Enligt utlänningsförordningen SFS 1991:29 4 kap.
5
§ söks tillstånd för säsongsarbete för utländsk arbetskraft
av arbetsgivaren. Den arbetsgivare som söker och beviljas
rätten att anställa utländsk arbetskraft får då garantera att
den anställde skall vara tillförsäkrad en minimilön i
månaden.
Den utländske medborgare som beviljats arbetstillstånd
för exempelvis jordgubbsplockning kan också söka annat
arbete inom den ''gröna sektorn'' då tillståndet automatiskt
utfärdas för fyra avtalsområden generellt, nämligen
jordbruk, trädgård, skogsbruk och torvbrytning. Det
innebär att om en person inbjudits av en viss arbetsgivare
kan personen fortsätta till en helt annan arbetsplats efter att
det tillståndsgivande arbetet upphört eller tidigare om han
eller hon vill.
När det gäller löneförhållandet är det svårkontrollerat
då säsongsarbetare oftast har ackord och dessutom
oreglerad arbetstid. Arbetsgivaren kan med lätthet hävda
att möjligheten att den fastställda minimilönen finns om den
enskilde arbetstagaren uppfyller dagarbetsmåttet (åtta
timmar) eller gör en fullgod arbetsinsats.
Detta system innebär att utländsk arbetskraft på alla sätt
kan utnyttjas. Det innebär också att seriösa företag inte kan
konkurrera på lika villkor. Det har förekommit fall där
utländsk arbetskraft fått ersättningar som ligger långt under
den avtalsenliga lönen.
Från och med den 1 januari 1994 gäller EES-avtalet för
stora grupper av utländsk arbetskraft, i avtalet finns då
reglerat vad som skall gälla för arbetskraft som kommer
från EU. Att då samtidigt fortsätta med en lagstiftning för
övrig utländsk arbetskraft som innebär risk för att de kan
utnyttjas på sätt som strider mot det som normalt gäller på
svensk arbetsmarknad, verkar en aning märkligt.
För att komma tillrätta med dessa problem måste det ske
en skärpning av reglerna i SFS 1991:29 enligt följande:
Om tillstånd skall medges skall dessa vara specifika för
viss arbetsgivare, ej generella, samt vara tidsbegränsade för
den typ av arbete tillståndet gäller.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar i SFS 1991:29.
Stockholm den 21 januari 1994
Johnny Ahlqvist (s)
Bengt Silfverstrand (s)