Invandringen till Sverige har under de senaste åren
genomgått stora förändringar. Sverige har förändrats från
ett etniskt homogent samhälle till ett land med över
hundratalet nationaliteter samt ett betydande antal
religioner.
Invandringen har också till sin karaktär kraftigt
förändrats. Arbetskraftsinvandringen är numera nästan
obefintlig. De flesta som kommer söker asyl på grund av
förhållandena i sina hemländer.
Den asylsökande utlänningen vistas i allmänhet under
mycket lång tid på Statens Invandrarverks förläggningar.
Dels får flyktingen bo på förläggningen medan hon väntar
på resultatet av asylansökan, dels kan vistelsen på
förläggningen bli långvarig även efter ett positivt beslut i
asylfrågan -- utlänningen får vänta på kommunplats.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att
arrangemangen på förläggningarna är av stor betydelse för
utlänningens fysiska och psykiska välbefinnande. Tiden på
förläggning är det första mötet med Sverige.
Av såväl sociala som ekonomiska orsaker anser jag
därför att riksdagen bör uttala sig för en organisation där
merparten av förläggningarna drivs på entreprenad av såväl
invandrarnas egna föreningar som andra ideella
organisationer.
Flyktingmottagandet är förmodligen ett av de sämst
folkförankrade inslagen i socialpolitiken. Verksamheten är
central- och myndighetsstyrd och alltför begränsade delar
av det civila samhället tar del i mottagandets alla bestyr,
problem och glädjeämnen. Detta innebär dessutom att blott
rännilar av de svenska och utländska medborgarnas
förmåga och vilja till frivilliga och ideella insatser tas till
vara.
Det är troligt att Sverige även under de kommande åren
kommer att vara ett öppet land med relativt högt
mottagande av asylsökande. De svenska finanserna
kommer under dessa år att vara fortsatt ansträngda.
Besparingskrav riktade mot bl.a. flyktingmottagandet är,
och kommer att vara, legio. Med dagens organisation av
förläggningar och med regeringens uttalade vilja att i
framtiden handla upp förläggningsplatser medelst anbud är
därför riskerna uppenbara att såväl de förläggningar som
drivs av Invandrarverket och de med privata huvudmän,
blir allt sämre.
Alternativet till en sådan utveckling är för det första att
regeringen uppdrar åt Invandrarverket att primärt
upphandla förläggningsplatser i regi av organisationer,
församlingar och andra föreningar.
Invandrarnas egna föreningar och församlingar skall
särskilt uppmanas till drift av förläggningar. De kan i egen
regi ansvara för det mesta av undervisning, psykologiskt
stöd och skötsel av förläggningen. Andelen avlönad
personal kan därmed begränsas till ett minimum eftersom
alla redan har dagbidrag och många erhåller socialbidrag.
Även svenska föreningar och organisationer med stark
och levande idealitet kan fungera utmärkt som
förläggningsvärdar.
De ideella insatserna skall ersätta en del av de
skattepengar som i dag tas i anspråk för
flyktingmottagandet. En sådan växling från skatt till ideella
insatser har stort värde i sig. Ekonomiskt bedömer jag att
statens utgifter för förläggningsplatserna kan reduceras med
ca 0 %.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingmottagande.