Med början den 1 april 1993 får den som blir sjuk ingen
ersättning första sjukdagen. Skälet till detta är att riksdagen
redan under hösten 1992 beslutade, i enlighet med
regeringens förslag, att införa en karensdag såväl i
sjukpenningförsäkringen som för dem som har rätt till
sjuklön från sin arbetsgivare.
För de flesta löntagare betyder detta att man går miste
om ersättning motsvarande en daglön vid sjukdom. Men det
finns grupper som drabbas hårdare. Det är framför allt
inom sjukvården, äldreomsorgen och brandväsendet. Inom
de två förstnämnda verksamheterna förekommer ofta så
kallad koncentrerad deltid på kvällar och nätter. För
anställda inom brandväsendet förekommer
dygntjänstgöring eller del av dygn.
För dessa yrkesgrupper innebär denna karensdag ofta
löneavdrag motsvarande 10--20 procent av
månadsinkomsten. Frånvaro ett arbetspass på grund av
sjukdom betyder 1 000--
1 500
kronor eller mer i minskad inkomst.
För nattpersonalen i äldreomsorgen motsvarar en
arbetad natt mellan klockan 21.00 och 07.00 på morgonen i
kalendertid tre dagar. Är de anställda med denna
arbetstidstjänstgöring sjuka en natt, som för andra är
detsamma som en karensdag, förvandlas denna natt till tre
karensdagar.
Resultatet av detta har blivit att många inte har råd att
stanna hemma vid sjukdom. Man går till sitt arbete och
utför det så bra man förmår, trots sin sjukdom. Det innebär
hälsorisker för den enskilde. Det innebär naturligtvis en
ökad risk för följdsjukdomar med längre och för samhället
dyrare sjukskrivningsperioder. Det innebär naturligtvis
också att det arbete man utför blir lidande. Detta kan få
livshotande konsekvenser för tredje part, det vill säga
patienter i sjukvården, boende inom äldreomsorgen eller
människor som finns vid eller i närheten av brand.
Avsikten var säkert inte att skapa ett system med dessa
konsekvenser. Men resultatet av ett alltför schabloniserat
system blir det ovan beskrivna. Det är alltså angeläget att
så snart som möjligt korrigera bestämmelserna så att de
orättvisor som karensdagen får på ovan beskrivna sätt
elimineras.
En högre grad av rättvisa i systemet med karensdag kan
uppnås genom att i lagstiftningen införa regler om
beräkningsgrunder som beaktar den utläggning av
arbetstiden som är förekommande i vissa
verksamhetsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förändringar i
lagstiftningen om karensdag vid sjukdom.