I proposition 1993/94:173 om KBT läggs också fram förslag till bostadstillägg för boende i särskilda boendeformer. Som framgår av propositionen beslutade riksdagen hösten 1992 om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Bl.a. fick kommunerna ta ut avgifter för boendet i de av kommunerna övertagna sjukhemmen. Kommunerna gavs möjlighet att själva utforma avgiftssystemet med utgångspunkt i lokala förutsättningar och med syfte att åstadkomma en neutral hyressättning mellan olika boendeformer. Regeringen anser att kommunernas avgiftssättning för boendet i främst flerbäddsrummen inte fungerar tillfredsställande. S.k. särskilt bostadstillägg skall kunna lämnas för boende i lägenhet eller för boende i en- och tvåbäddsrum. Bostadstillägg lämnas med 85 procent av boendekostnaden mellan 100 och 4 000 kr per månad. För pensionär som bor i tvåbäddsrum lämnas bostadstillägg med 85 procent av bostadskostnaden mellan 100 och 2 000 kr per månad.
Det är bra att regeringen föreslår förändringar av dagens regler när det gäller att bestämma storleken av bostadstillägget för boende i särskilda boendeformer. Det finns dock anledning till starka tvivel om de av regeringen föredragna reglerna i någon större grad verkligen kommer att höja den boendestandard som många åldringar i dag är hänvisade till, små och omoderna hem där man mer eller mindre mot sin vilja tvingas leva ihop med andra och ofta kanske helt obekanta rumskamrater. Att dagens regler om KBT ofta ger helt otillräckligt tillskott till en många gånger låg pension är ovedersägligt.
Det är dags för staten att gå in och klart säga ifrån att vi inte längre accepterar det system som hittills tillämpats utan bör införa beräkningar som styr boendestandarden för våra äldre. Med hittillsvarande metoder och styrmedel kan konstateras att vi tyvärr inte lyckats höja standarden på ett acceptabelt och likvärdigt sätt kommunerna emellan. Slutsatsen av resonemanget blir att det är dags att införa ett grundläggande normsystem för att alla skall garanteras tillgång till en rimlig boendestandard. Den schablonmässiga bedömning som i dag tillämpas när man räknar ut vad den enskilde bör behålla oavsett om man bor i enkelrum och/eller flerbäddsrum är inte tillfyllest. Enligt min uppfattning strider denna ordning mot de allmänna principer som riksdagen tidigare utfärdat vad gäller äldreboendet och strävan mot en generellt höjd standardutveckling inom äldreboendet. Rapporten ifrån Socialstyrelsen visar klart att många kommuner tillämpar regler som i inte obetydlig omfattning går stick i stäv mot vissa av de principer som angavs i propositionen om avgifter inom äldre- och handikappolitiken.
Med hänsyn till kommunernas bristande förmåga att investera och höja boendestandarden för äldre bör särskilda normer införas för att säkra en likvärdig standard inom äldreboendet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av bostadstillägg för boende i särskilda boendeformer.
Stockholm den 15 mars 1994 Magnus Persson (s)