För att kunna fortbilda sig och utvecklas i sitt arbete och därmed upprätthålla och fördjupa sin kompetens är det ofta nödvändigt att kunna delta i fort- och personalutbildning eller att kunna ta del av aktuell litteratur på sitt sakområde. Sådant material är det naturligt att arbetsgivaren tillhandahåller.
Är man synskadad är det inte lika naturligt att arbetsgivaren står för dessa kostnader eftersom det är dyrt att överföra tillgängliga medel till talkassetter och punktskrift.
Nu kan synskadade få tillgång till denna typ av material men det är omständligt:Man vänder sig till företag i branschen som gör överföringen och ger en offert.Man ansöker om bidrag från Försäkringskassan, (arbetshjälpmedel).Man vänder sig till företaget och beställer överföring av materialet.
Detta är en omständlig process och tar lång tid vilket gör att synskadade kommer efter i kompetensutvecklingen och därmed löper större risk att inte få ha kvar arbetet.
Det skulle underlätta för synskadade om Tal- och punktskriftsbiblioteket hade hand om medlen och ansvaret för att administrera denna verksamhet. Det kunde då även ske en samordning så att synskadade inom samma arbetsområde fick tillgång till det producerade materialet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att medel från försäkringskassorna för att producera arbetshjälpmedel i form av talkassetter och punktskrift överförs till Taloch punktskriftsbiblioteket enligt vad i motionen anförts om en smidigare administration som ger synskadade snabbare tillgång till ny branschinformation.
Stockholm den 23 januari 1994 Hans Andersson (v)