Fr.o.m. den 1 juli 1993 finns det fyra nivåer i förtidspensioneringen, så att pensionen nu kan beviljas som hel, tre kvarts, halv eller en fjärdedels förmån. Tidigare kunde förtidspension beviljas som hel, två tredjedels eller halv förmån. De nya reglerna innebär bl.a. en bättre överensstämmelse mellan sjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.
Syftet med denna reform var att åstadkomma en större flexibilitet inom förtidspensioneringen. Frågan om fyra ersättningsnivåer inom förtidspensioneringen har utretts av Rehabiliteringsberedningen, som förordade en sådan lösning. Fyra ersättningsnivåer i förtidspensioneringen ger bättre möjligheter att bevilja förtidspension på en nivå som faktiskt överensstämmer med den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan. Härigenom kan också på sikt flera människor bibehålla kontakten med arbetsmarknaden.
Enligt de tidigare reglerna kunde hel förtidspension beviljas om arbetsförmågan var nedsatt i sådan grad att intet eller endast en ringa del därav återstod. Detta har i praxis inneburit att hel förtidspension kunde beviljas om restarbetsförmågan hos den försäkrade inte översteg en sjättedel. De nya reglerna innebär att samma krav på nedsatt arbetsförmåga ställs inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen och därmed att hel förmån i princip förutsätter att ingen restarbetsförmåga finns. Vidare har den tidigare nivån om två tredjedels förtidspension slopats, samtidigt som en ny nivå med tre fjärdedels pension införts för den vars restarbetsförmåga uppgår till minst en fjärdedel, dock ej till hälften.
För dem som beviljats förtidspension före den 1 juli 1993 gäller övergångsbestämmelser så att de tidigare villkoren fortsätter att tillämpas för beviljade förtidspensioner till dess att en omprövning eventuellt aktualiseras.
Avgörande för om förtidspension beviljas är naturligtvis den försäkrades arbetsförmåga. I princip bedöms oavlönat arbete inte på något annat sätt än avlönat arbete. Så var fallet även enligt de tidigare reglerna. Tillämpningen av begreppet arbetsförmåga förutsätter dock ett nära samspel mellan medicinska och ekonomiska bedömningar.
Den skärpning av kravet på nedsättning av arbetsförmåga för hel förtidspension som gäller sedan den 1 juli 1993 minskar möjligheterna att förvärvsarbeta eller arbeta ideellt.
Jag har fått oroande rapporter utifrån fältet där funktionshindrade personers möjlighet att delta i ideellt arbete tydligen begränsas på grund av den nyordning som införts fr.o.m. den 1 juli 1993. Det kan inte vara rimligt att en förtidspensionär som har en mycket låg sidoinkomst som exempelvis härrör från ideellt/politiskt/fackligt arbete sidosteppas. Vederbörande känner sig styvmoderligt behandlad i jämförelse med den eller de som tillerkänts synnerligen förmånliga pensionsförhållanden från företag och kommuner i en eller annan form. I många fall sker ingen som helst samordning och reducering i de fall där vederbörande pensionerats med förmånliga avtal. Jämförelsen med en rad förmånliga fallskärmsavtal som träffats och utfaller med höga ersättningsnivåer ter sig i förhållande till den drabbade förtidspensionären synnerligen negativt och orättvist.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna i syfte att undanröja hindrande bestämmelser som hindrar funktionshindrade personer att arbeta ideellt utan att förtidspensionen reduceras.
Stockholm den 21 januari 1994 Magnus Persson (s)