Ökade krav på ungdomsutbildning har inneburit stora
förändringar av de äldre tonåringarnas ekonomiska och
sociala situation.
En treårig gymnasieutbildning innebär att i stort
samtliga tonåringar blir helt beroende av sina föräldrars
ekonomiska möjligheter till och med våren det år de fyller
19 år. Många tonåringar har delvis bidragit till sin
försörjning genom att feriearbeta och ibland också med
olika deltidsarbeten.
För barnfamiljerna betyder samhällsförändringarna att
man från att tidigare haft försörjningsansvar för sina
ungdomar till 16 eller 18 års ålder fortsätter att ha samma
ansvar tills ungdomarna fyller 19 år. Samtidigt går det
fortfarande en viktig gräns mellan samhällsstödet till
grundskoleeleverna och gymnasieeleverna.
Det absoluta förbudet mot avgifter för
grundskoleeleverna beträffande t.ex. skolmat och
skolmaterial är mer tänjbart för gymnasieskolan, som
formellt är frivillig. Flera kommuner har därför infört
skolmatsavgifter och andra avgifter för gymnasieeleverna.
Den studiehjälp om 750 kronor per månad som ersätter
barnbidraget för gymnasisterna beskars av den borgerliga
riksdagsmajoriteten med 1 500 kronor per år från
sommaren 1993. Sammantaget kan detta betyda att en
familj med två gymnasieungdomar förlorar över 5 000
kronor per år. Än hårdare slår förändringarna för de
familjer med låga inkomster, som är berättigade till särskilt
tillägg.
Besparingar och avgifter för gymnasieeleverna slår hårt
mot dem och deras familjer. Socialstyrelsens och
Konsumentverkets beräkningar visar också att kostnaderna
för en tonåring är betydligt högre än för ett yngre barn. Till
detta kommer ett mer eller mindre absolut behov för en
tonåring att disponera ett eget rum, medan en barnfamilj i
en pressad situation kan välja att låta yngre barn dela rum
under några år.
Familjer med goda inkomster och stabil ekonomi klarar
att möta kostnaderna men risken är stor att tonårsfamiljer
med snäva ekonomiska ramar ställs i en ohållbar situation
med avhopp från gymnasieskolan som följd. Detta förstärks
av den svåra arbetsmarknadssituationen som innebär att
möjligheterna för ungdomar utan goda kontakter att skaffa
sig sommarjobb är starkt beskurna.
Vi föreslår därför en översyn av gymnasieelevernas
ekonomiska situation. Det svåra statsfinansiella läget
innebär att möjligheterna att stärka tonårsfamiljernas
ekonomi bör prövas inom ramen för det familjepolitiska
stödet och studiefinansieringen. Härvid bör också såväl
bostadsbidragens som underhållsbidragens konstruktion
studeras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts om gymnasieelevernas ekonomiska situation.
Stockholm den 24 januari 1994
Inger Lundberg (s)
Ulrica Messing (s)