med anledning av prop. 1993/94:93 Förändrat ersättningssystem för vuxentandvård
Fritt tandläkarval inom barn- och ungdomstandvården
Varje landsting skall enligt 5 § tandvårdslagen erbjuda
en god tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget.
Vidare har folktandvården, dvs. den tandvård som
landstinget bedriver i egen regi. bl.a. till uppgift att
avgiftsfritt tillhandahålla barn och ungdomar fullständig
tandvård t.o.m. det år de fyller 19 år.
Riksdagen beslutade under 1992 (prop 1992/93:43) om
en ändring av tandvårdslagen. Syftet var att klargöra att
landstinget kan sluta avtal med annan om att utföra
landstingets uppgifter. Lagändringen, som trädde i kraft
den 1 januari 1993, skapar emellertid inga garantier för att
åstadkomma fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården. Frågan om att införa valfrihet för
barn och ungdomar överlåts till det enskilda landstinget att
fatta beslut om.
Riksdagen har tidigare behandlat motioner om fritt
tandläkarval för barn och ungdomar. Socialutskottet
behandlade i betänkande 1992/93:SoU9 en motion av mig i
denna fråga och uttalade följande:
''Utskottet utgår från att landstingen följer intentionerna
i propositionen om att barn och ungdomar skall få frihet att
välja tandläkare.''
Trots att relativt kort tid förflutit sedan riksdagens
tydliga viljeförklaring, finns det flera skäl att på nytt väcka
frågan om att principen om fritt tandläkarval skall
lagregleras.
För det första kan konstateras att det inom flera
landsting (Gävleborg, Kristianstad, Sörmland, Kronoberg,
Västmanland, Örebro och Dalarna) där frågan varit uppe
till behandling har fattats beslut att ej införa fritt
tandläkarval. Övriga landsting intar -- generellt sett -- en
tveksam eller direkt avvisande grundinställning. Endast ett
fåtal landsting (Stockholm, Malmöhus, Värmland,
Uppsala, Östergötland och Göteborg i starkt begränsad
omfattning) har i skrivande stund infört principen om fritt
tandläkarval inom barn- och ungdomstandvården. För det
andra har riksdagen under förra året antagit
husläkarreformen som bl.a. innebär valfrihet i valet av
husläkare även för barn och ungdomar.
Ett tredje starkt skäl är att Konkurrensverket i sin
utredning Konkurrens inom tandvården lämnat förslag till
åtgärdsprogram för att åstadkomma konkurrens på lika
villkor inom tandvården. I detta åtgärdsprogram ingår att
förmå samtliga tandvårdshuvudmän att införa någon form
av valfrihetsmodell för barn- och ungdomstandvård.
Frågan om fritt tandläkarval inom barn- och
ungdomstandvården behandlas i regeringens proposition.
Förslaget innebär att regeringen ''ser positivt på ökad
valfrihet att välja vårdgivare inom barn- och
ungdomstandvården. Regeringen avser att följa
utvecklingen med uppmärksamhet.'' Några åtgärder för att
öka valfriheten föreslås således inte.
Utvecklingen under 1993 när det gäller ökad valfrihet
visar att den hittillsvarande strategin från statsmakternas
sida inte haft märkbar effekt. Det räcker uppenbarligen inte
att statsmakterna skapar legala förutsättningar för fritt
tandläkarval och ökad konkurrens mellan privata och
offentliga vårdgivare inom tandvården om landstingen inte
finner anledning att utnyttja dem.
Det är mot denna bakgrund motiverat att det i
tandvårdslagen införs en skyldighet för landstingen att
erbjuda barn och ungdomar fritt tandläkarval.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen framlägger särskilt
lagförslag om rätt till fritt tandläkarval för barn och
ungdomar.