Statens invandrarverk inrättades i slutet av 1960-talet
som en följd av att en svensk invandrings- och
invandrarpolitik lades fast. Huvuduppgifterna var att
avgöra vem som får invandra till Sverige, vem som får bli
svensk medborgare och att främja invandrarnas
förhållanden i vårt land.
1985 övertog invandrarverket från AMS ansvaret för att
ta emot och placera ut flyktingar i landet. 1988 fick
invandrarverket också ansvar för att ta hand om de
asylsökande, vilket kommunerna tidigare haft ansvar för.
Antalet asylsökande har ökat kraftigt sedan slutet av
1980-talet som en följd av frigörelsen i Öst- och
Centraleuropa och framför allt som en följd av kriget i det
forna Jugoslavien. Mottagandet av asylsökande har på ett
dramatiskt sätt kommit att dominera invandrarverkets
verksamhet. Det finns anledning att tro att denna
verksamhet även framgent kommer att ha en stor
omfattning. Det onormala är oftast det normala när det
gäller flyktingmottagning.
Denna utveckling har också tydliggjort det principiellt
tveksamma i att samma myndighet har ansvar för de
asylsökandes välbefinnande under den tid de väntar på
besked om de får stanna i Sverige och för att avgöra deras
framtida vistelse i landet. Diskussionen om praxis i
tillståndsärenden aktualiserar också behovet av en mer
rättsliknande hantering av tillståndsärenden.
Stora organisationer riskerar alltid att bli otympliga,
okänsliga för den enskilde och svåra att nå fram i såväl för
den som är beroende av verksamheten som för den som är
verksam i den.
Förslag har lagts av regeringen om att öka mångfalden i
det svenska flyktingmottagandet. Huvudansvaret kommer
dock att ligga kvar hos invandrarverket. Det finns anledning
att i detta perspektiv se över invandrarverkets framtida
utseende. Frågor om invandrarnas integration och
möjligheter i det svenska samhället bör därvid få en
förstärkt roll.
Verket borde kunna delas enligt två
verksamhetsinriktningar. En myndighet bör få ansvar för
och att vid behov ordna mottagande och utplacering av
asylsökande och flyktingar. Den regionalisering som skett
av verksamheten är inget hinder för en sådan utveckling.
En annan myndighet borde få ansvar för
tillståndsgivningen för såväl flyktingar som övriga
invandrare. Till den senare myndigheten borde också
ansvaret för frågor om medborgarskap och invandrarnas
integration i samhället kunna knytas, ungefär som statens
invandrarverk var uppbyggt före 1985.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en delning av Statens
invandrarverk.