En missionärs/u-landsvolontärs främsta motivation för
arbete i u-länder är att kunna vara till hjälp och att dela
kunskaper och erfarenheter med mestadels fattiga
människor i länder som inte är lika privilegierade som
Sverige.
Det framhålls ofta i debatten att det bistånd som utförs
av enskilda organisationer dvs. missionen, Röda korset
m.fl. är effektivt. Det sägs nå fram bättre till de verkligt
behövande och kan oftast undvika att bli insnärjt i lokal och
statlig byråkrati i mottagarlandet.
En av de viktigaste faktorerna för effektiviteten i de
enskilda organisationernas arbete är de volontärer som är
villiga att arbeta ute i mottagarländerna. Ju längre tid de är
villiga att satsa, desto mer effektiva kan de bli, till följd av
goda språkkunskaper och insikt i lokal kultur.
Missionären/u-landsvolontären arbetar för en lön som
beräknas på grundval av kostnadsläget i biståndslandet.
Lönen är oftast tillräcklig för att klara sig på en anständig
nivå i biståndslandet. Men lönen räcker inte till för extra
sparande för framtiden. Av sociala avgifter betalar den
utsändande organisationen endast in ATP-avgift.
Detta kan jämföras med de s.k. experter som är direkt
anställda av t.ex. SIDA. Deras löner och andra förmåner
är Sverige-baserade och ger därför en mycket hög inkomst
i relation till kostnadsläget i de flesta biståndsländerna. För
dessa konsulter betalas också fulla sociala avgifter så att de
får behålla alla sina förmåner, som om de fortfarande
arbetade i Sverige.
Problem i relation till olika myndigheter i Sverige
Om missionären/u-landsvolontären planerar att arbeta i
ett biståndsland under ett år eller längre blir hon/han
utskriven som emigrerad. Detta påverkar flera olika
rättigheter. Missionären/u-landsvolontären har t.ex. endast
rösträtt i riksdagsvalet, ej i val till kommun och landsting.
Missionären/u-landsvolontären blir även utskriven ur
försäkringskassan om hon/han skall vara borta från Sverige
mer än ett år. Om u-landsarbetaren kommer tillbaka till
Sverige för stadigvarande bosättning återskrivs hon/han i
försäkringskassan med SGI (sjukpenninggrundande
inkomst) under förutsättning att personen innehar tjänst i
Sverige omfattande minst sex månader. Endast de som
kommer hem inom tre år och före u-landsarbetet har minst
ett års arbete hemma, kan få tillbaka SGI grundad på det
tidigare arbetet i Sverige. (Gäller från den 1 juli 1993) Detta
påverkar rättigheten till och nivån på både sjukpenning och
föräldrapenning.
Rätten till barnbidrag är på samma sätt knuten till att u-
landsarbetaren är ute högst tre år och har hemmaperioder
om minst ett år.
Att de begränsade förmåner som får behållas är knutna
till regeln om max tre år ute med ett års hemmaperioder
missgynnar dem som är villiga att arbeta i biståndsländer
med korta vilo- och informationsperioder hemma. Det
drabbar således dem som kan vara de mest effektiva i sin
tjänst, med bl.a. lång erfarenhet av språk och kultur.
Studiemedelsavgiften beräknas schablonmässigt för alla
som bor utomlands, utan hänsyn till inkomstnivån. Det kan
innebära att avgiften blir för hög för dem som enbart har en
låg volontärlön.
Det finns vissa positiva undantagsregler som redan gäller
för missionärer/ u-landsvolontärer. Som exempel kan
nämnas att kostnader för vård i samband med barnafödande
i Sverige täcks av den allmänna försäkringen på samma sätt
som för dem som är mantalsskrivna i Sverige. ATP kan
betalas in och tillgodoräknas på grundval av
hemmatjänstlönen dvs. den lön som den utsändande
organisationen betalar ut för perioder av
informationsarbete i Sverige mellan uteperioderna.
Som tidigare nämnts kan u-landsarbetaren få tillbaka sin
senast noterade SGI, men endast om uteperioderna är högst
tre år med minst ett år hemma mellan de olika perioderna.
Missionären/u-landsvolontären lämnar Sverige i syfte att
göra en solidarisk hjälpinsats bland dem i världen som har
det sämre än vi i Sverige och är dessutom villig att göra det
för en låg lön, vilket gör insatsen billig och effektiv. U-
landsarbetaren är utsänd av en svensk organisation,
behåller sina rötter och kontakter med hemlandet och
hemorten samt har kontinuerlig informationskontakt med
sändarorganisationen/hemorten. En missionär/ u-
landsvolontär kan således inte jämställas med den som
emigrerar av andra skäl.
För att uppskattningen av enskilda organisationers
arbete i u-länder skall bli trovärdigt, bör regler och
förordningar också uppmuntra till volontärtjänst
utomlands. De som är villiga att satsa på sådant arbete bör
ej ''bestraffas'' som om de ej arbetat, eller som om de
lämnat Sverige av personliga vinstskäl. Volontärtjänsten,
och särskilt långvarig sådan, innebär redan stora personliga
uppoffringar, som t.ex. låga ATP-poäng, att bli efter i sin
yrkeskarriär på hemmaplan m.m.
De sociala och medborgerliga förmånerna för
missionärer/u-landsvolontärer som är anställda/utsända av
svenska enskilda organisationer behöver ses över. U-
landsarbetarna bör ha samma sociala förmåner som
medborgare som fortsätter att bo och arbeta i Sverige.
Detta inkluderar bl.a.:Mantalsskrivning i Sverige på
senaste vistelseadress eller annan adress som är logisk i
relation till den kontakt som upprätthålls med hemlandet
Rösträtt i alla val i SverigeRätt att stå kvar i
försäkringskassan och behålla en vilande SGI baserad
antingen på den senaste lönen för anställning i Sverige, eller
på den lön som den utsändande organisationen betalar för
hemmatjänstSamma rätt till sjukvård och tandvård i
Sverige som andra medborgareRätt till kontinuerligt
barnbidrag för alla sina barn som har svenskt
medborgarskapRätt att, om så önskas, få
studiemedelsavgifterna beräknade på grundval av den
faktiska (låga) inkomst som man har under utetjänsten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av de sociala
förmånerna för missionärer/ u-landsvolontärer.
Stockholm den 25 januari 1994
Margareta Viklund (kds)