Forskningens betydelse kan inte nog betonas. Den är
basen för fortsatt utveckling och av stor betydelse för
Sverige som nation om vi internationellt skall kunna hävda
oss i en hårdnande konkurrens. Därvid får inte forskningen
få en alltför styrd kommersiell karaktär, då detta kan leda
till att den viktiga grundforskningen sätts på undantag.
I forskningspropositionen har satts som mål att
examinationen av doktorer skall fördubblas till sekelskiftet,
i sig ett bra mål, men inte lätt att uppnå. Vad får en student
att bestämma sig för forskning? Vilka kriterier gör att man
vågar språnget?
Klart är att de ekonomiska och de sociala villkoren
skrämmer alltför många. Ambitionen att omvandla
utbildningsbidrag till doktorandtjänster är rätt, men det tar
lång tid innan detta slår igenom och ger önskad effekt.
Studieskulderna från grundutbildningen belastar redan
en doktorand. Övriga bidrag är förhållandevis låga och den
praktiska situationen hindrar ofta en familjebildning med
barn. Detta gäller specifikt de kvinnliga doktoranderna,
men även de manliga.
Någon form av ekonomisk stimulans som knyts till
fullföljd examen bör kunna vara ett viktigt incitament om vi
skall kunna få fler studenter att satsa på forskning. En
satsning, som kommer att kräva många år av deras liv under
knappa ekonomiska betingelser.
Rekryteringen av doktorander med spridning i olika
socialgrupper har knappast förändrats på många år. Detta
har ett klart samband dels med den tradition som ligger i
vissa socialgrupper, dels med insikten om att livslöneutfallet
blir svagt i förhållande till insatsen.
Det finns redan försök från universitetens sida att
informera och stimulera ungdomar att intressera sig för
forskning, men det når endast ett fåtal ännu. Om man vill
att budskapet om högre utbildning och forskning skall nå till
flera bör en rejäl breddsatsning göras. Tendensen hos
ungdomar i dag att t.ex. inte vilja välja naturvetenskap och
teknik är tyvärr ett tecken på en bristande insikt om de
behov samhället har av högre utbildning.
Ungdomarna själva säger rätt klart att de anser att högre
utbildning kostar för mycket rent tidsmässigt men också
rent ekonomiskt.
Det behövs alltså insatser som visar på att utbildning
lönar sig och inte bara är en uppoffring i ideellt syfte. Ett
sådant sätt är t.ex. att binda någon form av premie vid en
utförd prestation. En av de faktorer som belastar forskare
är de studieskulder som vidhäftar dem från deras
grundutbildning och som skjuts vidare fram i livet efter
deras doktorsexamen. Ett verksamt incitament till att
slutföra doktorandutbildning vore t.ex. att studieskulden
för grundutbildningen avskrevs till hälften vid slutförd
utbildning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till hur man inom
studiestödssystemet kan premiera slutförda
doktorandstudier.
Stockholm den 18 januari 1994
Ylva Annerstedt (fp)