Den som drabbas av skada, sjukdom och/eller handikapp har mycket ofta svårt att tillvarata sina rättigheter gentemot myndigheter med personal, utbildad på bl.a. Lagen om allmän försäkring (AFL), Socialtjänstlagen (SoL) i koppling till senare bestämmelser i all oändlighet. Detta kan inte vara menat som grundtanken i vår socialpolitik.
Det får inte vara så att lagar slår ut varandra i brist på överbryggande bestämmelser. T.ex. slås vid tillämpningen Lagen om allmän försäkring ifråga om handikappersättning ut av Studiestödslagen, om den handikappade inte beviljas studiestöd pga ålder. Och den handikappade, som haft eller kunnat få bidrag för inköp/byte av handikappfordon förlorar denna rättighet och även rätt till handikappersättning och anpassningsbidrag av fordonet, då han/hon fyller 50 år. På 50-årsdagen drabbas den redan handikappade av ytterligare ett handikapp, vilket oftast fråntar den drabbade möjligheten till ett friare och självständigare socialt liv.
Därför måste omgående en genomgång av gällande lagar inom bl.a. socialförsäkringsområdet göras för att se vilka lagar som slår ut varandra i brist på överbryggande bestämmelser och därefter måste bestämmelser, som tar bort dessa felaktigheter införas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomgång av bl.a. socialförsäkringslagar och överbryggande bestämmelser.
Stockholm den 24 januari 1994 Siw Persson (fp)