I proposition 1992/93:31 begränsas möjligheten att
arbeta när man fått förtidspension. Tidigare har person med
hel förtidspension kunnat tjäna upp till en sjättedel av
tidigare inkomst utan att pensionen minskat. Nu är
begränsningen 6 000 kr/år. Inte nog med detta, enligt
Riksförsäkringsverkets anvisningar till försäkringskassorna
(Rf:s allmänna råd 93:5), omfattas även oavlönat arbete av
begränsningen. De skriver: ''Kassan bör dock beakta om
den försäkrade utan ersättning regelbundet utför arbete av
sådan omfattning och värde för
arbetsgivaren/uppdragstagaren att lön motsvarande minst
lägsta SGI 6 000 kronor skulle betalas ut.'' Arbetsinsatsen
skall alltså beaktas oavsett om lön utgår eller inte.
Enligt information från Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna innebär detta att personer som ideellt
är engagerade i handikapprörelsen riskerar att få sin
pension minskad. Detta gäller även för förtidspensionärer
som har barn då man gör arbetsinsats när man tar hand om
sina barn.
Dessa regler och tolkningar får konsekvenser som blir
mycket stora. Den enskilde pensionären ställs inför
ultimatum att sluta arbeta ideellt; annars minskar
pensionen. För handikapprörelsen innebär det att den
riskerar att bli sönderslagen. Dessa organisationer är
nämligen till största delen uppbyggda på att
förtidspensionerade handikappade ägnar sig åt
föreningsarbete och social verksamhet bland sina
medlemmar.
Handikappet i sig självt är en tillräckligt stor börda. Vi
måste därför se till att livsglädjen och den sociala kontakten
på bästa sätt kan uppmuntras.
Jag vill därför föreslå att tillämpningen och reglerna för
förtidspensionen ses över, så att handikappade även i
fortsättningen efter egen förmåga kan engagera sig i sina
organisationer.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
förtidspension och deras tillämpning.
Stockholm den 21 januari 1994
Krister Örnfjäder (s)