Motion till riksdagen
1993/94:Sf31
av Magnus Persson (s)

med anledning av prop. 1993/94:173 Bostadstillägg till pensionärer


I proposition 1993/94:173 om KBT läggs också fram
förslag till bostadstillägg för boende i särskilda
boendeformer. Som framgår av propositionen beslutade
riksdagen hösten 1992 om avgifter inom äldre- och
handikappomsorgen. Bl.a. fick kommunerna ta ut avgifter
för boendet i de av kommunerna övertagna sjukhemmen.
Kommunerna gavs möjlighet att själva utforma
avgiftssystemet med utgångspunkt i lokala förutsättningar
och med syfte att åstadkomma en neutral hyressättning
mellan olika boendeformer. Regeringen anser att
kommunernas avgiftssättning för boendet i främst
flerbäddsrummen inte fungerar tillfredsställande. S.k.
särskilt bostadstillägg skall kunna lämnas för boende i
lägenhet eller för boende i en- och tvåbäddsrum.
Bostadstillägg lämnas med 85 procent av boendekostnaden
mellan 100 och 4 000 
kr per månad. För pensionär som bor i tvåbäddsrum
lämnas bostadstillägg med 85 procent av bostadskostnaden
mellan 100 och 2 000 
kr per månad.
Det är bra att regeringen föreslår förändringar av dagens
regler när det gäller att bestämma storleken av
bostadstillägget för boende i särskilda boendeformer. Det
finns dock anledning till starka tvivel om de av regeringen
föredragna reglerna i någon större grad verkligen kommer
att höja den boendestandard som många åldringar i dag är
hänvisade till, små och omoderna hem där man mer eller
mindre mot sin vilja tvingas leva ihop med andra och ofta
kanske helt obekanta rumskamrater. Att dagens regler om
KBT ofta ger helt otillräckligt tillskott till en många gånger
låg pension är ovedersägligt.
Det är dags för staten att gå in och klart säga ifrån att vi
inte längre accepterar det system som hittills tillämpats utan
bör införa beräkningar som styr boendestandarden för våra
äldre. Med hittillsvarande metoder och styrmedel kan
konstateras att vi tyvärr inte lyckats höja standarden
på ett acceptabelt och likvärdigt sätt kommunerna emellan.
Slutsatsen av resonemanget blir att det är dags att införa ett
grundläggande normsystem för att alla skall garanteras
tillgång till en rimlig boendestandard. Den schablonmässiga
bedömning som i dag tillämpas när man räknar ut vad den
enskilde bör behålla oavsett om man bor i enkelrum
och/eller flerbäddsrum är inte tillfyllest. Enligt min
uppfattning strider denna ordning mot de allmänna
principer som riksdagen tidigare utfärdat vad gäller
äldreboendet och strävan mot en generellt höjd
standardutveckling inom äldreboendet. Rapporten ifrån
Socialstyrelsen visar klart att många kommuner tillämpar
regler som i inte obetydlig omfattning går stick i stäv mot
vissa av de principer som angavs i propositionen om avgifter
inom äldre- och handikappolitiken.
Med hänsyn till kommunernas bristande förmåga att
investera och höja boendestandarden för äldre bör särskilda
normer införas för att säkra en likvärdig standard inom
äldreboendet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformning av bostadstillägg för
boende i särskilda boendeformer.

Stockholm den 15 mars 1994

Magnus Persson (s)