Forskningens betydelse kan inte nog betonas. Den är basen för fortsatt utveckling och av stor betydelse för Sverige som nation om vi internationellt skall kunna hävda oss i en hårdnande konkurrens. Därvid får inte forskningen få en alltför styrd kommersiell karaktär, då detta kan leda till att den viktiga grundforskningen sätts på undantag.
I forskningspropositionen har satts som mål att examinationen av doktorer skall fördubblas till sekelskiftet, i sig ett bra mål, men inte lätt att uppnå. Vad får en student att bestämma sig för forskning? Vilka kriterier gör att man vågar språnget?
Klart är att de ekonomiska och de sociala villkoren skrämmer alltför många. Ambitionen att omvandla utbildningsbidrag till doktorandtjänster är rätt, men det tar lång tid innan detta slår igenom och ger önskad effekt.
Studieskulderna från grundutbildningen belastar redan en doktorand. Övriga bidrag är förhållandevis låga och den praktiska situationen hindrar ofta en familjebildning med barn. Detta gäller specifikt de kvinnliga doktoranderna, men även de manliga.
Någon form av ekonomisk stimulans som knyts till fullföljd examen bör kunna vara ett viktigt incitament om vi skall kunna få fler studenter att satsa på forskning. En satsning, som kommer att kräva många år av deras liv under knappa ekonomiska betingelser.
Rekryteringen av doktorander med spridning i olika socialgrupper har knappast förändrats på många år. Detta har ett klart samband dels med den tradition som ligger i vissa socialgrupper, dels med insikten om att livslöneutfallet blir svagt i förhållande till insatsen.
Det finns redan försök från universitetens sida att informera och stimulera ungdomar att intressera sig för forskning, men det når endast ett fåtal ännu. Om man vill att budskapet om högre utbildning och forskning skall nå till flera bör en rejäl breddsatsning göras. Tendensen hos ungdomar i dag att t.ex. inte vilja välja naturvetenskap och teknik är tyvärr ett tecken på en bristande insikt om de behov samhället har av högre utbildning.
Ungdomarna själva säger rätt klart att de anser att högre utbildning kostar för mycket rent tidsmässigt men också rent ekonomiskt.
Det behövs alltså insatser som visar på att utbildning lönar sig och inte bara är en uppoffring i ideellt syfte. Ett sådant sätt är t.ex. att binda någon form av premie vid en utförd prestation. En av de faktorer som belastar forskare är de studieskulder som vidhäftar dem från deras grundutbildning och som skjuts vidare fram i livet efter deras doktorsexamen. Ett verksamt incitament till att slutföra doktorandutbildning vore t.ex. att studieskulden för grundutbildningen avskrevs till hälften vid slutförd utbildning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till hur man inom studiestödssystemet kan premiera slutförda doktorandstudier.
Stockholm den 18 januari 1994 Ylva Annerstedt (fp)