Under våren 1993 ändrades reglerna i lagen om allmän
försäkring och en karensdag infördes i sjukförsäkringen.
Enligt förarbetena till den nya lagstiftningen är rätten till
sjuklön från arbetsgivaren inte förenad med något krav på
att sjukfrånvaron skall ha varat viss minsta tid under en dag.
En arbetstagare som insjuknar under eftermiddagen får
därför räkna denna dag som första dag i sjukperioden --
d.v.s. karensdagen.
Arbetstagaren kan, för att undvika det inkomstbortfall
som karensdagen innebär, välja att sjukanmäla sig på
eftermiddagen vid misstanke att han eller hon kommer att
insjukna dagen därpå. Detta kan i förlängningen innebära
en ökad korttidsfrånvaro då arbetstagaren hellre går hem än
löper risken att påföras en hel karensdag.
Regeringen bör pröva möjligheten att införa en
lagändring som innebär att inkomstbortfallet på grund av
sjukdom inte är avhängigt av när på dygnet insjuknandet
sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inkomstbortfall vid beräkningen
av sjuklön.
Stockholm den 21 januari 1994
Alwa Wennerlund (kds)
Sten Svensson (m)
Filip Fridolfsson (m)
Kjell Johansson (fp)
Kenth Skårvik (fp)
Marianne Andersson (c)