När de nya nivåerna inom förtidspensioneringen
genomfördes den 1 juli 1993 fick detta också effekter för de
handikappades situation. För full pension enligt de
nya reglerna krävs, att arbetsförmågan är fullständigt
nedsatt. Vid tillämpningen av dessa regler har man därför
använt sig av regelsystemet inom sjukförsäkringen. Arbete
som ger inkomster som uppgår till högst 6 000
kronor per år, dvs. den lägsta gränsen för att få en
sjukpenninggrundande inkomst registrerad, påverkar
således inte rätten till pension.
Den praxis som utvecklats angående de nya
förtidspensionsnivåerna har i vissa fall lett till, att ideellt
arbete som utförts av förtidspensionärer i exempelvis olika
handikapporganisationer har påverkat pensionens storlek.
Många sådana organisationer är beroende av ideella
insatser för att kunna bedriva sin verksamhet. Har den
ideella insatsen haft sådan omfattning att den kan jämställas
med förvärvsarbete, bör självfallet en sådan faktor tas med
i bilden vid bedömning av rätten till förtidspension.
Tillfälliga insatser under perioder då pensionären känt
sig bättre liksom mera terapibetonade arbeten, bör enligt
vår mening inte påverka pensionens storlek. Av allt att
döma finns det emellertid en stor osäkerhet hos
försäkringskassorna om hur de nya reglerna skall tillämpas.
Det finns därför enligt vår uppfattning ett uppenbart behov
av att följa upp rättstillämpningen på det här området, samt
vilka effekter den haft för framför allt olika grupper av
handikappade.
Den nya praxisen har också kommit att omfatta vård av
egna barn. Vid bedömningen av rätten till förtidspension
har förekomsten av egna minderåriga barn kunnat påverka
pensionens nivå. Tillämpningen har framför allt avsett
kvinnor. En sådan tillämpning var naturligtvis aldrig avsedd
när de nya reglerna kom till.
Det förefaller som om jakten på kostnader inom
sjukförsäkringen kan få följder för den enskilde som är
oacceptabla och för denne är omöjliga att påverka.
Personer som är sjuka och av experter har fått sin
arbetsförmåga bedömd som nedsatt med 100 %
beviljas av försäkringskassan 3/4
sjukbidrag/förtidspension med motiveringen att
vederbörande på resterande tid skulle ha kunnat sköta ett
lättare arbete.
Som exempel kan nämnas en kvinna som efter 40 år i ett
tungt och monotont arbete är helt utsliten och därför
bedömts sakna arbetsförmåga men som endast beviljas 3/4
förtidspension med motiveringen att hon skulle kunna ta ett
lättare arbete i en presentaffär på resterande tid.
Ett annat exempel är en kvinna som lider av Altzheimers
sjukdom och därför bedömts helt sakna arbetsförmåga men
ändå endast beviljas 3/4 sjukbidrag.
Med den arbetslöshetssituation som råder och som
förväntas vara ännu några år är det orimligt att den sjuke
skall åläggas ansvar att själv skaffa fram lämpligt arbete.
Det är naturligtvis viktigt för den enskilde att kunna ha kvar
anknytningen till arbetslivet om den medicinska
bedömningen medger detta. Ansvaret för detta måste vila
på arbetsförmedlingen och till dess att lämpligt arbete kan
erbjudas måste helt sjukbidrag utbetalas. I annat fall tvingas
den sjuke att leva på existensminimum, eftersom
socialbidragsnormen bestämmer den ekonomiska nivån.
3/4 sjukbidragen måste betraktas som en varningssignal
och därför bör handläggningen av dessa bli föremål för
intresse från central tillsynsmyndighet.
Det verkar som om den allt snävare tillämpningen av de
nya förtidspensionsnivåerna främst drabbar kvinnor. Vi kan
knappast föreställa oss att utslitna män får en lägre
förtidspension för att de skulle kunna ta ett arbete i en
presentaffär, eller att en handikappad man får en lägre
pension för att det finns barn i familjen.
Med anledning av vad ovan nämnts föreslås att
Riksförsäkringsverket till riksdagen redovisar hur de nya
förtidspensionsreglerna tillämpas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att
Riksförsäkringsverket skall redovisa hur de nya
förtidspensionsreglerna tillämpas.
Stockholm den 25 januari 1994
Karin Wegestål (s)
Maja Bäckström (s)
Birthe Sörestedt (s)
Anita Jönsson (s)