Riksdagens beslut om en karensdag var ett omstritt
beslut. I den tillämpning som nu sker förekommer att
karensdagen i stort sett inte förekommer. Jag anser att
reglerna ska vara så klara att missbruk inte kan ske.
Enligt 3 kap 4 och 10 -- 10 a §§ lagen om allmän
försäkring (AFL) gäller för dagar i en sjukperiod att
sjukpenning inte utges för den första dagen (karensdagen).
För sådan dag kan sjukpenning dock utges om en försäkrad
gått miste om sjukpenning för sammanlagt 10 dagar under
senaste 12 månaderna. För att få räkna som en sjukdag
krävs enligt 7 § samma kapitel att den försäkrade avhållit sig
från arbete under minst en fjärdedel av den aktuella dagen.
I lagen om arbetsgivareinträde är karensdagen stadgad
på följande sätt. Lag om sjuklön (1991:1047), § 6, anger att
en arbetsgivare ej skall betala sjuklön för första dagen i en
sjukperiod. Reglerna medger dock att sjuklön kan utbetalas
för första dagen i sjukperioden om arbetstagaren under de
senaste tolv månaderna gått miste om sjuklön för
sammanlagt 10 dagar. Som sjukperiod enligt § 7 i
sjuklönelagen räknas dag då den försäkrade fullständigt
avhåller sig från arbete och går miste om sjuklön. Någon
begränsning om att avhålla sig från arbete minst en
fjärdedel finns ej. Ett avhållande från arbete under ett fåtal
minuter av arbetstiden med löneavdrag kan räcka för att få
aktuell dag som karensdag.
Jag finner det inte tillfredsställande att sjuklönelagen
medger att karensdag kan uppnås med endast ett fåtal
minuters avhållande från arbete och löneavdrag i
förhållande till denna frånvaro. En spekulation för att få
minsta möjliga inkomstförlust första sjukdagen
(karensdagen) förekommer. Detta är inte tillfredsställande.
Ett sådant här system skall vara rättvist men så fungerar det
inte idag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
de aktuella reglerna för ett tillgodoräknande av
karensdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 20 januari 1994
Lennart Brunander (c)