med anledning av prop. 1993/94:156 Vissa förändringar i studiestödssystemet
Mot bakgrund av de riktlinjer för ett sammanhållet
studiefinansieringssystem som vi socialdemokrater
föreslagit i motion 1993/94:Sf512 yrkar vi avslag på
propositionen. På ett antal punkter skulle regeringens
förslag allvarligt försvåra möjligheterna till samordning och
tydlighet. Dessutom saknas sakliga underlag för beslut.
I en tid när vårt land behöver ett nationellt
kompetenslyft på alla nivåer, väljer regeringen att enbart
diskutera villkoren för studier på högskolenivå. Analys av
kommande utbildningsbehov saknas helt och något
egentligt mål med studiefinansieringssystemen har man
inte. Detta leder naturligtvis till otillräckliga och direkt
olämpliga förslag. Inte heller har man analyserat de
administrativa eller ekonomiska konsekvenserna.
Beslutsprocesser, inflytande och rättssäkerhet är också
områden som lämnats åt sidan.
Eftersom man i propositionen anger att en
parlamentarisk utredning bör tillkallas för det fortsatta
reformeringsarbetet, och då de konkreta förslagen ändå
inte skall träda i kraft förrän 1 juli 1995 respektive 1 januari
1996 saknas skäl att nu bryta ut vissa delar av helheten.
Regeringen har identifierat ett antal problem i
nuvarande studiestödssystem. De viktigaste anger man vara
rättviseaspekterna, de för individen bristande incitamenten
att hushålla med studietiden och hålla nere skuldsättningen
samt statens risk för stora avskrivningar. Vi delar inte den
syn på rättvisa som kommer till uttryck i propositionen där
man framhåller att rättvisa är att alla får samma stöd. För
oss är rättvisa i detta sammanhang att de som fått minst får
lite mer. Vuxna som inte tidigare fått chansen till utbildning
måste enligt vår mening få särskild stimulans till studier, så
att vi inte ytterligare vidgar utbildningsklyftorna. Detta
framgår också mycket klart av de riktlinjer vi angivit i
motion 1993/94:Sf512.
För att bättre kunna hushålla med studietid bör krav
ställas både på utbildningsanordnare och de studerande. En
bättre studierådgivning håller studietiderna nere och en
bättre ekonomisk rådgivning medverkar också till lägre
skuldsättning. Regeringen väljer i stället att straffa dem,
som inte fullt ut klarar meritkraven. Detta är en mycket
passiv inställning. Vi förordar åtgärder både i form av
rådgivning, skärpta meritkrav och en begränsning av antalet
terminer med generell rätt till studiestöd. Detta tillsammans
med överväganden om bidragsdelarnas storlek bör kunna
leda till att riskerna för stora avskrivningar blir klart
mindre.
De konkreta förslagen
Det första gäller ett mer flexibelt studiestöd vid
deltidsstudier. Det överensstämmer till en del med vad vi
angivit i vår motion, men behöver ses i ett större
sammanhang.
Höjning av bidragsdelen är naturligtvis en mycket
positiv åtgärd för att hålla nere skuldsättningen. Problemet
är dock att det inte finns någon som helst beräkning av vad
detta skulle få för budgetkonsekvenser.
Nästa förslag gäller inskränkningar i rätten att erhålla
just bidragsdelen. Om man inte uppfyllt vissa meritkrav
minskas bidraget och man får fylla på med lån. Här finns
ingen analys av de adminstrativa konsekvenserna. Det
medför självfallet ett ökat antal kontakter från
studiestödsmyndighetens sida både med de studerande och
ett stort antal självständiga utbildningsanordnare. Den
tänkta höjningen av bidragsdelen är drygt 2 procent. Om
man missar en poäng av tjugo under en termin blir avdraget
5 procent. Har man då nått syftet med minskad
skuldsättning? Dubbla prövningar bli nödvändiga då man ju
först skall uppfylla dagens meritkrav för att över huvud
taget få stöd. Det blir troligen ett krångligt och otydligt
system. Frågan är också hur det påverkar rekryteringen av
studieovana grupper och hur det kan påverka valet av de
svårare utbildningarna.
Vi är beredda att diskutera skärpta meritkrav och vår
inriktning är att det i normalfallet skall krävas 35 poäng för
två terminers studier. I dag gäller 15 poäng per termin.
Beträffande förslagen som gäller återbetalningssystemet
så måste man vara varsam. Varje gång man gör förändringar
av skärpningskaraktär, skapar man ett nytt system. Det är
otänkbart att nu fatta beslut om förändringar. Då går man
ju miste om möjligheten att ta ett helhetsgrepp i systemet.
Detta gäller också förslaget om slopad avskrivning av
studieskulden vid 65 års ålder. Vi vill i stället ha åtgärder för
minskad skuldsättning tidigare i livet. Då minskar riskerna
för avskrivning.
Därtill kommer att frågan om studiefinansiering också
har koppling till överväganden om ett reformerat
pensionssystem. Sammantaget finns enligt vår mening stora
brister i propositionen. Förslagen i nuvarande form bör
därför avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:156.
Stockholm den 2 maj 1994
Birgitta Dahl (s)
Börje Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Bengt Lindqvist (s)
Widar Andersson (s)