1. Allmän studiestödspolitik 1.1 Solidarisk lönepolitik och högre utbildning
Det finns en jämlikhetsaspekt i att samhället ger statligt stöd för högre studier. Studiefinansieringssystemet garanterar att alla medborgare har möjlighet att studera på högskolan utan att ekonomiska och sociala faktorer utesluter vissa grupper. Dessutom kommer högre studier alla medborgare till godo. En öppen och demokratisk högskola som håller täta kontakter med samhället i övrigt berikar allas vår framtid i form av ny kunskap, forskning och ett dynamiskt åsiktsklimat.
Vänsterpartiet vill att studiestödet skall förändras på sikt. En större del av stödet bör utgöras av bidrag för att kunna få ner skuldsättningen och därigenom återbetalningstiden. Skulduppräkning bör inte ske under studietiden. Högre studier är, och bör ses som, arbete. I ett längre perspektiv vill vi därför omforma studiestödet till en form av studielön som berättigar till samma socialförsäkringsstöd som andra medborgare har och som kan bidra till att bredda rekryteringen till högskolan. I första hand har vi dock i en kommittémotion (1993/94:Sf517 Vuxenstudiestöd) valt att satsa på dem som ännu inte erhållit grund- och gymnasiekompetens i form av ett förslag om kraftigt höjda anslag till SVUX- och SVUXA.
Regeringen har under en tid allt mer betonat vikten av att se studiestödet och den framtida lönebildningen som en helhet. Tanken är att högre studier skall premieras med en s.k. utbildningspremie i form av kraftigt höjda löner och att en relativt låg standard under studietiden kompenseras med höga framtida löner.
I dag ser den ekonomiska situationen mycket olika ut för olika yrkesgrupper, trots att de alla har högskolestudier bakom sig. Det finns t.ex. stora skillnader i lönenivåer mellan kvinno- och mansdominerade yrken där t.ex. en civilingenjörsexamen leder till hög lön medan en bibliotekarie- eller vårdutbildning leder till låga löner. Regeringens politik är strömlinjeformad efter högavlönade manliga akademiker som man nu ytterligare vill gynna. Åtskillnaden mellan offentlig och privat sektor är också en vattendelare vad gäller löner och här ser man också tydliga könsskillnader. JämO har i en undersökning av juristkåren konstaterat att kvinnliga jurister i högre utsträckning hamnar i offentlig sektor medan unga manliga jurister hamnar på privata advokatbyråer. Liknande mönster återfinns bland andra högutbildade yrkeskårer. Regeringens uttalade ambition att förminska utbildningssektorer som leder till yrken i den offentliga sektorn (se propositionen Utbildning och forskning) är en annan oroande tendens som går stick i stäv med deras i andra sammanhang hänförda tal om jämställdhet på högskolan.
Vänsterpartiet anser att högre studier skall kunna bedrivas under goda ekonomiska förhållanden. Utredningen Ursprung och utbildning SOU 1993:85 konstaterar dessutom att generösa studiemedel är en viktig faktor för att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan. Återbetalningen av studiemedlen skall kunna ske i en så pass rimlig takt och till så rimliga kostnader att kraftigt höjda löner för akademiker inte skall behövas.
Ur ett bredare samhällsperspektiv är det angeläget att löneskillnaderna mellan olika grupper i samhället inte ökar. För Vänsterpartiet är det en grundläggande rättvisefråga. Redan idag utgår det en form av ''premie'' till högutbildade i form av ökade chanser till stimulerande arbetsuppgifter, en generellt höjd livskvalitet, större valmöjligheter på arbetsmarknaden och goda arbetsvillkor. Att ytterligare gynna dess grupper lönemässigt på andra yrkesgruppers bekostnad är i grunden en orättvis tanke.
2. Regeringens proposition 2.1 Pensionsfrågan och studiestödet
Ett av de sämsta förslagen i propositionen är förslaget att slopa avskrivningsrätten vid pension fr.o.m. 1 juli 1995. Detta diskriminerar kraftigt de grupper som går in i yrken med låga löner efter avslutade högskolestudier och de som p.g.a. långa studietider drar på sig höga skulder. Dagens återbetalningssystem innebär dessutom att en person som betalar längre på sin skuld får en totalt sett större skuld än den som med en hög inkomst kan betala av skulden på kortare tid. Man missgynar alltså ytterligare de grupper som har det mest kärvt ekonomiskt. Detta kommer att drabba stora studerandegrupper. Höga uppskrivningskostnader och ofördelaktiga räntekonstruktioner gör att inte ens en student med normala studier bakom sig kan räkna med att betala tillbaka lånen innan pensioneringen.
I kombination med det pågående arbetet med det nya pensionsystemet så är detta mycket oroande. Inte nog med att högre studier kommer att missgynnas pensionsmässigt eftersom det liggande pensionsförslaget bygger på livsinkomstprincipen och avser att ge pensionsrätt enbart för den idag mycket låga bidragsdelen i studiemedelssystemet. Ovanpå detta skall nu studieskuldsbelastade pensionärer, som många av dem kommer att få ett kraftigt ekonomiskt avbräck vid pensioneringen, betala studieskulder till döddagar.
Vänsterpartiet instämmer i SFS (Sveriges förenade studentkårer) inställning att frågan om avskrivning bör hänskjutas till den föreslagna utredningen och att avskrivningen av studiemedel tills vidare bör finnas kvar. Kraftfulla åtgärder måste sättas in mot de befarat kraftiga avskrivningskostnaderna i framtiden, med det bör ske på återbetalningssidan och inte genom att kraftigt förlänga återbetalningsperioden.
Det är problemen som uppkom i samband med skattereformen som är orsaken till att systemet ''havererat''. De partier som ansvarade för den reformen och som -- trots kraftig kritik från studerandehåll -- underlät att anpassa studiemedelssystemet till de kraftigt minskade avdragsmöjligheterna för skuldräntor, bär ett stort ansvar för dagens situation med höga uppskrivningskostnader, långa studieskulder och höga avskrivningskostnader. Hade man lyssnat till studentopinionen då och reformerat systemet då hade situationen sett helt annorlunda ut idag.
2.2 Subventionera inte långa utbildningar
Vänsterpartiet avvisar regeringens skiss på ett förslag om att längre utbildningar skulle kunna leda till vissa subventioner i studiestödssystemet. Den enskilda studenten skall vara fri att själv välja utbildningsväg och inte premieras för rätlinjiga och, i sämsta fall, ensidiga studier. Det som däremot bör övervägas är om det ur studiestödssynpunkt så problematiska uppsatsarbetet (som ofta leder till problem med poängproduktion och därmed studiestöd) skulle kunna premieras i någon form. Det skulle kunna motivera studenterna till att i snabbare takt genomföra sina uppsatser och det skulle sätta större press på högskolorna att bistå med högkvalitativ handledning. Det skulle dock inte missgynna studenter som väljer att läsa utan en traditionell examen som mål.
2.3 Nej till prestationsrelaterade bidrag
Vänsterpartiet avvisar å det bestämdaste regeringens förslag att koppla ihop studenternas studieresultat (poäng) med rätten till studiebidrag.
Först och främst är det en viktig princip att göra studiestödet så neutralt som möjligt i relation till utbildningen. Den styrning som studiemedlen medför redan idag är tillräckligt olycklig.
För det andra är regeringens statiska prestationstänkande helt främmande för en kvalitativ syn på högre utbildning. Högre studier skall vara fria och ge utrymme för stor variation mellan kurser, studenter och lärare. Prestationskraven måste också kunna variera beroende på kurs eller ämne. De skall också uppmuntra till kritiskt tänkande, till självständigt arbete och till egna initiativ utöver den snäva föreläsningssituationen.
Naturligtvis gynnar inte en ''bestraffning'' av studenter som inte uppnått vissa poängkrav kvaliteten på studierna. I stället ger man studenterna signalen att så snabbt och effektivt som möjligt ta sig igenom studierna och att hellre se till möjliga poängprestationer än till kunskapsinhämtandet som helhet. Det finns stora risker för att utbildningskvaliteten blir lidande av detta.
En annan viktigt princip är att inte ytterligare segregera studerandegrupper efter ''lyckade'' och ''misslyckade''. Det är moraliskt förkastligt att belasta mindre studievana studenter med högre studieskulder. Pressen att uppnå goda resultat är tillräckligt stor redan. Ur snedrekryteringssynpunkt vore det förödande med regeringens förslag. Vi vet att upplåningen avskräcker ungdomar från studieovana miljöer i högre grad än andra. Ett system där lånedelen hotar att öka och inte från början kan överblickas förstärker givetvis detta fenomen.
Ur utbildningsadministrativ synpunkt går det inte heller att utesluta problem. Trycket på lärarna att godkänna elever som riskerar att förlora sitt bidrag kommer att öka och många studenter kommer att taktikläsa ''enklare'' kurser för att kompensera för tidigare uteblivna poäng. Andra studenter kan välja att läsa i en högre studietakt för att få en högre bidragsdel. Därigenom går de miste om den tid som behövs för att fördjupa sina kunskaper, följa icke obligatoriska seminarier, fördjupningskurser, delta i utbildningsbevakningen på den egna institutionen etc.
2.4 Nej till annuitetslån
Ett system där återbetalningstakten höjs drabbar låginkomsttagare hårt. Redan idag finns stora orättvisor i studiestödssystemet eftersom uppräkningstakten på studiemedlen gör att en låginkomsttagare betalar en totalt sett större skuld än en höginkomsttagare som kan beta av skulden i snabbare takt. Nu vill man ytterligare gynna höginkomsttagargrupper genom att införa ett s.k. annuitetslån. Då regeringen inte genomfört några beräkningar på vad detta innebär i kostnad för den enskilde kan vi inte annat än principiellt ställa oss emot förslaget. Vi anser att frågan bör hänskjutas till den kommande parlamentariska utredningen.
2.5 Parlamentarisk utredning
Regeringen föreslår att en parlamentarisk utredning tillsätts för att fortsätta arbetet med att reformera studiestödssystemet. Vänsterpartiet ställer sig positivt till detta men har kritiska invändningar mot utredningens föreslagna inriktning.
Vi har tidigare lagt förslag på en stor och bred utredning av vuxenutbildningen i stort. Vi vill erinra om vikten av att utredningen i sitt arbete tar ett helhetgrepp på studiestödet och analyserar dess effekter utifrån allmänna samhällsekonomiska, utbildningspolitiska och studiesociala faktorer. Utredningen bör utgå ifrån ambitionen att studier i högre grad än idag skall likställas med arbete och att goda ekonomiska villkor skall utgå under studietiden. Det framtida systemet skall inte särskilt gynna längre utbildningar framför korta. Däremot kan effekter av premier för avslutat uppsatsarbete övervägas (se resonemanget ovan).
I utredningens arbete bör, förutom en generell översyn av hela studiestödsområdet, också ingå att utreda kostnaderna för och ge förslag på ett studiestödssystem av studielönskaraktär. Särskild uppmärksamhet bör i det sammanhanget ägnas studiestöd till personer som idag saknar grund- och gymnasiekompetens. Utredningen bör också få som direktiv att föreslå förstärkningar av studenternas allmänna socialförsäkringsskydd och se över deras sjukförsäkring. Ett förslag som innebär en förbättring av föräldraförsäkringen för studerande och personer som just avslutat högre studier bör också utarbetas av utredningen.
Eftersom studenterna besitter en stor kompetens i studiestödsfrågor och själva kommer att beröras av förslagen så ser vi det som självklart att studeranderepresentanter från såväl högskoleområdet som folkhögskolor och komvux bör ingå som sakkunniga i utredningen. Utredningen skall givetvis ha en jämn könsfördelning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i 4 kap. 24 a och b § studiestödslagen (1973:349) enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om två alternativa betalningssystem,
3. att riksdagen avslår det som regeringen förordar om de huvudsakliga principerna för ett annuitetslånesystem enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen avslår det som regeringen förordar om avskrivning av studielån enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av studiestödssystemet.
Stockholm den 2 maj 1994 Gudrun Schyman (v) Berith Eriksson (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v)