Samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen och Försäkringskassan

1991 fick försäkringskassorna inom ramen för det s.k.
Dagmar 400-projektet 
rätt att upphandla sjukvård och
sjukvårdande behandling genom avtal med
sjukvårdshuvudmännen. Syftet var att sänka ohälsotalet så
att utbetalningarna från sjukförsäkringen minskade med
minst det belopp som härvid avsatts. Genom detta
samarbete har man kunnat avvärja några av de obalanser i
samhällets insatser på vårdområdet som blivit följden av att
ett statligt organ, försäkringskassan, har kostnader för
sjukskrivning och vissa rehabiliteringsinsatser, medan ett
kommunalt organ ansvarar för sjukvården.

Samarbetet har långt ifrån enbart kommit att handla om
upphandling av sjukvård. I Uppsala län har t.ex. en stor del
kommit att handla om metodutveckling, utbildningsinsatser
och bidrag till inköp av viss medicinsk utrustning för ökad
poliklinisering för att bara nämna några exempel.
Resultatet har varit mycket gott för såväl landstinget som
försäkringskassan. Vid en samlad utvärdering har
konstaterats att de gjorda insatserna varit
samhällsekonomiskt lönsamma.

Patienterna vinner på det förbättrade samarbetet och
totalt sett innebär det bättre använda skattemedel. Ingen
patientgrupp har ställts åt sidan som vissa befarade när
arbetet startade.

Omfattningen av samarbetet inom respektive försäk
ringskassas/sjukvårdshuvudmans område är emellertid
begränsad av centrala beslut. Även om det skulle vara
samhällsekonomiskt lönsamt, ja direkt kostnadsminskande
för försäkringskassorna, är de förhindrade att överstiga det
belopp som regeringen fastställt.

Trots att mycket kunnat uträttas hittills med de medel
som avsatts i Uppsala län, finns ytterligare möjligheter att
med samma goda utfall som hittills utvidga samarbetet.
Denna uppfattning delas av såväl försäkringskassan som
landstinget.

De centrala besluten bör nu ändras så att
försäkringskassorna i respektive län själva i samråd med
sjukvårdshuvudmännen kan besluta om omfattningen och
inriktningen av samarbetet inom ramen för Dagmar-medel,
förutsatt att det bedöms vara samhällsekonomiskt lönsamt.
Systemet med i förväg fastställda belopp utgör ett hinder för
att på bästa sätt använda de ekonomiska resurserna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat samarbete mellan
försäkringskassa och landsting.

Stockholm den 21 januari 1994

Ingrid Andersson (s)

Gunnar Thollander (s)

Björn Kaaling (s)