med anledning av prop. 1993/94:93 Förändrat ersättningssystem för vuxentandvård

Propositionen föreslår att patienter som behöver
extraordinära tandvårdsinsatser som ett led i en
sjukdomsbehandling under en begränsad tid skall omfattas
av de regler som gäller för den öppna hälso- och sjukvården.
Därefter följer en uppräkning av de sjukdomstillstånd som
omfattas av detta. En punkt rör dem som på grund av
avvikande reaktion mot dentala material måste byta dessa
material mot andra. Detta rör sig om en mycket liten grupp.

Något längre ner i texten kan man läsa följande: ''Som
ett led i en medicinsk rehabilitering av en patient kan
eventuellt ingå ett utbyte av amalgamfyllningar även om ett
säkerställt samband mellan sjukdomsyttringar och
fyllningarna inte kan fastställas. Detta beslut skall fattas av
medicinsk personal med erforderlig kompetens.''

Det är i högsta grad ett steg i rätt riktning som nu tas.
Sjukdomar ska givetvis behandlas som sådana även om de
härrör från tänderna. Däremot finns det all anledning att
framföra kritik mot den defensiva skrivningen om utbyte av
amalgamfyllningar på grund av förgiftningssymtom.

Redan 1990/91 års riksdag uttalade att det är rimligt att
den som på grund av sjukdomsbesvär vill byta ut sina
amalgamfyllningar ska kunna göra det på ett enkelt sätt och
till en rimlig kostnad. Riksdagens slutsats blev då att de
patienter som inte får byta ut sina amalgamfyllningar
kostnadsfritt istället ska betala den vanliga patientavgiften.
Patienterna skulle alltså få hjälp av tandvårdsförsäkringen
och inte tvingas betala hela kostnaden själva. Detta beslut
har inte genomförts av Riksförsäkringsverket utan
tandläkare tvingas till ett omfattande och obetalt
pappersarbete som tar lång tid i anspråk med en utdragen
sjukskrivningsperiod för patienten som följd. De flesta
patienter får ändå på egen hand bekosta något som i själva
verket är en sjukvårdande behandling.

Mot bakgrund av den erfarenheten av hur riksdagsbeslut
förändras och urholkas i tillämpningen är det angeläget att
göra mycket klart att även utbyte av amalgamfyllningar på
grund av förgiftningssymtom skall ingå i de
patientgrupper som får tandvårdsbehandling av medicinska
skäl och därmed följande lägre kostnader. Självklart ska en
noggrann diagnos ställas av medicinskt kompetent
personal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att patienter med
förgiftningssymtom av amalgam skall ingå i de grupper som
kan få tandvårdsbehandling enligt reglerna i den öppna
hälso- och sjukvården.

Stockholm den 21 januari 1994

Marianne Andersson (c)

Bertil Fiskesjö (c)