124 156 000 2/ Schablonersättning (-1 350 mkr + 700 mkr) 6 116 985 000 3/ Kommunbidrag för äldre (-60 mkr) 63 000 000 4/ Ersättning för ensamstående barn (oförändr) 80 000 000 5/ Extraordinära kostnader (-100 mkr) 50 000 000 6/ Bistånd åt asylsökande mm (-5 mkr) 65 000 000 7/ Ersättning för sjukvårdskostn (-15 mkr) 90 000 000 8/ Konjunkturtillägg (-470 mkr) 000 9/ Uppföljning (oförändr) 1 000 000 Överföring till kvotflyktingar (D4) --258 000 000 Summa (-1 300 mkr) 6 332 141 000
NOTIS: Neddragningen med 1 350 mkr under D 5.2. avser lägre socialbidrag (80 %) till flyktingar. Ökningen med 15 mkr motsvarar den minskade snittbeläggningen under D 2.
D 6. Anslaget ''Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen'' föreslås reducerat till 11 mkr.
D 7. Vi föreslår en reducering av det utökade anslaget ''Ombudsmannen för etnisk diskriminering'' med 1 mkr. Det informationsbehov och den utökade juridiska kompetens som kan motiveras av den nya lagen mot etnisk diskriminering får hanteras inom befintlig organisation och med befintliga anslag.
D 8. Anslaget ''Lån för hemutrustning för flyktingar m fl'' bör reduceras med 20 %. Vi föreslår en sänkning av lånenivåerna. Anslaget bör reduceras till 87 000 000 kr.
D 9. Anslaget till ''Utlänningsnämnden'' reduceras med 20 % vilket kan ske genom förenklad ärendehantering. Vi föreslår en anslagsreducering till 46 400 000 kr
D 10. Vi föreslår ingen justering av anslaget ''Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken mm''.
D 11. Anslaget ''Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism'' föreslås öka med 22 miljoner kr. Med hänsyn till den undersökning som nyligen gjorts och som verifierar att någon ökad främlingsfientlighet eller rasism inte ägt rum under det senaste året borde det inte finnas anledning att nu öka dessa insatser. Men eftersom det är viktigt att samhället håller beredskapen hög mot främlingsfientliga tendenser mosätter vi oss inte en höjning av anslaget.
D 12. Vi har motsatt oss regeringens förslag om stimulansbidrag till kommunerna men eftersom ärendet nu avgjorts i riksdagen föreslås ingen ändring av anslaget.
Ny demokrati föreslår att regeringen vidtar de åtgärder som vi föreslagit och att anslagsäskandet därför begränsas till den nivå vi angivit. Det totala anslaget för ''Invandring mm'' föreslås reducerat med 2 358 750 000 kr till 8 245 631 000 kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning för invandrings- och flyktingpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av asylrätten till att endast avse konventionsflyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i asylhanteringen endast tillämpa tillfälliga uppehållstillstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast make/maka och deras minderåriga barn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga annan huvudman än Statens invandrarverk för förläggningsverksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta verkställandet av avvisningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska sanktioner i form av neddraget eller indraget bistånd till länder som motsätter sig eller försvårar ett mottagande av sina egna medborgare,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viseringskrav för alla medborgare i det forna Jugoslavien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en samordnande europeisk flyktingkommission,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är önskvärt att flykting- och biståndsfrågorna handläggs av en gemensam minister -- en bistånds- och flyktingminister,
11. att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1994/95 anvisar 309 000 000 kr,
12. att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 1 122 000 000 kr,
13. att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000 kr,
14. att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 277 960 000 kr,
15. att riksdagen till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 6 332 141 000 kr,
16. att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1994/95 anvisar 11 000 000 kr,
17. att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 3 834 000 kr,
18. att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1994/95 anvisar 87 000 000 kr,
19. att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 46 400 000 kr,
20. att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 2 000 000 kr,
21. att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 32 000 000 kr,
22. att riksdagen till Särskilda åtgärder i flyktingmottagandet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar oförändrat 7 300 000 kr.
Stockholm den 20 januari 1994 Ian Wachtmeister (nyd) Lars Moquist (nyd)
1 Yrkande 7 hänvisat till till UU