med anledning av prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Regeringen har förelagt riksdagen denna proposition
som bl.a innehåller ett avsnitt om företagshälsovård,
avsnittet 7.2.

I betänkande SoU14, med anledning av prop.
1993/94:75, har utskottet anfört följande:

Utskottet som har ett särskilt ansvar för
rehabiliteringsfrågor, anser att även läkare som har
specialistutbildning i företagshälsovård och läkare med
examen i ortopedisk medicin som påbyggnad till specialitet
i allmän medicin bör få ansluta sig till ersättningssystemet.
I vart fall bör detta gälla läkare som redan är verksamma
vid företagshälsovårdscentral eller annan institution som
uppfyller vissa kriterier.

Trots detta säger regeringen i den nu aktuella
propositionen:

Privatpraktiserande läkare med specialistkompetens i
företagshälsovård bör inte omfattas av lagen (1993:1651)
om läkarvårdsersättning.

Ett av dagens stora problem inom
socialförsäkringssystemet är hur man skall få den
medicinska och yrkesmässiga rehabiliteringen att fungera.
En aldrig så kompetent rehabilitering fungerar inte om det
sista steget -- att få patienten med medicinska problem att
gå tillbaka till arbetsplatsen -- inte fungerar. Detta är en
uppgift för företagshälsovården. Denna är sjukvårdens sista
utpost mot arbetsplatsen. Läkarna som arbetar här har
kunskap och kompetens både om det medicinska tillståndet
och vilken arbetsbelastning detta tillåter och om
arbetsplatsen och vilka påfrestningar denna utsätter den
sjuke för.

Som mest omfattade företagshälsovården knappt 80 %
av alla anställda i Sverige. Svensk företagshälsovård
betraktades länge som den förnämsta i världen med mycket
hög kompetens. Statsbidraget stod för ungefär en tredjedel
av företagshälsovårdens kostnader, resten bekostades av
arbetsgivarna.

Efter det att statsbidraget avvecklats har en snabb
nedrustning av företagshälsovården (arbetsmedicin,
medicinskt arbetsmiljöarbete, yrkesmässig rehabilitering)
ägt rum. Delvis beror denna nedrustning på att
indragningen av bidraget skedde just som företagen gick in
i en lågkonjunktur. Som mest omfattade
företagshälsovården ca 1 200 enheter, idag finns knappt 800
kvar, dvs en tredjedel har redan försvunnit. De som finns
kvar är framför allt inbyggd företagshälsovård hos
storföretag, landstings- och kommunhälsor, samt resterna
av Statshälsan (Previa). De som försvunnit är
företagshälsovårdscentraler som gav service åt små och
medelstora företag. Det är där som rehabiliteringsbehovet
kanske är störst.

Mot denna bakgrund anser vi det olyckligt att
specialister i företagshälsovård inte skall omfattas av
läkarvårdsersättningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten för specialister i
företagshälsovård att omfattas av lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning.

Stockholm den 18 april 1994

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Elisabeth Fleetwood (m)