Ungdomar som har ett gravt handikapp ska genom kompensatoriska insatser från samhället ges möjlighet till ett aktivt liv, där de så långt det är möjligt kan leva på samma villkor som andra.
Genom kraftfulla insatser för att ge ungdomarna goda möjligheter till utbildning, aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser och stöd i form av hjälpmedel, medhjälpare, tolkservice m.m. ska samhället bidra till att ungdomarna ges möjighet till ett rikt och aktivt liv.
Vårdbidrag och handikappersättning ska ersätta ungdomarna och deras familjer för de speciella kostnader handikappet innebär för ungdomarna och deras familjer. Det finns däremot ingen anledning att samhället genom oskäliga ekonomiska ersättningar till ungdomar med funktionshandikapp erbjuder dem en ekonomisk standard, som kraftigt överstiger deras jämnåriga kamraters.
Försäkringskassornas tolkningar av reglerna för sjukbidrag och pension till ungdomar innebär i flera fall att ungdomar med funktionshinder erbjuds en ekonomisk standard, som kraftigt avviker från jämnåriga ungdomars. Så uppbär t.ex. flertalet av de döva och mycket gravt hörselskadade gymnasieeleverna fullt sjukbidrag samtidigt som deras kostnader för utbildning och inackordering vid riksgymnasierna för döva och hörselskadade helt täcks av samhällsmedel och handikappersättning utgår till ungdomarna.
Medan jämnåriga kamrater har studiehjälpen om 750 kronor som enda rörliga tillgång har de döva gymnasisterna nära 6.000 kronor per månad i disponibla medel efter skatt när inackorderings-, rese- och studiekostnader är betalda. Kontrasten blir dramatisk för många ungdomar, som efter en gymnasietid med mycket god ekonomi kan komma att få stora ekonomiska svårigheter efter gymnasieutbildningen, då resurserna för att stödja dem på arbetsmarknaden och i fortsatta studier fortfarande är otillräckliga.
Funktionshindret betyder att såväl grundskole- som gymnasieutbildningen tar något längre tid än för jämnåriga kamrater. Också högskoleutbildningen kan behöva förlängas något för t.ex. döva och synskadade ungdomar, som behöver särskilda hjälpmedel och insatser för att fullgöra sina studier. För detta är det rimligt att de kompenseras så att inte ungdomarnas familjer eller de själva genom ökade studielån ska drabbas av de merkostnader funktionshindret i sig medför.
Vi vill mot bakgrund av ovanstående föreslå en översyn av de ekonomiska villkoren för ungdomar med funktionshinder. Översynen bör syfta till att ungdomarna kompenseras för den extra studietid handikappet i sig kan medföra och de merkostnader detta innebär, men inte innebära en överkompensation i förhållande till ungdomarnas jämnåriga kamrater.
Det är angeläget att översynen görs med en varsamhet, som innebär att inga ungdomar av ekonomiska skäl förhindras i sitt val av utbildning och att delta i gymnasieutbildning utanför hemorten. De medel som samhället härigenom sparar bör användas för att stärka ungdomarnas möjlighet till vidare studier och etablering på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av de ekonomiska villkoren för gymnasieelever med funktionshandikapp.
Stockholm den 20 januari 1994 Inger Lundberg (s) Rose-Marie Frebran (kds) Gudrun Norberg (fp) Karl-Erik Persson (v) Anders Svärd (c)