Motion till riksdagen
1993/94:Sf222
av Magnus Persson (s)

Förtidspensionärernas möjlighet att arbeta ideellt


Fr.o.m. den 1 juli 1993 finns det fyra nivåer i
förtidspensioneringen, så att pensionen nu kan beviljas som
hel, tre kvarts, halv eller en fjärdedels förmån. Tidigare
kunde förtidspension beviljas som hel, två tredjedels eller
halv förmån. De nya reglerna innebär bl.a. en bättre
överensstämmelse mellan sjukpenningförsäkringen och
förtidspensioneringen.
Syftet med denna reform var att åstadkomma en större
flexibilitet inom förtidspensioneringen. Frågan om fyra
ersättningsnivåer inom förtidspensioneringen har utretts av
Rehabiliteringsberedningen, som förordade en sådan
lösning. Fyra ersättningsnivåer i förtidspensioneringen ger
bättre möjligheter att bevilja förtidspension på en nivå som
faktiskt överensstämmer med den försäkrades nedsättning
av arbetsförmågan. Härigenom kan också på sikt flera
människor bibehålla kontakten med arbetsmarknaden.
Enligt de tidigare reglerna kunde hel förtidspension
beviljas om arbetsförmågan var nedsatt i sådan grad att
intet eller endast en ringa del därav återstod. Detta har i
praxis inneburit att hel förtidspension kunde beviljas om
restarbetsförmågan hos den försäkrade inte översteg en
sjättedel. De nya reglerna innebär att samma krav på
nedsatt arbetsförmåga ställs inom sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen och därmed att hel förmån i princip
förutsätter att ingen restarbetsförmåga finns. Vidare har
den tidigare nivån om två tredjedels förtidspension slopats,
samtidigt som en ny nivå med tre fjärdedels pension införts
för den vars restarbetsförmåga uppgår till minst en
fjärdedel, dock ej till hälften.
För dem som beviljats förtidspension före den 1 juli 1993
gäller övergångsbestämmelser så att de tidigare villkoren
fortsätter att tillämpas för beviljade förtidspensioner till
dess att en omprövning eventuellt aktualiseras.
Avgörande för om förtidspension beviljas är naturligtvis
den försäkrades arbetsförmåga. I princip bedöms oavlönat
arbete inte på något annat sätt än avlönat arbete. Så var
fallet även enligt de tidigare reglerna. Tillämpningen av
begreppet arbetsförmåga förutsätter dock ett nära samspel
mellan medicinska och ekonomiska bedömningar.
Den skärpning av kravet på nedsättning av
arbetsförmåga för hel förtidspension som gäller sedan den
1 juli 1993 minskar möjligheterna att förvärvsarbeta eller
arbeta ideellt.
Jag har fått oroande rapporter utifrån fältet där
funktionshindrade personers möjlighet att delta i ideellt
arbete tydligen begränsas på grund av den nyordning som
införts fr.o.m. den 1 juli 1993. Det kan inte vara rimligt att
en förtidspensionär som har en mycket låg sidoinkomst som
exempelvis härrör från ideellt/politiskt/fackligt arbete
sidosteppas. Vederbörande känner sig styvmoderligt
behandlad i jämförelse med den eller de som tillerkänts
synnerligen förmånliga pensionsförhållanden från företag
och kommuner i en eller annan form. I många fall sker ingen
som helst samordning och reducering i de fall där
vederbörande pensionerats med förmånliga avtal.
Jämförelsen med en rad förmånliga fallskärmsavtal som
träffats och utfaller med höga ersättningsnivåer ter sig i
förhållande till den drabbade förtidspensionären
synnerligen negativt och orättvist.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna i syfte att
undanröja hindrande bestämmelser som hindrar
funktionshindrade personer att arbeta ideellt utan att
förtidspensionen reduceras.

Stockholm den 21 januari 1994

Magnus Persson (s)