Motion till riksdagen
1993/94:Sf265
av Sylvia Lindgren m.fl. (s)

Forskning inom socialförsäkringsområdet


Utvecklingen av långtidssjukskrivning och
förtidspensionering är oroväckande. Under de senaste 15
åren har antalet långa sjukfall ökat kraftigt och fall som
varar längre än ett år har, under perioden 1978--1991, ökat
med 50 procent för män och 100 procent för kvinnor.
Statistiken för det senaste året visar dock på en
minskning av de långa sjukfallen, men eftersom fall med
rehabiliteringsersättning försvinner ur statistiken är
siffrorna missvisande. En annan av orsakerna till att de
långa fallen minskar nu, är att de blir förtidspensionsfall.
Nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag ökar i
antal. Under 1992 beviljades drygt 58 000 
nya förtidspensioner och sjukbidrag, det högsta talet
som någonsin registrerats. Ökningen mellan åren 1991 och
1992 var 18 procent. Av denna ökning svarar personer i
åldern 30--50 år för 85 procent, 60--64 år för 12 procent och
16--19 år för 3 procent. Totalt uppbar, i riket i juni 1993, 390 000 
personer förtidspension eller sjukbidrag.
Kostnaden för sjukpenning, arbetsskadesjukpenning,
förtidspension och sjukbidrag uppgick 1992 till 55,8 miljarder 
kronor.
Genom den nya rehabiliteringslagstiftningen från 1 juli
1992 har försäkringskassan det övergripande ansvaret för
samordningen av rehabiliteringsverksamheten. Trots ökade
satsningar på rehabilitering, bl.a. genom de s.k.
Dagmarpengarna för behandling och rehabiliteringen inom
hälso- och sjukvården samt genom ökade resurser för
yrkesinriktad rehabilitering, ökar alltså antalet
förtidspensioneringar.
Tidigare har man kunnat konstatera ett negativt
samband mellan sjukskrivning och arbetslöshet. Nu har
arbetslösheten, på några år, ökat från 1,5 procent till
ungefär 9 procent. Det är idag oklart om ovan nämnda
samaband fortfarande råder.
Myndigheterna har fått stora svårigheter med att skaffa
sysselsättning åt de människor som har drabbats och från
försäkringskassan kommer signaler om att andelen
arbetslösa bland de sjukskrivna blir allt större. Samhällets
vårdapparat sätts också på prov när det gäller att behandla
arbetslösa sjukskrivna, eftersom en ny problematik
uppträder genom kombinationen arbetslöshet och
sjukskrivning.
Rätten att få förtidspension av arbetsmarknadsmässiga
skäl upphörde för ett par år sedan, vilket torde ha fått en
del konsekvenser. De olika ersättnings- och
bidragssystemen kan komma att fungera som
kommunicerande skäl för medborgare utan arbete.
Behov av forskning och utveckling (FoU) på
socialförsäkringsområdet
Med utgångspunkt från den problembild som beskrivits
ovan kan det konstateras att det behövs forskning och
utveckling på socialförsäkringsområdet och speciellt med
inriktning på rehabilitering.
Behovet av kunskaper på området är stort för att kunna
sätta in motåtgärder.
Visserligen satsas det på forskning och utveckling på
detta område, men tyvärr inte i tillräcklig omfattning. Det
kan i sammanhanget nämnas att Riksförsäkringsverket
fördelar 10 miljoner 
kronor till utvecklingsprojekt vid landets
försäkringskassor. Siffran 10 miljoner kronor har varit
densamma sedan 1985, och det kan konstateras att det är
en alldeles för låg siffra. I sammanhanget kan nämnas att
försäkringskassan i Stockholms län lämnade in ansökningar
på 10 miljoner kronor föregående budgetår.
Rehabiliteringsberedningen åberopar Delegationen för
social forskning (DSF), initiativgruppen, som konstaterar i
en rapport, ''Öka forskningen om socialförsäkringen'', år
1984 att det inte går att finna en orsak till den
förehållandevis svaga utvecklingen av
socialförsäkringsforskningen utan man får söka flera
samverkande faktorer. Följande förhållanden bedömdes
som särskilt betydelsefulla i detta avseende:
Socialförsäkringens kontinuerliga och snabba omvandling.
Avsaknaden av en naturlig institutionell hemvist för
socialförsäkring inom högskolan. Socialförsäkringen
tillhör som regel inte institutionernas traditionella
intresseinriktning. De statliga utredningar som sysslar
med socialförsäkringen vänder sig sällan till forskarvärlden
för att få hjälp. Intressemotsättningar har varit sällsynta
under socialförsäkringens expansion. Tillväxten av
antalet forskare och forskarstuderande inom det
samhällsvetenskapliga området är svag.
Visserligen har det hänt en del sedan detta skrevs. Det
har kommit igång forskning på några universitet i landet,
men absolut inte i tillräcklig omfattning. Det behövs också
en lite annorlunda ansats på forskningen, nämligen ett
närmande mellan teori och praktik. Det behövs naturligtvis
traditionell forskning som bedrivs vid universiteten men
också nya satsningar som närmare beskrivs nedan behövs.
Mångfalden är med andra ord nödvändig även på detta
område.
Det finns inte en enda väg för FoU på
socialförsäkringsområdet. Det är naturligtvis viktigt att
FoU på socialförsäkringsområdet bedrivs utifrån
problemställningar som formuleras vid universiteten. Men,
och det är ett viktigt men, FoU bör även bedrivas utifrån
problemställningar som formuleras av kassapersonal, gärna
i samarbete med forskare från universitet och högskolor.
FoU bör bedrivas utifrån kassapersonalens
vardagskunskap. Det finns många fördelar med ett sådant
förhållningssätt; bl a blir det relevanta problemställningar
och en direkt använding av forskningsresultaten.
Eftersom det handlar om att bygga broar mellan teori
och praktik skall FoU-arbetet bedrivas i nära samarbete
med universitet/högskolor.
Vid försäkringskassan i Stockholm har ett samarbete
byggts upp med Stockholms universitet och Karolinska
institutet. Dessutom har ett samarbete etablerats med
Mitthögskolan i Östersund som nyligen etablerat en enhet
för socialförsäkringsforskning.
En FoU-modell som håller på att byggas upp vid
försäkringskassan i Stockholms län är ett viktigt
komplement till Riksförsäkringsverkets utvecklingsmedel
och till den FoU som bedrivs vid universitet och högskolor
i landet.
Det behövs innovationer även inom den offentliga
sektorn. Stockholmskassans modell med FoU utifrån
kassapersonalens vardagskunskap med en stark koppling
till vetenskapssamhället är därför intressant att satsa på.
Socialförsäkringsadministrationen behöver nya
''injektioner''.
I sammanhanget kan noteras att det nyligen inrättats ett
vetenskapligt råd (socialförsäkringsakademi) vid
försäkringskassa i Stockholm. Rådet har som central
uppgift att bygga broar mellan teori och praktik. I rådet
finns professorer från samhälls- , beteende- och medicinska
områdena samt representanter för
försäkringsadministrationen.
En satsning på detta område, vilket kräver finansiering
med ca 10 miljoner kronor årligen, innefattande en
försöksverksamhet på tre år, som därefter följs upp och
utvärderas, vore synnerligen intressant. En utvidgad
forskning inom detta område i likhet med vad som ovan
beskrivits har stora förutsättningar att ge mycket positiva
samhällsekonomiska effekter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade forsknings-
och utvecklingsinsatser på socialförsäkringsområdet.

Stockholm den 25 januari 1994

Sylvia Lindgren (s)

Bengt Lindqvist (s)

Oskar Lindkvist (s)

Lars Ulander (s)

Kristina Persson (s)

Björn Ericson (s)