Motion till riksdagen
1993/94:Sf49
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 1993/94:156 Vissa ändringar i studiestödssystemet


1. Allmän studiestödspolitik 1.1 
Solidarisk lönepolitik och högre utbildning
Det finns en jämlikhetsaspekt i att samhället ger statligt
stöd för högre studier. Studiefinansieringssystemet
garanterar att alla medborgare har möjlighet att studera på
högskolan utan att ekonomiska och sociala faktorer
utesluter vissa grupper. Dessutom kommer högre studier
alla medborgare till godo. En öppen och demokratisk
högskola som håller täta kontakter med samhället i övrigt
berikar allas vår framtid i form av ny kunskap, forskning
och ett dynamiskt åsiktsklimat.
Vänsterpartiet vill att studiestödet skall förändras på
sikt. En större del av stödet bör utgöras av bidrag för att
kunna få ner skuldsättningen och därigenom
återbetalningstiden. Skulduppräkning bör inte ske under
studietiden. Högre studier är, och bör ses som, arbete. I ett
längre perspektiv vill vi därför omforma studiestödet till en
form av studielön som berättigar till samma
socialförsäkringsstöd som andra medborgare har och som
kan bidra till att bredda rekryteringen till högskolan. I
första hand har vi dock i en kommittémotion (1993/94:Sf517
Vuxenstudiestöd) valt att satsa på dem som ännu inte
erhållit grund- och gymnasiekompetens i form av ett förslag
om kraftigt höjda anslag till SVUX- och SVUXA.
Regeringen har under en tid allt mer betonat vikten av
att se studiestödet och den framtida lönebildningen som en
helhet. Tanken är att högre studier skall premieras med en
s.k. utbildningspremie i form av kraftigt höjda löner och att
en relativt låg standard under studietiden kompenseras med
höga framtida löner.
I dag ser den ekonomiska situationen mycket olika ut för
olika yrkesgrupper, trots att de alla har högskolestudier
bakom sig. Det finns t.ex. stora skillnader i lönenivåer
mellan kvinno- och mansdominerade yrken där t.ex. en
civilingenjörsexamen leder till hög lön medan en
bibliotekarie- eller vårdutbildning leder till låga löner.
Regeringens politik är strömlinjeformad efter högavlönade
manliga akademiker som man nu ytterligare vill gynna.
Åtskillnaden mellan offentlig och privat sektor är också en
vattendelare vad gäller löner och här ser man också tydliga
könsskillnader. JämO har i en undersökning av juristkåren
konstaterat att kvinnliga jurister i högre utsträckning
hamnar i offentlig sektor medan unga manliga jurister
hamnar på privata advokatbyråer. Liknande mönster
återfinns bland andra högutbildade yrkeskårer.
Regeringens uttalade ambition att förminska
utbildningssektorer som leder till yrken i den offentliga
sektorn (se propositionen Utbildning och forskning) är en
annan oroande tendens som går stick i stäv med deras i
andra sammanhang hänförda tal om jämställdhet på
högskolan.
Vänsterpartiet anser att högre studier skall kunna
bedrivas under goda ekonomiska förhållanden.
Utredningen Ursprung och utbildning SOU 1993:85
konstaterar dessutom att generösa studiemedel är en viktig
faktor för att minska den sociala snedrekryteringen till
högskolan. Återbetalningen av studiemedlen skall kunna
ske i en så pass rimlig takt och till så rimliga kostnader att
kraftigt höjda löner för akademiker inte skall behövas.
Ur ett bredare samhällsperspektiv är det angeläget att
löneskillnaderna mellan olika grupper i samhället inte ökar.
För Vänsterpartiet är det en grundläggande rättvisefråga.
Redan idag utgår det en form av ''premie'' till högutbildade
i form av ökade chanser till stimulerande arbetsuppgifter,
en generellt höjd livskvalitet, större valmöjligheter på
arbetsmarknaden och goda arbetsvillkor. Att ytterligare
gynna dess grupper lönemässigt på andra yrkesgruppers
bekostnad är i grunden en orättvis tanke.
2. Regeringens proposition 2.1 
Pensionsfrågan och studiestödet
Ett av de sämsta förslagen i propositionen är förslaget att
slopa avskrivningsrätten vid pension fr.o.m. 1 juli 1995.
Detta diskriminerar kraftigt de grupper som går in i yrken
med låga löner efter avslutade högskolestudier och de som
p.g.a. långa studietider drar på sig höga skulder. Dagens
återbetalningssystem innebär dessutom att en person som
betalar längre på sin skuld får en totalt sett större skuld än
den som med en hög inkomst kan betala av skulden på
kortare tid. Man missgynar alltså ytterligare de grupper som
har det mest kärvt ekonomiskt. Detta kommer att drabba
stora studerandegrupper. Höga uppskrivningskostnader
och ofördelaktiga räntekonstruktioner gör att inte ens en
student med normala studier bakom sig kan räkna med att
betala tillbaka lånen innan pensioneringen.
I kombination med det pågående arbetet med det nya
pensionsystemet så är detta mycket oroande. Inte nog med
att högre studier kommer att missgynnas pensionsmässigt
eftersom det liggande pensionsförslaget bygger på
livsinkomstprincipen och avser att ge pensionsrätt enbart
för den idag mycket låga bidragsdelen i
studiemedelssystemet. Ovanpå detta skall nu
studieskuldsbelastade pensionärer, som många av dem
kommer att få ett kraftigt ekonomiskt avbräck vid
pensioneringen, betala studieskulder till döddagar.
Vänsterpartiet instämmer i SFS (Sveriges förenade
studentkårer) inställning att frågan om avskrivning bör
hänskjutas till den föreslagna utredningen och att
avskrivningen av studiemedel tills vidare bör finnas kvar.
Kraftfulla åtgärder måste sättas in mot de befarat kraftiga
avskrivningskostnaderna i framtiden, med det bör ske på
återbetalningssidan och inte genom att kraftigt förlänga
återbetalningsperioden.
Det är problemen som uppkom i samband med
skattereformen som är orsaken till att systemet ''havererat''.
De partier som ansvarade för den reformen och som -- trots
kraftig kritik från studerandehåll -- underlät att anpassa
studiemedelssystemet till de kraftigt minskade
avdragsmöjligheterna för skuldräntor, bär ett stort ansvar
för dagens situation med höga uppskrivningskostnader,
långa studieskulder och höga avskrivningskostnader. Hade
man lyssnat till studentopinionen då och reformerat
systemet då hade situationen sett helt annorlunda ut idag.
2.2 Subventionera inte långa utbildningar
Vänsterpartiet avvisar regeringens skiss på ett förslag om
att längre utbildningar skulle kunna leda till vissa
subventioner i studiestödssystemet. Den enskilda studenten
skall vara fri att själv välja utbildningsväg och inte
premieras för rätlinjiga och, i sämsta fall, ensidiga studier.
Det som däremot bör övervägas är om det ur
studiestödssynpunkt så problematiska uppsatsarbetet (som
ofta leder till problem med poängproduktion och därmed
studiestöd) skulle kunna premieras i någon form. Det skulle
kunna motivera studenterna till att i snabbare takt
genomföra sina uppsatser och det skulle sätta större press
på högskolorna att bistå med högkvalitativ handledning.
Det skulle dock inte missgynna studenter som väljer att läsa
utan en traditionell examen som mål.
2.3 Nej till prestationsrelaterade bidrag
Vänsterpartiet avvisar å det bestämdaste regeringens
förslag att koppla ihop studenternas studieresultat (poäng)
med rätten till studiebidrag.
Först och främst är det en viktig princip att göra
studiestödet så neutralt som möjligt i relation till
utbildningen. Den styrning som studiemedlen medför redan
idag är tillräckligt olycklig.
För det andra är regeringens statiska
prestationstänkande helt främmande för en kvalitativ syn
på högre utbildning. Högre studier skall vara fria och ge
utrymme för stor variation mellan kurser, studenter och
lärare. Prestationskraven måste också kunna variera
beroende på kurs eller ämne. De skall också uppmuntra till
kritiskt tänkande, till självständigt arbete och till egna
initiativ utöver den snäva föreläsningssituationen.
Naturligtvis gynnar inte en ''bestraffning'' av studenter
som inte uppnått vissa poängkrav kvaliteten på studierna. I
stället ger man studenterna signalen att så snabbt och
effektivt som möjligt ta sig igenom studierna och att hellre
se till möjliga poängprestationer än till
kunskapsinhämtandet som helhet. Det finns stora risker för
att utbildningskvaliteten blir lidande av detta.
En annan viktigt princip är att inte ytterligare segregera
studerandegrupper efter ''lyckade'' och ''misslyckade''. Det
är moraliskt förkastligt att belasta mindre studievana
studenter med högre studieskulder. Pressen att uppnå goda
resultat är tillräckligt stor redan. Ur
snedrekryteringssynpunkt vore det förödande med
regeringens förslag. Vi vet att upplåningen avskräcker
ungdomar från studieovana miljöer i högre grad än andra.
Ett system där lånedelen hotar att öka och inte från början
kan överblickas förstärker givetvis detta fenomen.
Ur utbildningsadministrativ synpunkt går det inte heller
att utesluta problem. Trycket på lärarna att godkänna
elever som riskerar att förlora sitt bidrag kommer att öka
och många studenter kommer att taktikläsa ''enklare''
kurser för att kompensera för tidigare uteblivna poäng.
Andra studenter kan välja att läsa i en högre studietakt för
att få en högre bidragsdel. Därigenom går de miste om den
tid som behövs för att fördjupa sina kunskaper, följa icke
obligatoriska seminarier, fördjupningskurser, delta i
utbildningsbevakningen på den egna institutionen etc.
2.4 Nej till annuitetslån
Ett system där återbetalningstakten höjs drabbar
låginkomsttagare hårt. Redan idag finns stora orättvisor i
studiestödssystemet eftersom uppräkningstakten på
studiemedlen gör att en låginkomsttagare betalar en totalt
sett större skuld än en höginkomsttagare som kan beta av
skulden i snabbare takt. Nu vill man ytterligare gynna
höginkomsttagargrupper genom att införa ett s.k.
annuitetslån. Då regeringen inte genomfört några
beräkningar på vad detta innebär i kostnad för den enskilde
kan vi inte annat än principiellt ställa oss emot förslaget. Vi
anser att frågan bör hänskjutas till den kommande
parlamentariska utredningen.
2.5 Parlamentarisk utredning
Regeringen föreslår att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att fortsätta arbetet med att reformera
studiestödssystemet. Vänsterpartiet ställer sig positivt till
detta men har kritiska invändningar mot utredningens
föreslagna inriktning.
Vi har tidigare lagt förslag på en stor och bred utredning
av vuxenutbildningen i stort. Vi vill erinra om vikten av att
utredningen i sitt arbete tar ett helhetgrepp på studiestödet
och analyserar dess effekter utifrån allmänna
samhällsekonomiska, utbildningspolitiska och studiesociala
faktorer. Utredningen bör utgå ifrån ambitionen att studier
i högre grad än idag skall likställas med arbete och att goda
ekonomiska villkor skall utgå under studietiden. Det
framtida systemet skall inte särskilt gynna längre
utbildningar framför korta. Däremot kan effekter av
premier för avslutat uppsatsarbete övervägas (se
resonemanget ovan).
I utredningens arbete bör, förutom en generell översyn
av hela studiestödsområdet, också ingå att utreda
kostnaderna för och ge förslag på ett studiestödssystem av
studielönskaraktär. Särskild uppmärksamhet bör i det
sammanhanget ägnas studiestöd till personer som idag
saknar grund- och gymnasiekompetens. Utredningen bör
också få som direktiv att föreslå förstärkningar av
studenternas allmänna socialförsäkringsskydd och se över
deras sjukförsäkring. Ett förslag som innebär en förbättring
av föräldraförsäkringen för studerande och personer som
just avslutat högre studier bör också utarbetas av
utredningen.
Eftersom studenterna besitter en stor kompetens i
studiestödsfrågor och själva kommer att beröras av
förslagen så ser vi det som självklart att
studeranderepresentanter från såväl högskoleområdet som
folkhögskolor och komvux bör ingå som sakkunniga i
utredningen. Utredningen skall givetvis ha en jämn
könsfördelning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i 4 kap. 24 a och b § studiestödslagen (1973:349)
enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om två
alternativa betalningssystem,
3. att riksdagen avslår det som regeringen förordar om de
huvudsakliga principerna för ett annuitetslånesystem enligt
vad i motionen anförts,
4. att riksdagen avslår det som regeringen förordar om
avskrivning av studielån enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning av
studiestödssystemet.

Stockholm den 2 maj 1994

Gudrun Schyman (v)

Berith Eriksson (v)

Bertil Måbrink (v)

Rolf L Nilson (v)

Björn Samuelson (v)

Lars Werner (v)

Eva Zetterberg (v)