En karensdag infördes i sjukförsäkringen från och med
den 1 april 1993. Ingen ersättning utgår numera för den
första sjukdagen.
Det har nu visat sig att reglerna slår olika för olika
människor och detta var inte avsikten med förändringen.
Alla skulle få en minskad ersättning motsvarande en
dagslön vid sjukdom.
För personer vars arbete är schemalagt som
koncentrerad deltid på kvällar och nätter blir inkomsten
ytterligare beskuren jämfört med andra. Det gäller
exempelvis för flera yrkesgrupper inom sjukvård och
äldreomsorg, verksamheter som pågår dygnet runt. De som
jobbar inom brandväsendet kan också ha tjänstgöring på ett
sätt som inverkar negativt på det ekonomiska utfallet vid
beräkning av ersättning vid sjukdom.
För nattpersonal betyder karensdagen i praktiken 3
dagars lönebortfall vid en natts sjukdom. Det innebär en så
betydande minskning av lönen att personal i det längsta
undviker att stanna hemmma för sjukdom , man har inte
råd. Följden av detta kan bli att sjukdomsperioden senare
blir onödigt lång med onödiga komplikationer eller att den
som går och drar med infektionssjukdomar smittar ned dem
som de skall vårda eller sina arbetskamrater. Det är ingen
bra situation, vare sig man ser på det hälsomässigt eller
samhällsekonomiskt. En längre sjukdomsperiod betyder
längre och dyrare sjukskrivningstid och det kan bli följden
både för den som arbetar och för den som vårdas.
Vårdkostnaderna kan bli onödigt höga.
Det beskrivna upplevs framför allt som mycket orättvist
och eftersom det i hög grad drabbar personer inom
kvinnliga yrken som dessutom är låglöneyrken så blir det
särskilt kännbart.
Att karensdagens införande skulle innebära en
försämring var alla medvetna om men att det skulle slå
hårdare på vissa grupper som ovan exemplifierats var aldrig
avsikten. Därför är det viktigt att beräkningsgrunderna
inom sjukförsäkringen snarast ses över och ändras så att
karensdagen slår rättvist.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad
i motionen anförts om behovet av förändring av
beräkningsgrunder för karensdagen inom sjukförsäkringen.
Stockholm den 21 januari 1994
Ingrid Andersson (s)
Gunnar Thollander (s)