Ungdomar som har ett gravt handikapp ska genom
kompensatoriska insatser från samhället ges möjlighet till
ett aktivt liv, där de så långt det är möjligt kan leva på
samma villkor som andra.
Genom kraftfulla insatser för att ge ungdomarna goda
möjligheter till utbildning, aktiva arbetsmarknadspolitiska
insatser och stöd i form av hjälpmedel, medhjälpare,
tolkservice m.m. ska samhället bidra till att ungdomarna ges
möjighet till ett rikt och aktivt liv.
Vårdbidrag och handikappersättning ska ersätta
ungdomarna och deras familjer för de speciella kostnader
handikappet innebär för ungdomarna och deras familjer.
Det finns däremot ingen anledning att samhället genom
oskäliga ekonomiska ersättningar till ungdomar med
funktionshandikapp erbjuder dem en ekonomisk standard,
som kraftigt överstiger deras jämnåriga kamraters.
Försäkringskassornas tolkningar av reglerna för
sjukbidrag och pension till ungdomar innebär i flera fall att
ungdomar med funktionshinder erbjuds en ekonomisk
standard, som kraftigt avviker från jämnåriga ungdomars.
Så uppbär t.ex. flertalet av de döva och mycket gravt
hörselskadade gymnasieeleverna fullt sjukbidrag samtidigt
som deras kostnader för utbildning och inackordering vid
riksgymnasierna för döva och hörselskadade helt täcks av
samhällsmedel och handikappersättning utgår till
ungdomarna.
Medan jämnåriga kamrater har studiehjälpen om 750
kronor som enda rörliga tillgång har de döva gymnasisterna
nära 6.000 kronor per månad i disponibla medel efter skatt
när inackorderings-, rese- och studiekostnader är betalda.
Kontrasten blir dramatisk för många ungdomar, som efter
en gymnasietid med mycket god ekonomi kan komma att få
stora ekonomiska svårigheter efter gymnasieutbildningen,
då resurserna för att stödja dem på arbetsmarknaden och i
fortsatta studier fortfarande är otillräckliga.
Funktionshindret betyder att såväl grundskole- som
gymnasieutbildningen tar något längre tid än för jämnåriga
kamrater. Också högskoleutbildningen kan behöva
förlängas något för t.ex. döva och synskadade ungdomar,
som behöver särskilda hjälpmedel och insatser för att
fullgöra sina studier. För detta är det rimligt att de
kompenseras så att inte ungdomarnas familjer eller de
själva genom ökade studielån ska drabbas av de
merkostnader funktionshindret i sig medför.
Vi vill mot bakgrund av ovanstående föreslå en översyn
av de ekonomiska villkoren för ungdomar med
funktionshinder. Översynen bör syfta till att ungdomarna
kompenseras för den extra studietid handikappet i sig kan
medföra och de merkostnader detta innebär, men inte
innebära en överkompensation i förhållande till
ungdomarnas jämnåriga kamrater.
Det är angeläget att översynen görs med en varsamhet,
som innebär att inga ungdomar av ekonomiska skäl
förhindras i sitt val av utbildning och att delta i
gymnasieutbildning utanför hemorten. De medel som
samhället härigenom sparar bör användas för att stärka
ungdomarnas möjlighet till vidare studier och etablering på
arbetsmarknaden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av de ekonomiska
villkoren för gymnasieelever med funktionshandikapp.
Stockholm den 20 januari 1994
Inger Lundberg (s)
Rose-Marie Frebran (kds)
Gudrun Norberg (fp)
Karl-Erik Persson (v)
Anders Svärd (c)