Enligt utlänningsförordningen SFS 1991:29 4 kap. 5
§ söks tillstånd för säsongsarbete för utländsk arbetskraft av arbetsgivaren. Den arbetsgivare som söker och beviljas rätten att anställa utländsk arbetskraft får då garantera att den anställde skall vara tillförsäkrad en minimilön i månaden.
Den utländske medborgare som beviljats arbetstillstånd för exempelvis jordgubbsplockning kan också söka annat arbete inom den ''gröna sektorn'' då tillståndet automatiskt utfärdas för fyra avtalsområden generellt, nämligen jordbruk, trädgård, skogsbruk och torvbrytning. Det innebär att om en person inbjudits av en viss arbetsgivare kan personen fortsätta till en helt annan arbetsplats efter att det tillståndsgivande arbetet upphört eller tidigare om han eller hon vill.
När det gäller löneförhållandet är det svårkontrollerat då säsongsarbetare oftast har ackord och dessutom oreglerad arbetstid. Arbetsgivaren kan med lätthet hävda att möjligheten att den fastställda minimilönen finns om den enskilde arbetstagaren uppfyller dagarbetsmåttet (åtta timmar) eller gör en fullgod arbetsinsats.
Detta system innebär att utländsk arbetskraft på alla sätt kan utnyttjas. Det innebär också att seriösa företag inte kan konkurrera på lika villkor. Det har förekommit fall där utländsk arbetskraft fått ersättningar som ligger långt under den avtalsenliga lönen.
Från och med den 1 januari 1994 gäller EES-avtalet för stora grupper av utländsk arbetskraft, i avtalet finns då reglerat vad som skall gälla för arbetskraft som kommer från EU. Att då samtidigt fortsätta med en lagstiftning för övrig utländsk arbetskraft som innebär risk för att de kan utnyttjas på sätt som strider mot det som normalt gäller på svensk arbetsmarknad, verkar en aning märkligt.
För att komma tillrätta med dessa problem måste det ske en skärpning av reglerna i SFS 1991:29 enligt följande:
Om tillstånd skall medges skall dessa vara specifika för viss arbetsgivare, ej generella, samt vara tidsbegränsade för den typ av arbete tillståndet gäller.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i SFS 1991:29.
Stockholm den 21 januari 1994 Johnny Ahlqvist (s) Bengt Silfverstrand (s)