Under våren 1993 ändrades reglerna i lagen om allmän försäkring och en karensdag infördes i sjukförsäkringen.
Enligt förarbetena till den nya lagstiftningen är rätten till sjuklön från arbetsgivaren inte förenad med något krav på att sjukfrånvaron skall ha varat viss minsta tid under en dag. En arbetstagare som insjuknar under eftermiddagen får därför räkna denna dag som första dag i sjukperioden -- d.v.s. karensdagen.
Arbetstagaren kan, för att undvika det inkomstbortfall som karensdagen innebär, välja att sjukanmäla sig på eftermiddagen vid misstanke att han eller hon kommer att insjukna dagen därpå. Detta kan i förlängningen innebära en ökad korttidsfrånvaro då arbetstagaren hellre går hem än löper risken att påföras en hel karensdag.
Regeringen bör pröva möjligheten att införa en lagändring som innebär att inkomstbortfallet på grund av sjukdom inte är avhängigt av när på dygnet insjuknandet sker.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inkomstbortfall vid beräkningen av sjuklön.
Stockholm den 21 januari 1994 Alwa Wennerlund (kds) Sten Svensson (m) Filip Fridolfsson (m) Kjell Johansson (fp) Kenth Skårvik (fp) Marianne Andersson (c)