Vänsterpartiet avslår regeringens förslag till riktlinjer för reformeringen av det allmänna pensionssystemet.
Vänsterpartiet vill ha ett generellt och obligatoriskt pensionssystem. Det skall betalas solidariskt med arbetsgivaravgifter som tas ut på hela lönesumman. Vi säger nej till egenavgifter och premiereservsystem. Vi vill behålla de fördelningseffekter som ATP-systemet har. Det fördelar både mellan generationer och individer. Dessutom vill vi ha ett högt offentligt sparande.
Vänsterpartiet lämnar därför ett alternativt förslag till inriktning av ett ålderspensionssystem som bygger på 30 intjänade bästaår. Systemet skall vara förmånsbaserat och knutet till det samhällsekonomiska utrymmet.
Motiven för avslag
Regeringens förslag innebär ett systemskifte. Fördelningspolitiska inslag försvinner genom att egenavgiften inte tas ut över taket (7,5 basbelopp). Det offentliga sparandet minskar och det byggs upp ett stort privat sparande genom premiereservsystemet. Livsinkomstprincipen, som innebär att full pension utbetalas först efter 45 års förvärvsarbete, gör att fler får lägre pension jämfört med slutlön än med dagens system. Regeringens förslag till nytt pensionssystem liknar det privata pensionssparandet och öppnar för en privatisering av pensionssystemet i framtiden. Det är krångligare, mindre överskådligt och mer byråkratiskt än dagens pensionssystem. Trots detta är det inte säkert att det är ett samhällsekonomiskt stabilt pensionssystem.
Vänsterpartiet har varit representerat i pensionsarbetsgruppen. Vår representant har där reserverat sig mot gruppens förslag för att förslaget var dåligt underbyggt och för att en rad konsekvensanalyser saknades. Vi kan nu konstatera att Vänsterpartiet hade rätt i sin kritik.
I propositionen föreslås fortsatt utredning på en del mycket viktiga punkter, utredningar som vi tidigare efterlyst. En beredning kommer att få i uppdrag att se över vilken teknisk modell som skall användas för att få tillgodoräkna sig pensionsrätt vid studier. En annan skall se över hur reglerna för intjänande av ålderspensionsrätt för förtidspensionärer skall utformas. Någon skall få till uppgift att skapa ett pensionsgrundande inkomstindex (PGI- index). En tredje beredning skall komma med förslag till vilken tillväxtnorm som skall ligga till grund för delningstalet och därmed ange vilken pension som skall betalas ut. Till detta kommer så Sjuk- och arbetsskadeberedningen som skall komma med förslag till förtidspensionssystemets ställning i socialförsäkringssystemet.
Vi kan inte förstå att regeringen och socialdemokraterna tvunget måste ta ett beslut i riksdagen om grundläggande principer för ett nytt pensionssystem innan man utrett effekterna av detta för den enskilde och samhällsekonomin.
Regeringens sätt att sköta remissarbetet är vi starkt kritiska till. Den korta tid remissinstanserna fått för att ge sina synpunkter på pensionsförslaget har inte gett utrymme för några djupare studier.
Då det i Pensionsarbetsgruppens förslag saknas konsekvensanalyser har remissinstanserna själva fått arbeta fram sådana för att få en uppfattning om hur förslagen kan drabba eller gynna deras medlemmar eller intressenter.
De flesta remissinstanser har uppfattat detta som ett demokratiskt dilemma när de inte brett har kunnat diskutera förslagen i sina organisationer. De anser att det är djupt olyckligt att det blivit på detta sätt och har bett om en längre remisstid, vilket regeringen av taktiska skäl inte har beviljat dem. Regeringen har haft som huvudmål att få igenom förslaget under vårriksdagen 1994.
Vänsterpartiet instämmer i kritiken och anser att hanteringen visar en brist på respekt för den demokratiska processen. Riksdagen skall under några veckor snabbt nå fram till ett beslut om principer för ett framtida pensionssysten. Vi anser att ett mer färdigt och genomdiskuterat beslut kan tas under hösten 1994. Då hade även de tre nya beredningarna som måste tillsättas kunnat vara klara med sina förslag. Med snabbheten försvagas inte bara demokratin i beslutsprocessen utan nu har det även blivit en hafsigt framtagen information till allmänheten. Vi tänker då på de många felaktigheter och den brist på information som finns i den broschyr som är tillgänglig för gemene man. Detta är beklämmande och beklagligt.
Flera av remissinstanserna har uttalat sin oro för de samhällsekonomiska konsekvenserna av regeringens förslag. Vänsterpartiet delar den oron.
Livsinkomstprincipen
Livsinkomstprincipen innebär att de flesta människor -- enligt olika utredningar -- måste förvärvsarbeta minst 10-- 15 år mer för att få ut samma pension som i dag. För att skillnaden mellan dagens och morgondagens pensionssystem inte skall bli för påtaglig måste regeringen kompensera för en rad inkomstbortfall vid olika skeden under livet -- t.ex. studier, värnplikt och barnår. Genom detta skapas ett snårigt och oöverskådligt system. Trots detta kommer flera grupper i kläm och blir utan kompensation.
Dagens system som bygger på 30 intjänandeår ger större valfrihet och lämnar utrymme för både studier och barn.
Varken regeringen eller Pensionsarbetsgruppen har belyst olika pensionssystem ur jämställdhetsperspektiv. Vänsterpartiet har tagit upp denna fråga i motion 1993/94:Sf218 om framtidens pensioner från kvinnors synvinkel.
Mindre krångel och byråkrati borde vara en bra inriktning när det gäller de kommande socialförsäkringarna. En dubblering av antalet intjänade bästaår är en bättre beräkningsgrund. Det är enklare med ett förmånsbaserat system. Även ett sådant system kan kopplas till den ekonomiska utvecklingen.
Man kan säga att regeringens svårigheter uppkommer då livet, ur pensionshänseende, inte räcker till för att göra värnplikt, vara arbetslös en tid, studera eller ta hand om sina barn. Grupper som i sin tur också kan kräva kompensation är anhöriga till de som varit i utlandstjänst, de som vårdat anhöriga, entreprenörer m.fl. som kommer att anse sig orättvist drabbade av systemet. Detta hade regeringen kommit ifrån om man lämnat ett tidsutrymme för dessa aktiviteter. Vi hävdar att det är effektivare att ge bidrag direkt till sådant som skall stödjas istället för att ta omvägen via pensionssystemet.
Premiereserven
Inslaget av premiereservsystem är en del i det ideologiska systemskiftet. Det innebär att det offentliga sparandet minskar och det privata ökar. Vänsterpartiet anser att ett stort offentligt sparande är bra eftersom det ger medborgarna bättre möjlighet att styra samhällsekonomin.
Starka privata kapitalintressen vill styra över pensionerna rent generellt till ett premiereservsystem. När regeringen nu föreslår att två procentenheter av pensionsavgiften läggs i ett premiereservsystem öppnar man för ytterligare förändringar i den riktningen i framtiden.
Ett premiereservsystem är dyrbart att administrera. Det försäkringsbolag som skall sköta hanteringen kommer att göra det mot skälig ersättning för vinst och administration. Då krävs det att man blir en alert placerare av sin premiereserv för att inte förlora sina pengar och sin extra trygghet på ''gamla da'r''.
På detta sätt blir premiereserven en gökunge i en allmän försäkring och risken är uppenbar att den kan tränga ut och ta död på de generella förmånerna i systemet. I dag är det svårt att veta hur stora skillnader det kommer att medföra i pensionsnivåer men vi ser risken som uppenbar att goda placerare och folk med tur kommer att få högre pension. Kan då systemet kallas allmänt?
Egenavgifter
Egenavgifterna som regeringen föreslår är en annan del i det ideologiska systemskiftet. Genom egenavgifter försvagas den kollektiva tanke, det samhällskontrakt, som arbetarrörelsen bygger på. Egenavgifter skall enligt förslaget inte betalas på inkomster över taket. Pensionssystemet förlorar ekonomiskt och solidariteten mellan kvinnor och män och mellan klasserna försvagas ytterligare.
Egenavgifterna skall inte betalas med arbetsgivaravgifter utan tas ur den anställdes lön. Denna förändring av finansieringen av pensionerna öppnar för en ytterligare privatisering av pensionssystemet. Vänsterpartiet är motståndare till egenavgifter i pensionssystemet.
Flera gökungar
Den delade pensionrätten är också en gökunge. Vänsterpartiet avvisar bestämt förslaget om delad pensionsrätt. Det för oss långt tillbaka i våra jämställdhetssträvanden som bygger på varje kvinnas rätt att bli betraktad som en enskild individ i ekonomiskt hänseende. Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFTA-länder EU:s regler och rättspraxis på jämställdhetsområdet. Frågorna behandlas i artiklarna 69 och 70 i EES-avtalet, liksom i avtalets bilaga XVIII. Direktivet om likabehandling på socialförsäkringsområdet innebär förbud mot både direkt och indirekt könsdiskriminering. Detta gäller också beräkningen av förmåner. Att som regeringen och pensionsarbetsgruppen föreslår räkna ner det värde som överförs från en man till en kvinna strider antagligen mot EU:s direktiv om likabehandling på socialförsäkringsområdet.
Förslaget om barnårsrätt gör regeringsprodukten förödande byråkratiskt. Dessutom strider det mot arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.
Vänsterpartiet anser att pensionsrätt i fyra år för varje barn är alldeles för lång tid. Kvinnan får visserligen bra pensionsrätt under de fyra åren, men alla undersökningar visar att de kvinnor som är hemma med barn under lång tid släpar efter kraftigt lönemässigt resten av sitt yrkesverksamma liv. Tillsammans med ett eventuellt vårdnadsbidrag kommer förslaget att ge signaler till kvinnor så att de stannar hemma och hotar därigenom den svenska kvinnans ställning på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet har sedan länge framfört krav på utökad och kvoterad föräldraförsäkring. De medel som regeringen är beredd att avsätta till pensionsrätt för vård av barn och vårdnadsbidrag skall enligt Vänsterpartiets uppfattning istället satsas på en utökad, kvoterad föräldraförsäkring.
Garantipension
Regeringen omvandlar den nuvarande folkpensionen och pensionstillskottet till en garantipension. Den skall vara 2,1 basbelopp för ensamstående och 1,87 för sammanboende. Vi vet i dag att närmare 30 000 pensionärer ligger i närheten eller under normen för socialt ekonomiskt bistånd och att 500 000 pensionärer har det ekonomiskt svårt på grund av höga hyror, ökande kommunala avgifter och dyrare sjukvård. Det kommunala bostadstillägget (KBT) som en gång var en nödlösning har nu permanentats och i det nya allmänna pensionssystemet kan vi inte se att regeringen försöker lösa de allra fattigastes problem. Det kommer att bli vid det gamla; socialhjälp och bostadsbidrag blir fortsatt vanliga stödformer för pensionärerna. Vänsterpartiet vill att pensionen skall vara så hög att pensionärer bara i undantagsfall behöver bidrag.
Garantipensionen skall avtrappas med avtalspensioner och pensioner som man får från utlandet. Detta anser vi är självklart, men i motsats till regeringen anser vi att även andra inkomster av förmögenheter och individuella pensionsförsäkringar skall reducera garantipensionen. Annars blir konsekvensen att människor med stora förmögenheter kommer att uppbära garantipension. I denna del ser vi gärna en översyn av hur garantipensionen skall relateras till förmögenheter och individuella pensionsförsäkringar.
Pensionsåldern och uttag
Vänsterpartiet anser inte att man skall kunna tjäna in pension efter det att man fyllt 65 år. Däremot skall det finnas möjlighet att arbeta efter den perioden. Regeringen bör lätta upp reglerna för pensioneringen eftersom 65 år i dag betraktas som en stupstock. Vår inriktning är att människor själva skall kunna välja när de vill pensionera sig mellan 60 och 70 års ålder.
Förtidspensionen
Vänsterpartiet anser i likhet med många av remissinstanserna att det är svårt att avgöra inriktningen av ålderspensioneringen utan att först ha sett hur förtidspensioneringen skall lösas. Vår förhoppning är att Sjuk- och arbetsskadeberedningen snarast kommer med förslag till hur ett sådant system skall inlemmas i socialförsäkringssystemet så att besluten om denna och ålderspensionssystemet kan komma samtidigt.
Deltidspensionen
Vänsterpartiet har i sin motion till kompletteringspropositionen avslagit regeringens förslag om försämringar av delpensionen. Nu vill regeringen avskaffa den helt år 1999.
Första året som möjligheterna till delpension fanns var år 1976. Då kostade reformen mer än beräknat. År 1980 höjdes avgiften till fonden men trots detta fanns ett underskott fram till år 1983. Därefter har fonden haft ett överskott och år 1992 kunde avgiften sänkas eftersom det i slutet av året fanns 14 miljarder i kassan. Första halvåret 1993 kunde staten ta 8,3 miljarder och överföra till arbetsskadefonden. Det är alltså inte fondens enskilda ekonomi som gör att regeringen vill försämra delpensionen utan det är för att avhjälpa underskotten i andra fonder och för att få pengar till förtidspensionerna.
Förtids- och deltidspensionen hänger ihop -- om inte ekonomiskt så medicinskt, socialt och psykologiskt. Vi vet allt för lite om hur de båda systemen påverkar varandra. Vi har konstaterat att när nivåerna i delpensionen sänktes så ledde detta till att antalet som tog ut deltidspension minskade kraftigt och var som lägst med 8 200 nybeviljade år 1986. Samtidigt konstaterades att antalet förtidspensionärer började stiga och nu nått nära 60 000 per år.
Pensionsarbetsgruppen lämnade över problematiken om förtidspensioneringen till fortsatt utredande men frågan om deltidspensionen har hamnat helt vid sidan om. Regeringen håller så att säga på att ta död på den i tysthet. Vänsterpartiet anser att det behövs ytterligare kunskaper för att avgöra hur delpensionssystemet skall inpassas i ett framtida pensionssystem.
Sjuk- och arbetskadeberedningen, som tagit över ansvaret för att utreda problemen kring förtidspensionerna, borde vara den instans som även såg över deltidspensionens vara eller icke vara. Vad som behövs är en studie av de olika grupperingarna. Vår tro är att de är sammanflätade med varandra och att människor som egentligen skulle ha en form av förtidspension, kvartstid eller halvtid, nu är deltidspensionerade eller tvärtom. Vi förutsätter att beredningen kommer att göra sådana studier och analyser som vi skulle ha nytta av vid ett riksdagsbeslut.
Vänsterpartiets förslag till inriktning
Vänsterpartiet anser att ett pensionssystem skall vara generellt och obligatoriskt med så få särlösningar som möjligt. Det skall ge en bra pension till äldre, sjuka och handikappade. Det skall vara omfördelande mellan generationer, klasser och kön. Det skall ge en känsla av trygghet både för dem som förvärvsarbetar och dem som av olika anledningar är pensionerade. Det skall vara robust och stabilt i alla bemärkelser.
Vänsterpartiet anser att ett nytt allmänt pensionssystem skall vara enklare och mer överskådligt än vad regeringen föreslår. Vi ser det också som en fördel om systemet kan förankras så brett som möjligt vilket regeringen har misslyckats med att göra. Därför bör ytterligare tid ägnas åt att föra ut ett mer genomtänkt och samlat pensionssystem där också utformningen av del- och förtidspensionen redovisas. Vi anser att det fortfarande finns gott om rådrum för att göra detta.
Vi är överens med regeringen om att ålderspensionen skall vara uppbyggd så att det finns en grundpension/garantipension med ett standardskydd. Men vi vill höja garantipensionen en bit över socialbidragen.
Ett stabilt system
Vänsterpartiet vill ha ett förändrat pensionssystem på grund av att det nuvarande systemet inte kommer att hålla för de kostnader som uppstår om 10--15 år.
Vi förespråkar också att ålderspensionen läggs i ett separat system med möjligheter att göra omfördelningar inom systemet.
Det allmänna pensionssystemet skall omfatta alla, inte minst för att ett sådant system är billigare att administrera. Det är också bättre med ett sådant system när man vill göra omfördelningar inom systemet.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det framtida pensionssystemet skall vara samhällsekonomiskt följsamt. Ett pensionssystem där utgående pensioner görs beroende av samhällets ekonomiska utrymme kräver att särskild hänsyn tas till garantipensionens utformning. Det får inte bli så att dålig tillväxt i flera år leder till att låginkomstpensionärerna drabbas.
Ett reformerat ATP-system
Ett pensionssystem fritt från behoven av att kompensera många grupper är mycket mer överskådligt. Vi håller därför fast vid en bästaårsprincip. Vi har då valt vad man kan kalla ett modifierat ATP-system där vi räknar pensionen på de genomsnittligt 30 bästa åren. Då skapas av sig självt ett utrymme för att studera, göra värnplikt, skaffa barn och eventuellt vårda anhörig m.m. och ändå få en hyfsad pension på ålderns höst. Framtidsforskarna tror att vi har inrättat våra liv mer flexibelt på 2000-talet, 30 års arbete ses av många som maximalt i framtiden. Så även på grund av detta verkar regeringens förslag knappast framsynt och klokt.
Vänsterpartiet har genom riksdagens utredningstjänst låtit Riksförsäkringsverket göra beräkningar på vad en justering av årsregeln skulle innebära. Dessa beräkningar visar att vårt förslag som grundar sig på 30/30 ur samhällsekonomisk synvinkel ger ett väl så gott utfall som pensionsarbetsgruppens förslag.
När vi nu räknar pensionen på de 30 bästa åren så ger det utrymme för andra aktiviteter. Därför behövs ingen särskild kompensation för studier, barnår och vänplikt. Man kan utan att förlora pension bedriva studier under rätt många år. Värnpliktstiden hinner man också med utan att förlora med vår 30-årsregel.
För att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och därmed deras pension är vi villiga, att inom familjepolitikens ram, bygga ut föräldraförsäkringen ytterligare lämpligt antal månader, i ett första steg tre månader och kvotera dessa.
Indexering och tak
Även ett system som bygger på bästa år kan göras samhällsekonomiskt följsamt genom att man utarbetar reallöneindex för beräkning av utgående pensioner. Regeringens stora brådska gör att inte heller vi hinner göra önskvärda beräkningar. Tekniken för beräkningen av ett följsamhetsindex har vi därför ingen färdig modell för. Vi anser att det bör gå att använda samma index för uppräkning av pensionen som för följsamheten och en uppskrivning av förmånstaket. Tillämpningen av ett sådant index borde rimligtvis göra vårt förslag ännu mer samhällsekonomiskt sunt.
Vänsterpartiet vill att taket på 7,5 basbelopp som finns i nuvarande ATP-system för den högsta pensionsgrundande inkomsten skall ligga kvar och knytas till basbeloppet enligt ovan nämnda indexering.
Avgifter skall utgå också över tak. Vi anser att dessa avgifter är väl motiverade i omfördelningssyfte. Det ger också den effekten att det tillför systemet pengar som kan användas i finansieringen. Detta är en av de orsaker till att vårt system kan klara sig bättre ur samhällsekonomisk synpunkt än vad regeringens reformerade system förmår.
Finansiering
Vänsterpartiet anser att pensionssystemet skall betalas av arbetsgivaravgifter och skatter. Dessa skall tas ut solidariskt på hela lönesumman.
Garantipensionen
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att det skall finnas en garantipension. Men vi anser att nivån på garantipensionen är för låg, 2,1 basbelopp. Som vi tidigare sagt så kommer många av pensionärerna med regeringens förslag att hamna i bidragsberoende och staten kommer även i fortsättningen att få skapa olika särskilda bidrag. För att undvika detta vill Vänsterpartiet höja basbeloppet på garantipensionen till 2,6 basbelopp.
Tyvärr är det även här ett dåligt underlag från regeringen om hur den tänkt sig att det kommunala eller kommande statliga bostadstillägget skall relateras till den reformerade ålderspensionen. Inte heller är konsekvenserna av slopandet av det särskilda grundavdraget utredda. Vi efterlyser klarlägganden.
Vänsterpartiet ser man och kvinna som självständiga individer. Vi tycker därför inte det finns motiv för att gifta/sammanboende skall ha lägre garantipension än ensamstående. Vi anser att denna fråga bör ses över i den fortsatta beredningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till riktlinjer för reformering av det allmänna pensionssystemet godkänner Vänsterpartiets förslag till inriktning som i motionen förordats,
2. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- hos regeringen begär att genomförandegruppen får i uppdrag att utreda om förslaget till delning av pensionsrätt mellan makar är förenligt med EES-avtalet,
3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantipensionen.
Stockholm den 17 maj 1994 Gudrun Schyman (v) Berith Eriksson (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Eva Zetterberg (v) Lars Werner (v) Johan Lönnroth (v)