Bakgrund
En missionärs/u-landsvolontärs främsta motivation för arbete i u-länder är att kunna vara till hjälp och att dela kunskaper och erfarenheter med mestadels fattiga människor i länder som inte är lika privilegierade som Sverige.
Det framhålls ofta i debatten att det bistånd som utförs av enskilda organisationer dvs. missionen, Röda korset m.fl. är effektivt. Det sägs nå fram bättre till de verkligt behövande och kan oftast undvika att bli insnärjt i lokal och statlig byråkrati i mottagarlandet.
En av de viktigaste faktorerna för effektiviteten i de enskilda organisationernas arbete är de volontärer som är villiga att arbeta ute i mottagarländerna. Ju längre tid de är villiga att satsa, desto mer effektiva kan de bli, till följd av goda språkkunskaper och insikt i lokal kultur.
Missionären/u-landsvolontären arbetar för en lön som beräknas på grundval av kostnadsläget i biståndslandet. Lönen är oftast tillräcklig för att klara sig på en anständig nivå i biståndslandet. Men lönen räcker inte till för extra sparande för framtiden. Av sociala avgifter betalar den utsändande organisationen endast in ATP-avgift.
Detta kan jämföras med de s.k. experter som är direkt anställda av t.ex. SIDA. Deras löner och andra förmåner är Sverige-baserade och ger därför en mycket hög inkomst i relation till kostnadsläget i de flesta biståndsländerna. För dessa konsulter betalas också fulla sociala avgifter så att de får behålla alla sina förmåner, som om de fortfarande arbetade i Sverige.
Problem i relation till olika myndigheter i Sverige
Om missionären/u-landsvolontären planerar att arbeta i ett biståndsland under ett år eller längre blir hon/han utskriven som emigrerad. Detta påverkar flera olika rättigheter. Missionären/u-landsvolontären har t.ex. endast rösträtt i riksdagsvalet, ej i val till kommun och landsting.
Missionären/u-landsvolontären blir även utskriven ur försäkringskassan om hon/han skall vara borta från Sverige mer än ett år. Om u-landsarbetaren kommer tillbaka till Sverige för stadigvarande bosättning återskrivs hon/han i försäkringskassan med SGI (sjukpenninggrundande inkomst) under förutsättning att personen innehar tjänst i Sverige omfattande minst sex månader. Endast de som kommer hem inom tre år och före u-landsarbetet har minst ett års arbete hemma, kan få tillbaka SGI grundad på det tidigare arbetet i Sverige. (Gäller från den 1 juli 1993) Detta påverkar rättigheten till och nivån på både sjukpenning och föräldrapenning.
Rätten till barnbidrag är på samma sätt knuten till att u- landsarbetaren är ute högst tre år och har hemmaperioder om minst ett år.
Att de begränsade förmåner som får behållas är knutna till regeln om max tre år ute med ett års hemmaperioder missgynnar dem som är villiga att arbeta i biståndsländer med korta vilo- och informationsperioder hemma. Det drabbar således dem som kan vara de mest effektiva i sin tjänst, med bl.a. lång erfarenhet av språk och kultur.
Studiemedelsavgiften beräknas schablonmässigt för alla som bor utomlands, utan hänsyn till inkomstnivån. Det kan innebära att avgiften blir för hög för dem som enbart har en låg volontärlön.
Det finns vissa positiva undantagsregler som redan gäller för missionärer/ u-landsvolontärer. Som exempel kan nämnas att kostnader för vård i samband med barnafödande i Sverige täcks av den allmänna försäkringen på samma sätt som för dem som är mantalsskrivna i Sverige. ATP kan betalas in och tillgodoräknas på grundval av hemmatjänstlönen dvs. den lön som den utsändande organisationen betalar ut för perioder av informationsarbete i Sverige mellan uteperioderna.
Som tidigare nämnts kan u-landsarbetaren få tillbaka sin senast noterade SGI, men endast om uteperioderna är högst tre år med minst ett år hemma mellan de olika perioderna.
Missionären/u-landsvolontären lämnar Sverige i syfte att göra en solidarisk hjälpinsats bland dem i världen som har det sämre än vi i Sverige och är dessutom villig att göra det för en låg lön, vilket gör insatsen billig och effektiv. U- landsarbetaren är utsänd av en svensk organisation, behåller sina rötter och kontakter med hemlandet och hemorten samt har kontinuerlig informationskontakt med sändarorganisationen/hemorten. En missionär/ u- landsvolontär kan således inte jämställas med den som emigrerar av andra skäl.
För att uppskattningen av enskilda organisationers arbete i u-länder skall bli trovärdigt, bör regler och förordningar också uppmuntra till volontärtjänst utomlands. De som är villiga att satsa på sådant arbete bör ej ''bestraffas'' som om de ej arbetat, eller som om de lämnat Sverige av personliga vinstskäl. Volontärtjänsten, och särskilt långvarig sådan, innebär redan stora personliga uppoffringar, som t.ex. låga ATP-poäng, att bli efter i sin yrkeskarriär på hemmaplan m.m.
De sociala och medborgerliga förmånerna för missionärer/u-landsvolontärer som är anställda/utsända av svenska enskilda organisationer behöver ses över. U- landsarbetarna bör ha samma sociala förmåner som medborgare som fortsätter att bo och arbeta i Sverige. Detta inkluderar bl.a.:Mantalsskrivning i Sverige på senaste vistelseadress eller annan adress som är logisk i relation till den kontakt som upprätthålls med hemlandet Rösträtt i alla val i SverigeRätt att stå kvar i försäkringskassan och behålla en vilande SGI baserad antingen på den senaste lönen för anställning i Sverige, eller på den lön som den utsändande organisationen betalar för hemmatjänstSamma rätt till sjukvård och tandvård i Sverige som andra medborgareRätt till kontinuerligt barnbidrag för alla sina barn som har svenskt medborgarskapRätt att, om så önskas, få studiemedelsavgifterna beräknade på grundval av den faktiska (låga) inkomst som man har under utetjänsten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av de sociala förmånerna för missionärer/ u-landsvolontärer.
Stockholm den 25 januari 1994 Margareta Viklund (kds)