Under 1970-, 80- och nu 90-talet har
förtidspensioneringar hela tiden ökat för att idag omfatta ca
60 000 personer per år. Det totala antalet personer med
förtidspension eller sjukbidrag uppgick i december 1992 till
383.153 personer. Socialutskottet uttryckte i mars 1993, att
dessa siffror var alarmerande och förutsatte att alla
tillgängliga resurser tillvaratas för att hejda utvecklingen.
Enligt de allra senast rapporterna är antalet personer med
förtidspension eller sjukbidrag ca 398.000, vilket visar på en
ytterligare ökning.
Under de ''goda'' åren på 80-talet var det väldigt enkelt
att få sig beviljat en förtidspension, vilket många
utnyttjade. Det kan antas att det bland dessa idag finns
många som är rehabiliteringsbara, vilket skulle kunna spara
åtskilliga miljoner åt statskassan.
Det har gjorts undersökningar som visar att det finns ett
visst missbruk av systemet med förtidspensioner. T ex finns
det svenska medborgare som antingen i Sverige eller i
utlandet arbetar vidare med olika verksamheter såsom
restaurangrörelse, fruktodling m m, trots att de uppbär
sjukpenning.
För att i viss mån komma till rätta med missbruket samt
även hjälpa dem som vill tillbaka till det svenska arbetslivet,
bör obligatorisk efterkontroll göras av alla
förtidspensionerade som är under 60 år. Sådan kontroll kan
visserligen ske på försäkringskassornas egna initiativ idag
men då den ej är obligatorisk sker den bara i undantagsfall.
Efterkontrollen bör ske med personligt besök på
Försäkringskassan, som idag har mycket kunnig personal
som kan bedöma rehabiliteringsmöjligheterna för den som
blivit förtidspensionerad. Undantag från det personliga
besöket på kassan skall endast kunna göras för den person
som av hälsoskäl inte kan ta sig till kassan, t ex den som är
stadigvarande placerad på institution eller är gravt
utvecklingsstörd. Att man inte är bosatt i landet bör absolut
ej godtas som skäl att ej komma till Försäkringskassan.
Efterkontrollerna bör ske vartannat eller högst vart
tredje år, tills tjänstemannen på Försäkringskassan
tillsammans med förtroendeläkare bedömer att individen
inte är rehabiliteringsbar.
Socialutskottet anförde i mars 1993, att ett införande av
en obligatorisk efterkontroll skulle kräva betydande
resurser. Enligt vår uppfattning och mot bakgrund av vad
vi ovan anfört, skulle istället en obligatorisk efterkontroll
troligast innebära att statens totala kostnader för
förtidspensionering kunde minska med åtskilliga miljoner
kronor. Vi anser därför att frågan om en obligatorisk
efterkontroll av förtidspensioner ånyo bör prövas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk efterkontroll av
förtidspensioner.
Stockholm den 24 januari 1994
Ingbritt Irhammar (c)
Sven-Olof Petersson (c)